Roadrunner

Veterancup

2012-02-01T08:23:00.003+01:00

SCF har nu satt ett program för Veterancupen 2012 och den avslöjar lite tävlingar som inte finns med i tävlingskalendern ännu så länge. Det gör också att jag pyntar om lite i mitt tilltänkta tävlingsschema. Ser att målet för formtopp blir lite svårare att pricka in, för exempelvis känns hela Augusti väldigt intressant, men att satsa på 1 månads formtopp vore lite väl optimistiskt

Lägger nu till en tävling som Örebros Tempodagar, även om jag tror på det först när jag är där och kan starta, för när Örebro verkligen höll en tävling de utlyst kan jag inte riktigt minnas.

Även ESDUU har fått fram ett program som jag kan planera in och tillsammans med ett kommande SMACK-program och kanske något motionslopp så ser det ut att bli ett ganska fylligt schema, även om jag inte planerar in dessa lopp i tävlingsschemat då klassningen blir mer träningstävling.

The boy with the dragon helmet

2012-01-29T15:41:00.001+01:00

När jag började med cykling 'på riktigt' hade jag en hjälm med drak eller monsterbild på, en Limar tror jag. Att den fått ge namn åt bloggningen är så klart för bilden från bron som korsades på dagens tur och som gjorts välbekant på bio senaste tiden.

Det var slående vad generös med salt vi är i Stockholmsområdet och hur mycket enklare det är som cyklist då, än när de bara skrapat vägen som här. Trots det 240 dubbs däck jag hade, åtminstonde fram, så krävdes en hyffsad andel koncentration och det var rätt nervöst på den spåriga isen och det var lite svårt att njuta på rätt sätt av de dryga 4 timmarna på Hälsingevägarna. En bra tur var det hur som helst!

Trött som tänkt

2012-01-20T13:50:00.002+01:00

Kan inte säga annat än att min planerade nedträning går som tänkt. Grimasserar och småsvär varje gång jag måste resa mig ur stolen just nu. Både pga en gnolande nedtränad värk i benen, pga träningsvärk efter box och Core igår men även av ren fysisk och psykisk trötthet.

Den psykiska biten är naturligtvis en stor del utav det och jag slår vad om att skulle det vara test nu så skulle jag producera på ett ungefär samma siffror som vanligt. Något som jag fick klart bevisat för mig när jag körde lite tester på GiH för ett par år sedan. Känslan och kapaciteten är inte alls samma sak!

Men det psykiska ska på intet sätt undervärderas och är en stor del både i tävlingsresultat och i överträning. Den vilodag som jag har idag lyfter mig lite men kommer förmodligen inte att göra att jag hinner återhämta mig riktigt och därför blir den psykiska biten av att veta att ett likadant 2 veckorsblock ligger framför mig ännu tyngre. Men jag vet samtidigt att jag kommer palla det eftersom den morot som hänger där framför är desto smarrigare!

Helgens övningar

2012-01-16T09:11:00.003+01:00

Har varit flitig på HappyMTB inför helgen och planerade in Happyturer ifrån Huddinge på både lördag och söndag. Blev 2 fina turer där jag blev guidad på ännu mer nya fina skogsvägar på lördagen och fick god användning av dubbdäcken då isen var ständigt närvarande.

Söndag blev det en lite längre tur då vi höll oss på asfalten istället. Att ha lite sällskap som pressar en att pressa sig själv lite mer är aldrig fel. Sällan jag annars har sån pass snittfart när man kör cross, änn mindre när man är bestyckad med rejäla dubbdäck. Faktiskt lite förvånad att det gick så lätt att hålla sådan pass fart med dubben.

Bestämt mig för att min nedslitningsmodell får bestå utav 2 omgångar med 2 veckor träning i streck. Gått några dagar förbi min normala vilodag redan, men även om benen är ovilliga för trappor så känns det bättre än väntat. Känns psykiskt som jag ska kunna genomföra de lite hårdare intervallerna som planerat idag, sen får resulterande watt avsölja om det börjar bli slitet eller om det funkar fortfarande.

Planerar överträning

2012-01-10T09:13:00.003+01:00

En 3 veckors solsemester utan medtagen cykel börjar skynjas vid horisonten och jag börjar nu fundera på hur jag bäst ska planera träningen inför detta. Vill försöka planera ihop träningpassen så jag är helt nedtränad när det väl är avresa, så jag därmed inte alls saknar träningen utan snarast skall tycka att vilan är mer än välkommen. På detta sätt hoppas jag också på att resan ger en fin superkompensation.

Frågan är hur jag åstadkommer detta utan att passen samtidigt blir lidande genom urusla klena intervaller? Eller är det kanske det jag ska satsa på mot slutet, ska jag vara nedtränad så kan jag väll inte orka med perfekta intervaller i slutet av perioden? Men är det ens någon poäng med passen då?

En annan svår fråga är hur lång sammanhängande träningsperiod utan vila jag klarar att satsa på? Just nu handlar det kanske mycket om att jag skjuter denna period framför mig för att jag inte direkt ser fram emot hur trött, kinkig och sur jag kommer vara mot slutet av det hela.

Helt träningslös kommer jag dock inte vara på semestern heller. Har börjat försöka vänja kroppen vid lite löpning och tänkte packa med ett par löpskor för att åtminstonde få några få löppass under de 3 veckorna. Men hur ofta och på vilket sätt jag ska planera in dessa känns inte heller helt klart.

Träningsupplägg och planering tycker jag mig för övrigt ha hyffsad koll på men nedbrytning inför längre vila på detta sätt är jag inte alls van och det gör att jag känner mig lite vilsen i vad jag borde göra.

Blicka framåt

2012-01-02T08:08:00.003+01:00

Nytt år och därmed dags att blicka på ny säsong. Nu har jag ju haft mina ögon på den rätt länge och träningen inför säsongen 2012 är ju sedan länge inledd. Men nu har jag också satt ett tävlingsprogram utefter SCF's tävlingskalender som jag hoppas går att lita på vid denna tid.

Reflekterar lite själv på att mitt program ser rätt annorlunda ut mot föregående år och det beror givetvis på Veteranklass istället för Elit. Detta innebär att Elitcups tävlingar byts ut mot Veterancup och mästerskap blir av veteranmodellen. Innebär också att det inte blir något av varken U6 eller Tour Of Jämtland vilket egentligen är väldigt synd för det brukar vara 2 av årets höjdpunkter. Nu kommer höjdpunkten istället troligen bli La Marmotte, som blir något helt nytt för mig och ger lite annorlunda tänk inför träning och säsong.

Det gör exempelvis att jag väljer in Kinnekulle och Sollerö, som jag annars kanske hade ignorerat, så jag får lite backtävlingar innan La Marmotte. Känns också mer givande att köra denna sorts tävlingar när det inte är i elit och man riskerar vara borta från tävlingen redan innan halvvägs. Samma sak gäller GP-loppen där det faktiskt finns möjlighet till lite fler GP-starter i år än de 3 jag gjorde under 2011 (varav 2 som en obligatorisk del i en flerdagars)

Hjuligt paket

2011-12-28T08:06:00.002+01:00

Det hade kunnat bli ett paket som jag plockat upp lagom till Jul. Men eftersom Posten lyckats med konststycket att skicka mitt paket till ett utlämningsställe och skicka avi för upphämtning på ett annat ställe så tog det lite tid, ilska och irritation innan jag lyckades spåra och få händerna på mitt paket.

Men nu är mina nya hjul hemma och det är helt rätt att det är lite av en monsterkassett jag monterat på: 11-28. Detta då det är lättviktarhjul (nätt 1200g, men inte kontrollvägt dem ännu)främst ämnade för klättring och då framförallt med tanke på några franska berg som ska tas an i sommar.

Hjulen är från rea på Planet-X med DT240 nav, DT Aero ekrar och 20mm carbontubfälgar. De känns välbyggda men det är svårt att säga så mycket mer om dem ännu, men jag ska montera på lite tubdäck (vilket troligen blir Tufo eftersom det ska vara lätt och jag redan har ett sådant däck) och sedan köra in dem lite på Bosön vid nästa tillfälle. Inkörning är i alla fall något som definitivt krävs för det känns att naven är rejält fettade nu från början. Dessutom tror jag hjulen mår bra av att rullas lite lugnt de inledande turerna så att ekrarna får sätta sig ordentligt.

GOD JUL

2011-12-22T08:54:00.003+01:00

Dags för julmat, glögg och tillhörande iskall juldistansträning, hoppas att den varken blir lika kall som på bilden ovan eller som förra julen då snöstorm gjorde att vi fick sitta inne i garaget på trainer.

Men för i år ser det vädermässigt bättre ut (en sån grymt fin cyklistvinter det varit!) och det gäller att passa på när det finns lite lediga dagar till övers.

Önskar en riktigt god jul till er alla och hoppas på att ni får riktigt fina hjulklappar.

Den där känslan…

2011-12-19T22:03:00.001+01:00

…När man ligger på allt man kan, och tittar på watten och den bara sjunker. Så man ger sig tusan på att höja och ger järnet i en riktig spurt, tittar på wattmätaren, och man ligger fortfarande kvar på samma...

…När man känner sig nästan gråtfärdig och ber sig själv om nåd, halvvägs in…

…När man inte har en tanke på att svara om man får en fråga, oavsett om det handlar om mat, kärlek, tid kvar, sex eller vilodags…

…När benen tvärnitar av sig själv och man hänger som en flåsande bulldog över styret så fort sista sekunden är över...

…DET är Vo2Max träning. Tvi vale, men härligt ändå.

EPS

2011-12-15T08:23:00.002+01:00

Campagnolo har lagt ut ett ganska digert bibliotek med videos och bland annat har man nu fått ut en härlig dos med filmer om EPS, Campa's elektroniska växelsystem som ska konkurrera med Di2. Viktmässigt har de ju en konkurrensfördel och om du frågar mig, även utseende och känslomässigt.

Sen har de dock en nackdel i pris och tillgång. Det är dyrare att köra Campa och dessutom svårare att få tag i delar om något behöver bytas ut.

Själv blir jag väldigt sugen men får skjuta det lite på framtiden då det är andra cykelinköp som prioriteras för tillfället. Sen är det ju det där med tillgänglighet också, dröjer lite innan de finns på marknaden ännu även om de säkerligen finns på 2012 cyklarna.

http://www.youtube.com/user/CampagnoloSrl?feature=g-all

CP-test, sätta ett standardvärde

2011-12-06T08:05:00.002+01:00

Som en uppföljning på föregående inlägg om watt på trainer, så tog jag mig igår i kragen och gjorde ett riktigt test för att få ut ett FTP-värde som grund för träningen kommande månad. Känns ju dumt att köra utefter den tröskel jag fick ut som min bästa under säsongen, och försöka låtsas att det var min tröskel även denna tid på året.

Gjorde det genom att CP-test, Critical Power. 10 min uppvärmning inklusive 3 stycken enminuts högkadens omgångar för att öppna upp benen lite, sen var det allvar. Första intervallen var för att se Vo2max området krävde en intervall på 3-5 min. Ställde in mig på 3 min och tänkte att sen försöker jag hålla så länge jag kan efter det om jag inte lyckats ta ut mig till max på 3 min. Höll mycket längre, 3 min och 4 sekunder blev det ;-)

10 minuters hänga på styret och sedan börja återhämta och trampa ur innan det var dags på nästa intervall, nu i tröskelområdet, 15-30 min. Samma utgångsidé, Sikta på 15min och håll så länge det går. 15 min och 20 sek blev facit. 10 min urtramp och sen snabbt upp till datorn och in med värdena i kalkylatorn i Golden Cheetah och vips så fick jag ut en FTP.

Med utgångspunkt ifrån hur mycket (snarast lite) extra jag kunde hålla så känns det som jag lyckades pricka rätt bra på nivån på mina intervaller, trots att jag bara gick på upplevd ansträning. En titt på filen i efterhand visade också att jag hade lyckats hålla åtminstone godkänt jämn pace och slutvärdet på cirka 4% dropp i FTP-watt mot under säsongen känns ju också ganska trovärdigt.

Så nu har jag en ny grund att köra på 1 månad, sen får jag genomlida ett nytt CP-test.

Watt på trainern, super!

2011-11-29T13:07:00.004+01:00

Att införskaffa en wattmätare är inget jag hittills har ångrat, åtminstone inte sen jag väl lyckades köpa och få den. Den har varit både till träningshjälp och gett roliga siffror att arbeta med.

Men nu har jag funnit en ytterligare dimension på det hela som gjorde en större skillnad än vad jag hade trott. Har monterat min Quark wattmätare på min trainercykel för vintern och att kunna köra kontrollerade och stabila/statiska intervaller på trainer med styrning utifrån watt ger verkligen så enormt mycket mer!

Hade inte förväntat mig att skillnaden skulle vara så stor men att köra wattintervaller på trainer är faktiskt något helt annat än att göra det ute på vägen. Man är jämnare i siffrorna och har mer tid att stirra ner på mätaren. Att bestämma ett wattmål för intervallen och sedan försöka spika det gör dels att jag får ett större förtroende för att jag genomför intervallen på rätt sätt med önskad träningseffekt. Dessutom är den där siffran som skall prickas en perfekt distraktion och för mig bättre motivation än något annat.

Har också alltid tyckt att jag varit relativt bra på att hålla mig jämn genom intervallerna men att se watten gör mina gamla intervaller löjliga. Det är slående hur pass mycket lättare i början man ska köra och hur mycket hårdare i slutet, samt totalt sett, man kan köra om man följer watt. Följer man puls så är det oundvikligt så att man spränger sig i början för att jaga den där höga pulsen redan i början av första intervallen. Sen ligger man kanske högt i puls på kommande intervaller man då är det hög puls med låg effekt.

Det har också gett nya dimensioner och ytterligare "underhållning" till Sufferfest videorna. Att kunna köra dem på watt var en höjdare och särskilt då jag hittat en liten omvandlingstabell som förvandlar skalan i Sufferfest till watt. Senast i gänget så testade jag att köra "A Very Dark Place" vilket egentligen innebär 4 mins intervaller. Att ha lite distraktion när man ska mörda sig själv med 4:or är aldrig fel!

Lite väl äventyrlig

2011-11-22T15:34:00.005+01:00

Har ställt undan racern för året men nu när det blivit en höst/vinter där vi hittills sluppit snö så innebär det att det blir lite mer möjligheter till utforskning utav grus- och skogsvägar med crossen. Det har visat sig vara en riktig skattkista då det finns mycket mer fina vägar här omkring än vad jag hade en aning om, eller åtminstone har vågat mig på att utforska.

Blev en väldigt fin runda idag också där jag förfinade mitt vägval ifrån förra veckans veckodistanstur och lyckades undvika de värsta återvändgränderna och sämsta stigarna och sumphålen, en grym runda, tills...

Lagom tills jag började bli låg på energi så skulle jag försöka leta mig en liten genväg mot Lida. Det slutade dock i kaos. 2 gånger fick jag först köra några kilometer in på skogsvägar som blev sämre och sämre, lerigare och lerigare, tills de till slut försvann i ingenting och jag fick vända och börja om. På tredje försöket så blev jag envis när skogsvägen förvandlades till stig med nedfallna träd.

Jag orkade helt inte vända igen och tog en snabb titt på kartan på Iphonen och var någonstans där på mitt på långsidan av skogssjön (kom från Råby, för den som följer med) och konstaterade att det inte kunde vara så långt genom skogen till Lida och bestämde mig därför för ett skogsäventyr. Tyvärr var stigen jag hittat allt annat än körbar. Alla nedfallan träd gjorde att jag nog gick mer än cyklade. Detta för att komma fram till ett riktigt sumphål. Sjön gick ända in mot stigen och på andra sidan stigen var en klippvägg. Efter ett tags funderande blev det att använda cykeln nedtryck i dyn som stöttepelare för att hasa sig längs klippväggen. Den fick också agera bro när jag skulle ta mig mellan de trädrötter som gick att kliva på.

Efter mycket uppgivenhet och surhet, men för mycket trötthet för att orka bli arg, tog jag mig till slut igenom och kom till Pålamalm. Inte alls där jag tänkt mig men nu var det bara att släpa sig hem.

Envishet när jag inte orkade vända var inte till fördel för energin och orken så när jag kom hem blev det att lägga sig på köksgolvet ett tag och äta innan jag orkade slänga ALLA cykelkläder i tvättmaskinen. Har tittat lite på kartor nu och inser att det var ett mission impossible att ta sig igenom som jag önskat så nästa gång får jag hålla mig på asfalten lite längre!

Startar 2012 i Hälsingland

2011-11-12T15:51:00.001+01:00

Idag har jag också dragit igång träningen inför kommande säsong. Sett att många redan hunnit före mig, men och andra sidan är det många som är kvar i säsongen fortfarande också i och med CX och inte ens har kommit fram till vilan.

Min helvila blev 1,5 vecka och eftersom jag även innan det tränat rätt lugnt ett bra tag så kändes det fullt tillräckligt. Men det var ändå lite motvilligt att dra sig iväg när det var 1 grad, dimmigt och lite rått ute.

Blev dock en väldigt fin tur då jag passat på att komma igång när jag är uppe i Häsingland och kunde köra lite gamla bekanta vägar till Bergvik och Gullberg. En runda uppför berget hann jag med och det kändes rent magiskt när solen lyste när jag började närma mig toppen. Det var det enda ställe jag fick se solen idag och det var helt perfekt.

Imorgon blir det grusvägscrossande runt Bergviken med Klas, en tur vi snickrade ihop i våras som blev väldigt bra, ska bli skoj!

Men va F*N!!

2011-11-09T09:06:00.005+01:00

Har 2 huvudsakliga mål inför 2012, och kan du inte ge dig på att de skall sammanfalla samma datum!

SCF meddelade att Veteran SM skulle hållas i Halmstad igen den 2 - 4:e Augusti. Eftersom det var samma datum som Veteran NM ska hållas i Järvsö så förstod jag att det skulle flyttas men tänkte att det nog inte blir så långt i tid det flyttas.

Därför tog jag chansen att äntligen ta mig för och boka La Marmotte, ett lopp över Telegraph, Gallibier och Alpe D'Huez som jag velat köra i flera år men aldrig kommit mig för att göra. Skyndade mig att fixat anmälan när de släpptes eftersom det brukar bli rätt fullt och bokade även en flygbiljett så jag skulle hinna få vettiga priser och restider.

Men vad händer? Jo, såklart så flyttar SCF VSM till Härnsösand och lägger det 6-8 Juli, precis när jag kommer vara i Frankrike. Så alla mina planer om att kunna vara med och slåss om pallplatser i de 3 disciplinerna som jag hade tänkt mig går åt skogen. Nu blir det Thåström resten av dagen!

Säsongens lista 2012

2011-11-05T12:32:00.001+01:00

Traditioner skall följas och här kommer därför några av säsongen höjdpunkter och lågvattenmärken ifrån säsongen

Säsongens formtopp: Början och slutet av säsongen var de perioder när jag kände att jag körde starkast men i början gav det inte så mycket mer utdelning än positivt sinne. I slutet av säsongen så fick jag även lite utdelning för det och eftersom jag då dessutom kom ifrån en rejäl (psykisk) svacka så känns den mer som årets topp!

Säsongens formsvacka: Den största svackan var tempomässigt då jag under början av Juni tappade mycket i tempofart utan att riktigt förstå varför. Frustrerande när man inte riktigt greppar orsak eller verkan och börjar testa alla möjliga metoder från lågkadens styrkepass till Voodoo och tala i tungor

Säsongens jobbigaste: Åstorpsloppet. Att ha god form på ett lopp där man egentligen inte passar gör att man kan slita sig så mycket längre ner i källaren (och under källargolvet) innan man ger sig. När jag släppte var jag så slut att kilometrarna till langningen kändes eviga och utmattningen gjorde att jag kände mig sjuk direkt.

Säsongens roligaste: En tävling på hemmaplan där det dessutom går riktigt bra ger ju givetvis härliga minnen. Svealands har visserligen nackdelen av att det aldrig riktigt blir något lagsammansvetsande då man bara ses lite kort på tävlingsplatsen men 3 pallplatser för laget var riktigt roligt!

Säsongens tävling: Konkurrensen här är faktiskt inte så stor, Tour of Jämtland står en klass över alla andra tävlingar! Synd bara att det är så långt bort att resan tar bort del av glädjen, kan de inte flytta Jämtland lite längre söderut?

Säsongens frånvaro: Valhalls tisdagspass. Tur det inte är någon närvarolista för sällan har jag väll missat så många pass utav denna träning som jag tycker är både rolig och givande.

Säsongens trend: Inställt arrangemang. Aldrig har jag varit med om att så många tävlingar ställts in under en och samma säsong. Toppningen gjorde Örebro som (i ganska vanlig ordning) ställde in. För att sedan besluta att köra annat datum, då man ställde in igen. Tråkigt och märkligt när det ändå känns som cyklisterna blir fler och de arrangemang som genomförs blir bättre och starkare.

Säsongens bortglömda smärta: Att glömma bort smärta är väll lite av ett karaktärsdrag för cyklister. Men det är ändå lustigt att jag enbart kan minnas Mallorcaresan som en oerhört rolig och härlig höjdpunkt, trots att jag vet att jag delvis under resan var så sänkt i magen att det enda jag kunde äta var i pillerform

Säsongens upptäckt: Sänk kraften i början och lyckas med konststycket att köra bättre men med mindre upplevd smärta och ansträning. Något jag lyckades med på backprologen i Svanesund som jag normalt tycker är så vidrig. Länge leve wattmätaren!

Säsongens bakmassage: Att köra tempo brukar normalt inte vara så skönt för baken och genitalierna Att köra Tempo-SM (som är 5 mil) är en extra dimension av detta. Toppar med att i slutet av loppet få en liten smäll i baken 1gång / hjulvarv eftersom diskhjulet hade gått sönder och antagit en äggform. Det var med en helt förstörd sätesmuskel och bak jag klev, eller stapplade av tempocykeln.

Säsongens suraste punka: Punktering halvvägs på Vättern i den grupp som sedermera klarade vårt mål på SUB7 var lite surt att svälja. Särskilt eftersom det hade haussats lite i lokaltidningen och jag precis hade börjat känna mig bekväm med det högre tempo vi satte upp efter Jönköping. Att satsningen inte görs 2012 gör också att man lite utav missat sin chans

Vintertid och mörker

2011-11-02T08:53:00.003+01:00

Tvi vad svårt det är att frammana någon träningslust nu när det är mörkt innan man ens hunnit hem från jobbet. Det var svårt före men vintertid var verkligen dödsstöten när man är helt chanslös att hinna träna innan mörkrets inbrott. Inte sådär jätteförtjust i att köra i mörker och motivationen är inte hög nog ännu för att lägga om och ta alla pass inomhus.

Som tur var så har åtminstone SCF kommit med tävlingskalendern för nästa säsong och även lyckats fylla på den med mästerskapen (nu i de senaste dagarna). Tillsammans med att 2012's cykel är beställd så gör det i alla fall något att se fram och sikta in sig mot.

Men ännu så länge känns det lite för långt bort och lite för trögt med lusten, även om det hittills varit en väldigt snäll och varm höst. Därför blir det ett sista pass i och med spinning som jag skall hålla idag och då blir det att köra skiten ur sig. För sen blir det åtminstone 1 och kanske 2 veckor vila så jag skall kunna hitta det totala fokuset på 2012.

Klarade Kungsan

2011-10-31T08:01:00.003+01:00

Det första jag såg när jag kom till Kungsträdgården var en cyklist som, utan att satsa särskilt mycket, drog omkull i en kurva och yttrade några fina ord om hur sjukt halt det var.

Därmed var jag till en början väldigt försiktig på uppvärmingen. Märkte dock att jag hade åtminstone hyfsat grepp så jag behövde inte stödhjul och flaggpinne, kunde hålla lite bättre tempo. Dock har min uttalade målsättning med Cross-tävlingen i Kungsträdgården hela tiden varit att köra för skojs skull, och att vurpa är inte skoj så det blev ingen hård satsning ens under loppet, bara en kontrollerad körning. Att köra upp sig för att andra vurpar bort sig är ju också en strategi, även om jag inte är någon Australiensk short track skridskoåkare.

Mycket folk och mycket hejarrop gjorde också loppet mödan värd! Men apropå mödan så är det otroligt vilka pulsnivåer det blir när man testar lite tävlingskörning under perioder när man inte är van att tävla. Trodde inte det var sant när jag såg min snittpuls men vet att precis samma fenomen visade sig när jag körde Virtuellt DM för ett par år sedan.

STHLM CX. Make some noise!

2011-10-26T12:27:00.007+02:00

(Foto: Jesper Näsvall)

Kom gärna och se mig försöka förstå hur man gör för att navigera runt snäva kurvor och genom sand i Kungsträdgården. Kommer även bli tvungen till sådana specialsporter som lyft med liten aluhoj, löpning medsläpandes tyskcykel samt trappjogg i cykelskor.

Låter elitkillarna visa hur det går till själva utan störmoment från mig och håller mig för egen del till seniorklassen eftersom jag närmast kan ses som medelavancerad nybörjare på det här området. Dryga 40min hård ansträngning känns också rätt lagom nu, bättre form har jag inte när jag mest ser fram emot att köra detta och sen ta lite helvila istället för att harva runt omotiverat i höstmörker och kyla.

Trots att fjolårets försök gav både närbesök med ett träd (när jag blev trängd i en omkörning) samt tvärnit in i en kon (när mitt styre och ett avskärmningsband började kramas och slingra sig i varandra) så har loppet en sorts charm. Den beror inte på loppet i sig eftersom jag är totalt tävlingsmässigt borta både på grund av min bristfälliga teknik och startposition långt bak. Men stämningen och jippot runt om gör det roligt att köra ändå! Bara att se det sociala och blunda för resultatlistan.

Så kom och snacka lite, se cyklisterna snurra sig yra i Kungsträdgården och hurra vildsint!
http://www.sthlmcyclocross.se/

Beställt 2012's cykel

2011-10-21T13:56:00.004+02:00

Beställt cykel för nästa år nu, i typiskt veteranklass-stil har jag satsat på något egentligen mycket finare än vad jag kan göra rättvisa, men vad tusan!

Utrustningen blir dock inte enligt bild, ska ta steget ännu längre ifrån mer Peter-typiska Campa och kör istället Shimano Ultegra Di2. Ska bli spännande att testa det så lovordade elektroniska växelsystemet.

Med lite valmöjlighet mellan de aerodynamiska 50mm Scorpohjulen jag redan har och några snorlätta lågprofilshjul, som jag just nu försöker jaga, så kommer det bli hur klockrent som helst!

Är det Mars och leverans snart?

Tävlingskalender

2011-10-17T10:48:00.003+02:00

För er som inte redan har upptäckt det så har SCF i år satsat på en ny sorts mer interaktiv tävlingskalender och den är redan nu ganska välfylld med 2012 års tävlingar:
http://public.indta.idrottonline.se/EventCalendar.aspx?orgId=42

Schemat ser rätt förväntat ut. För egen del ser jag att VSM inte finns med ännu och dessutom konstaterar jag att jag, som en av de få gångerna i min cykelkarriär, troligen kommer missa Hammarö eftersom jag nog vill köra Veteran-Cup i tempo på hemmaplan istället.

Också lite spännande att se vad som kommer hända med Solleröloppet i år, nu när SM inte går på Sollerön utan istället konkurrerar om deltagarna i Södertälje. Finns inte med i schemat nu, kommer de ställa in eller köra det enbart som seniorlopp?

Höstrundor för H30-gubben

2011-10-10T12:07:00.003+02:00

Det har varit en kall helg men den har ju också varit väldigt solig så kylan stoppade inte möjligheten till ett par fina höstrundor. 3 timmar på lördag med sällskap ifrån Fredrikshofs Farstagrupp och 3½ på söndag där det även lyxades till med lite fika på plantshopen i Ösmo (kan förresten rekommenderas) Riktiga sluggerben på söndagen som aldrig riktigt kändes som de tinade upp och gjorde ont när det inte alls borde. Men det må så vara, inget att jaga upp sig över denna tid på året.

Istället får man suga i sig glädjen över de soliga turer som man fortfarande kan pressa ut såhär års. Fast helt ärligt blir jag också lite orolig över hur mycket man kommer frysa i vinter när man redan nu åker med nedkylda fötter och drar sig för att gå ut igen efter fikat för man är sådär lagom svettnedkyld.

Behövs också fina pass med bra sällskap nu för att lyckas hålla igång alls, för så fort jag börjar fundera över intensiva intervaller så börjar en sida av mig fundera på varför. Det känns lite som att dricka kaffe nu för att vara pigg om en vecka, poänglöst för effekten hinner försvinna ändå. Ett hårt pass nu kommer inte hjälpa mig när det väl gäller. Bara att fortsätta ta det som det kommer ett par veckor till sen blir det vila ett par veckor innan veteransäsongen dras igång.

För nu är det spikat, det blir H30 2012. Hovets elitgäng splittras något och supporten kommer också att minska vilket gör att fundationen för att fortsätta elitsatsningen försvinner för min del. Nu känns det istället lite spännande att fundera på vad man skulle kunna göra i VSM, VNM och de olika cuperna.

2011 Utvärderat

2011-10-03T11:12:00.003+02:00

Säsong 2011 är nu över och det är dags att tänka igenom säsongen och utvärdera lite.

Tack vare en avslutning som lyfte den totala bilden så känns det som en rolig säsong som nu är genomförd. Att ha kunnat ta en dag i veckan och jobba hemma och den dagen kunna ta ett träningpass mitt på dagen har definitivt varit till hjälp och gett mer utav ett lugn i träningsupplägg. Har helt klart gett en stadigare och mer jämn distansbas under uppbyggnadsträningen i vintras. Under säsongen har jag använt den både till att utöka timbasen när det har känts nödvändigt, men också för att få in lite mer kvalitativ vila när det har behövts.

I början av säsongen kändes det också som att vinterns mer kontrollerade bas hade varit till nytta, då det kändes stabilt även på lopp som jag egentligen inte siktade speciellt på. Att kunna slita sig så trött som jag gjorde på Åstorpsloppet är också ett tecken på god form och på något självplågande sätt härligt även om det ändå ledde till DNF. När det sedan var dags för ett första mål i och med Falkenloppet så lyckades det åtminstone delvis då det kändes bra och jag satt med i den avgörande utbrytningen. Tyvärr fick inte jag och Simon någon särskild utdelning av att sitta tillsammans där tack vare en liten taktisk miss. (men det blev dock en läxa vi lärde oss utav till Svealands)

Därefter följde en tyngre period med dels hårda lopp som jag medvetet inte alls satsat på och även punkteringar och en del krascher som gjorde att det staplades lopp där jag bröt och det gav en så pass motivationssvacka att jag funderade på att avrunda säsongen i mitten av Augusti .

Som tur var hade jag ett mål kvar i och med Svealandsmästerskapen, som kändes och gick så pass bra att det vände trenden och egentligen summeringen av hela säsongen.

Slutligen känns det som att jag framförallt har lyckats till de tävlingar som jag ville vara bra på, och det är ju en bra känsla! Det är ju när man specifikt satsar på att köra bra som man vill lyckas. En allmänt högre nivå har också märkts på exempelvis SMACK-serien där jag generellt kört lite bättre och kunnat vinna ett par lopp. Vilken status loppen än har så är ju vinna ett högre snäpp än att inte vinna.

De avdelningar där jag inte klivit upp något nämnvärt är de riktigt hårda loppen som SM och Scandinavian där inte ens det mer fokuserade upplägget gjort att jag på riktigt varit med i loppet. Börjar också få svårt att tagga till ordentligt i dessa lopp där jag vet att ett väldigt bra lopp bara gör att man kan ta sig i mål. GP-lopp har jag inte heller förbättrats något i men det avskriver jag (kanske lite för lättvindigt) till att jag är en cyklist med betydligt mer långsamma än snabba muskelfibrer och till att veteranklassålder inte direkt hjälper i explosivitet.

Hmm, ja vad säger ni, hur ska man tänka vidare nu?

VM i Köpenhamn, fotoserie

2011-09-26T10:40:00.006+02:00

Jag och ungefär 250000 andra var och såg på herrarnas linje-VM. Strålande sol och grym stämning gjorde det till en grym dag och jag måste faktiskt säga att även om jag gillade både banan och den slutlige mästaren bättre när jag såg VM i Mendrisio så var det bättre stämmning i Köpenhamn!

Damernas lopp på lördag, här Sara Mustonen

Extremt oval klinga på Chris Suttons reservcykel

Tyskarna hade ett och anna fint hjul med sig, ser ut att vara del av HTC's lager

Gillbert hade en och annan cykel med sig, längst ut 1 av de 2 som stod som reserv, sen körde han på 1 och hade 1 på taket på servicebilen...

Såhär såg det ut stordelen av loppet, Tyskland (Främst Grabsch) och England (främst Wiggins)låg och drog hela klungan.

Här skymtas 2 av svenskarna i klungan, Kessiakoff och Lövkvist.

Gillbert och andra sidan, höll sig i skinnet och var mycket bland de allra sista

Vår plats i solen, 75m från mål med en storbildsskärm närma till hands

En och annan cykelfans hade letat sig dit. Främst danskar, norrmän och svenskar. Dock väldigt lite engelsmän trots deras stora chans. Det blev påtagligtt tyst när Cavendish vann

Mållös

2011-09-19T08:26:00.003+02:00

Det där med att cykla utan att ha egentliga mål framför mig är verkligen inte min grej!

Konstaterar snabbt att cyklingen är något som för egen del drivs väldigt mycket av tävlingsinstinkt, och utan tävling framför ögonen så tappar jag lätt drivet. Tycks också som om benen tappat drivet samtidigt, för sällan har jag väll kännt mig så försurad i benen så länge som nu.

Försöker hitta lite glädje i att köra cross och hitta nya vägar, och det fungerar till viss del, men ärligt talat är det troligen mest för att jag har någonstans i bakhuvudet att det finns den där STHLM Cyclocross som jag eventuellt kan köra. Annars blir det mest vila när jag tänker mig att bara spontanköra de dagar jag känner för det. Det är visserligen en godkänd del av upplägget just nu men om det blir alltför slappt så blir det ingen poäng med totalvila lite längre fram så ett visst moment behöver jag ändå hålla igång.

Sen får jag hoppas på att de är lite snabba med att börja komma med lite hintar inför hur säsong 2012 ska se ut, så får jag något nytt att sikta in mig på.

2 uttalanden jag är osäker på om jag kommer hålla

2011-09-14T09:57:00.002+02:00

Med den tveksamhet och osäkerhet som sig bör när det gäller mig så har jag nu konstaterat 2 saker:
1. Säsongen är över! Sista tävlingen blev Svanesunds och sista loppet blev Roslagshösten, så har jag iallafall tänkt mig just nu. Sen återstår ju Sista Chansen som jag tidigare tänkt mig köra, men chanserna att jag ska stå på startlinjen i Ramnäs känns försvinnande liten. Sen är det också CX i Kungsträdgården som jag körde ifjol och kanske får för mig att ställa upp i igen, får se när det väl är dags. Men det ser jag för min del i och för sig inte som en tävling, utan mer som ett jippo.

Träningmässigt har jag dock gått över till ett mer spontantänk där strukturerade pass får stå åt sidan till mer utav att köra vad jag känner för när jag känner för det, bara för att hålla igång lite. Detta fram tills vädret blir alltför höstruskigt och det är dags för totalvila och ladda om inför nästa säsong, vilket leder mig till...

2. Nu blir jag veteran/gubbe/H30! Det är inte första gången jag tänkt mig att köra H30 kommande säsong, det är 3:e och jag har varit mer fast besluten om det tidigare. Men någon gång skall det ske och just nu är både inställning och förutsättningarna runt om sådan att jag officiellt är inställd på H30 kommande år.

RH

2011-09-12T08:26:00.004+02:00

Eftersnack och välbehövligt kaffe

Har egentligen gett upp nu men ändå anmält mig till Roslagshösten igår, något ville jag ju ändå göra denna söndag och det blir alltid lite tävlingsinstinkt längst fram i ett motionslopp så jag var inte orolig, det skulle bli åkning.

Började ganska lugnt och höll mig ifrån att göra något aktivt tills vi åtminstone kommit inom gränsen för 10 mil kvar.

Milen rullade på ganska lättsamt och ett par utflykter i smågrupper avslöjade att det var rejält med vind som begränsade småutbrytningars möjligheter lite extra utöver hur pass effektivt det begränsas ändå, på de ganska långa raka öppna och breda vägavsnitten längs Roslagsloppens banor.

Med nätt 5 mil kvar kommer man dock in i ett litet avsnitt med en mindre småkuperad och svängig väg där man snabbt kommer utanför klungans synfält. När (vad som visade sig vara) gamle Cykelcityåkaren Patrik Stenberg drog iväg för miljonte gången så bestämde jag att det kunde vara ett bra tillfälle.

Det visade sig också fungera väl då vi hade tillräckligt med lucka efter detta avsnitt för att även hålla undan på den långa breda rakan efteråt. Med dryga milen kvar började vi så känna lite på varandra och med ca 5km kvar började vi bli så försiktiga och avvaktande mot varandra att det började kännas rent löjligt på ett motionslopp, men det är ju å andra sidan ganska roligt och bra att träna lite på.

Med kilometern kvar lyckades tyvärr Stenberg kontra på en av mina attacker och när jag skulle följa högg det rejält i bägge benen och jag var tvungen att sätta mig ner och gå ner på ren urtrampsnivå innan jag kunde komma igång igen in mot mål där det erbjöds såväl påfyllning med mackor, kaffe, godis och korv som massage, härligt värre!

Svanesunds 3-dagars

2011-09-05T14:54:00.002+02:00

Då är 3 dagar i Svanesund återigen genomförda, ett lopp som jag kört i många år men sällan klarat mig undan regn och stormvindar på. I år var dock ett lysande undantag, blev aldrig mer än hotande moln och ett par droppar under uppvärmning till prolog samt tempo, strålande!

Årets upplaga fullkomligt kryllade av norskar och ungefär ½ elitklungan var norsk. Duktiga norskar visade det sig också då framförallt Team Ringrike hade starka åkare med som gjorde det hårt och som abonnerade på de högre placeringarna i resultatlistan.

Prologen på Svanesund är extra kort och extra vidrig eftersom det är en backprolog. Även om jag tycker mig i övrigt ha utvecklats från år till år så har jag på denna prolog kört sämre för varje år. Därför hade jag nu lagt in ett par pass extra med backträning i Tullinge där jag höll särskild koll på wattmätaren för att se vilken sorts pace-teknik som gick fortast för mig. Upptäckte att trots att det bara handlar om ca 2 minuter så lönade det sig att hålla igen något i början och få en något jämnare wattkurva, jämfört med att pressa max från start och försöka stå ut så länge som möjligt. En annan fördel som detta förde med sig var att trots att det gick fortare var det inte lika oerhört plågsamt eftersom jag inte fick den där totala mjölksyrechocken innan jag ens var iväg från startblocket.

Dagen efter var det dags för GP och tempo. Insåg att det bara var mitt tredje GP för året och det finns en anledning att jag undvikit dem under säsongen. Avhängd och varvad blev resultatet efter att ha hållt till för långt bak i klungan. Mer peppad för tempot och det är en rätt rolig och omväxlande tempobana. Trots att jag bara provat att köra på watt en enda gång på tempolopp så saknade jag redan den möjligheten och insåg redan innan vändpunkt att det hade varit en lite för hård start. Kan dock ändå inte vara missnöjd så länge jag kör bättre än tidigare år, även om det inte räcker särskilt långt i elitklass tempolopp.

På söndag avrundas det hela med linjeloppet och här var det offensiv och hård körning, klungan splittrades upp i små grupper som återsamlades och återigen sönderfördelades ett antal gånger. I början gick det så pass hårt och jag hade det så jobbigt att jag tappade lusten att vara tävlingsinriktad, blev mer utav att haka sig kvar än att försöka sig på något. Ungefär halvvägs in i loppet så hamnade jag dock i vad som kom att bli huvudklungan men närmast kan kallas gruppetto och där var tempot så lugnt och fint att jag tänkte att jag går med runt bara för att slippa ännu ett fult och hemskt DNF i listan. Kom i mål långt efter norske segraren men då halva klungan klivit av kändes det ändå rätt skönt att ha trampat hela vägen.

Svealandsmästerskap

2011-08-22T07:56:00.006+02:00

I helgen har det varit Svealandsmästerskap och banorna i Södertälje (som för den delen skall användas till SM nästa år) känner jag väl eftersom jag då och då kör förbi där när jag är ute och tränar. Också banor som jag tycker är alldeles lagom rullande och böljande, bortsett då möjligen från de småvarv som används i slutet på linjebanan, de tar ut sin rätt alldeles för väl i mina stackars ben.

Började med tempo på lördag och på vägen dit försökte jag trösta mig med att det är bättre att köra tempo än linje i det trista regnväder som rådde. Sträckningen kräver lite taktik då det är en tempomässigt hyfsad backe tidigt där det gäller att köra precis lagom hårt så man inte tappar för mycket tid men ändå orkar köra på för fullt resten av sträckningen där det går att hålla rätt bra tempo. Målbacke tycker jag är lite taskigt på tempolopp men och andra sidan är det inget mer att tänka på då heller, bara att använda det sista för att försöka ta sig upp.

En titt på startlistorna innan loppet hade avslöjat att fältet inte var mycket starkare än att man skulle kunna hamna hyfsat till men jag blev ändå förvånad när jag var på väg till resultatlistorna och fick höra att jag hade bråttom för jag skulle upp på pallen. En pallplats är alltid en pallplats och det kändes väldigt roligt!

Dagen efter var det dags för linje. Bättre väder och vi hade årets största lag då hela elitlaget plus lite bonus var med. Taktiken var offensiv och som de flesta andra lag planerade vi att vi måste vara med när något händer. Det lyckades ganska bra då det redan under första milen började delas upp och jag fanns med i en främre grupp tillsammans med Simon. Vi var 7 stycken och jagade en grupp om 3 framför oss. Idel starka namn så jag anade att det skulle kunna fungera och sa åt Simon att ta det lugnt och spara sina krafter. Visste att han hade god form så jag fokuserade på att göra så mycket jobb i utbrytningen att ingen klagade över att Simon bara satt med.

Vi samlade ihop oss med de 3 därframme och det blev lite taktiskt och gnälligt ett tag vilket passade bra då jag redan hade börjat känna mig stekt. Jag och Simon fick turas om att täcka några attacker innan Simon kom iväg och fick en bra lucka tillsammans med Daniel Lundvall från Vallentuna. Passade ännu bättre då jag helt kunde strunta i att gå med runt i vår grupp bakom.

På långvarvets rejälaste backe blev det dock riktigt hård körning och när Jonas Ahlstrand ifrån Team Cykelcity gick iväg kände jag mig på gränsen till att explodera bara av att gå med i gruppen så jag klarade inte följa attacken. Något som grämde mig då jag visste att det innebar att Simon skulle få det rätt tufft där framme. Vi var nu uppdelad i 2 grupper om 5 och avståndet framåt växte fort samtidigt som det visade sig att vi hade evigt avstånd bakåt och var därmed säker åt det hållet, extra säker när vi kom in på kortvarven och lyckades varva och därmed plocka av klungan.

Jag siktade in mig på att på något sätt försöka överleva de 6 gångerna uppför målbacken:
Första gången gick det jämnt och snabbt, låg på gränsen till kramp men var kvar och kände att jag snabbt återhämtade mig så fort det planade ut lite.
Andra gången blev det attacker och precis på snöret lyckades jag hänga med, Gustaf Wangel från Valhall släppte men lyckades komma ikapp igen.
Tredje gången gick det lugnt upp och jag var evigt tacksam.
Fjärde gången bestämde sig Alexander Gingsjö, Vallentuna, för att det skulle gå jämnt och hårt igen och halvvägs upp fick jag slänga mig åt sidan med kramp och var tvungen att frihjula lite för att kunna sträcka ut benet.
Femte varvet var jag själv och höll mig på gränsen just under kramp.
Sjätte varvet var äntligen det sista och jag blev frånkörd uppför av några småbarn i publiken, ville bara i mål!

Lagom tills jag kom i mål var det dags för prisutdelning och till min glädje visade det sig att jobbet hade gett utdelning Simon hade fått nytta av sin form och lyckats knipa en pallplacering och bronset. Vackert, kändes som en till bra dag på Svealandsmästerskapen!

Resultatlistor finns här

Inställt, en trend! Nu också Glasrikeresan

2011-08-19T08:49:00.003+02:00

Det tycks gå en allt större trend i lopp som ställs in: Örebro (2 gånger), Anundsloppet, Cykelcity Grand Fondo STHLM, Söderhamns 3-dagars. Senast i raden är nu Glasrikeresan som valt att ställa in vilket tydligen skall bero på att man inte fått tillräckligt med anmälningar ifrån elitcyklisterna.

Vad jag vet hade inte ens anmälningstiden för Glasrikeresan gått ut ännu nar man valde att ställa in, själv hade jag i alla fall ännu varken anmält mig eller helt bestämt mig om jag ville köra eller inte.

Jag kan tänka mig att vissa varit lite fundersamma över den rätt höga anmälningsavgiften. Både för en enskild individ och även för en klubb som skall till att anmäla ett lag kan det vara en rätt stor summa att lägga upp. Jag förstår givetvis att det går åt mycket pengar för att driva runt ett lopp av denna sort och det är klart att det även kan berättigas till viss del med den stora vinstsumman, men där är det en svårbalanserad avvägning. Jag tror att de flesta som kört varit väldigt nöjd med loppet och betalt för själva loppet och utmaningen mer än vinstsumman, för helt ärligt är det inte så många av deltagarna som ens från början egentligen är med och har en mätbar chans på den.

Men jag ska inte klaga så mycket eftersom jag ändå funderade på om jag verkligen skulle köra loppet, resterande säsong (vad som nu är kvar av den) för min del beror nog fortfarande lite på hur jag känner efter helgens Svealands. Nu behöver vi åtminstonde inte dela på elitlaget för att vissa ville köra Söderhamns 3-dagars och andra Glasrikeresan. Istället blir alla kvar på hemmaplan.

Teknologisk sifferfreak

2011-08-15T12:28:00.004+02:00

Det är olika saker som driver oss alla. Något som jag nu märker mer och mer hur det driver min motivation är siffror och grafer.

Ju mer jag lär mig om Golden Cheetah, som jag använder som träningsdagbok sedan jag skaffade wattmätare, desto mer sugen blir jag på diverse pass. Senast är det Performance manager och Bikescore som jag pluggat på om, särskilt bra var ovan videoklipp om hur perfomance manager skall användas.

Är bara lite synd att jag inte använder watt i allt jag gör så jag kan basera performance manager på bikescore. När det är tempocykel har jag inte watten men det har jag förberett för att kunna ordna om jag känner för det (och om jag kan förmå mig att frångå min tempoklinga) men på spinningen kommer jag aldrig ha watt så det är tur att TRIMP finns tillgängligt också, som bygger på puls.

Hoppas kunna använda mig av det för att trycka fram en liten toppning till Svealands, åtminstone genom att höja stressbalansen så långt det går. Den där motivationsdippen är väll inte helt avklarad men för just Svealands känns det roligt eftersom man slipper långa tråkiga resor och det är på en bana som är underhållande och förhoppningsvis rätt passande!

Tour of Jämtland

2011-08-06T09:50:00.001+02:00

Mitt Tour of Jämtland blev en ny besvikelse och nu börjar det tryta med motivationen och självförtroendet på cykeln.

Första etappen var en publikfriande prolog mitt inne i Östersund. Första kilometern är teknisk och där körde jag återhållsamt på gränsen till fegt, hade inget att vinna på att satsa och ta chanser ändå. Längs det mer lättåkta partiet kändes det dock rätt ok och lite tryck tyckte jag mig ha. Totalresultatet blev dock en placering en bra bit ner i listorna.

Nästa etapp var drygt 15mil till Vemdalen. En lätt start följt av hårda sista 6mil med rejält med backar. Till en början kände jag mig skraj i klungan, de senaste 2 smällarna hade påverkat. Jag lyckades dock komma över det men precis när det började bli allvar, i roten på första backen med bergspris, så hände det igen. Ett par killar krokar ihop precis framför mig. Jag hoppar bock över cykeln och klarar mig på fötterna springande ner i diket, men styret blir snedvridet och innan jag fått på kedjan är det ännu en gång en långt jakt som väntar. I toppen på backen har jag tagit mig upp till bil 2 i karavanen, men närmare än så kommer jag aldrig. I den regniga utförslöpan gör det sneda styret mig oerhört osäker och sen har avståndet växt och det är det bara att försöka gneta sig i mål tillsammans med några få andra.

Efter den avslutningen är jag så less redan inför 2:a etappen att jag innan start börjar psykiskt ställa in mig på vad som ska hända när etappen startar uppåt med flera kilometers klättring. När krönet skymtas och klungan ökar lite det sista upp, så måste jag istället sakta ned något efter att ha haft det för kämpigt sista biten. Avhängningen är ett faktum med drygt 18mil till mål. Testar att bomba på nedför för att se om det slår av därframme men både klunga och karavan försvinner snabbt. Trött och less letar jag bara efter ett bra tillfälle att kliva av men hittar inget och vi samlar ihop oss till som mest 6 pers som går runt i ett rätt bra tempo. Jag sitter dock fortfarande bara och tänker på olika brytpunkter då jag ska kliva av men envisas ändå med att fortsätta tills dryga 15mil då det börjar regna och kvastbilen kommer som en räddning.

Nu sitter jag på Hotell TOTT och ser ut på utsikten över Åre och ska ta en dag i bubbelpoolen medans klungan kör Trondheim - Åre. Eftersom jag inte fullföljde igår får jag inte starta idag och inte är jag intresserad av det heller. Alla dessa DNF i listan känns trist och frågan är om det inte blir några DNS nu tills lusten återkommer.

Velofond och vidare

2011-08-01T13:33:00.003+02:00

Benen fungerar hyffsat bra och när man är så pass siffertokig som mig så är det glädjande att kunna se positiva tecken på wattmätaren efter passen också, sånt håller förhoppningarna uppe och gör att man vill fortsätta hålla igång och träna.

Men det är för mycket annat strul som jag att jag tappar engagemanget en smula:
Första racet sen U6, Velofondo Vårgårda, blev det inte mycket av. Ett bra träningspass men rent skit tävlingsmässigt. Först blev det en stor klungkrasch som jag precis lyckades undvika att bli inblandad i, bara tippade lite lätt ner i högen av cyklister. Sen jaga-jaga-jaga i 3 mil. Kom ikapp lagom tills Cykelcity gick upp och bombade kantvind. Folk framför släppte och man var återigen i en gruppetto. Därifrån fick jag först ekerbrott så hjulet gick in i bromsarna. Därpå rätt snart också punktering. Då var humöret allt annat än på topp och jag gav upp.

Humöret lyftes dock genom sällskap av en väldigt trevlig publikskara i en trädgård i Öra som bjöd på grillad korv, kaffe och hallonpaj medans jag väntade på att flickvännen skulle hitta fram och plocka upp mig. Enormt plus både för deras gästvänlighet och entusiasmen som de hejjade på alla med!

Framåt så har jag nu också sett att Söderhamns 3-dagars som skulle bli min formtopp för året är inställd. Visserligen finns Glasrikeresan att istället köra den helgen men just nu känns det ändå som en besvikelse.

Dessutom ser det lite trögt ut med Tour of Jämtland för tillfället och det är inte långt kvar.

Kanske ska satsa på någon sport där man inte är beroende av material, arrangerade tävlingar eller av andra för att kunna träna eller tävla, enmanspingis kanske?

Smärtfri smärta

2011-07-26T08:32:00.002+02:00

Revbenet kändes så pass bra i lördags att jag beslutade att börja testa på rejäl körning och mjölksyra igen igår, sagt och gjort: 4:or!

Dessa pass gör så ont och smärtan varar dessutom rätt länge. Den sortens träningspass kan man inte utsätta sig för om man har ont i kroppen i övrigt (eller jag kan i alla fall inte, Touren bevisar ju årligen att det går att köra stenhårt fast man är rejält skadad) Därför var smärtan utav de fyra Vo2Max 4:orna väldigt underbar! Det gick att helt fokusera på att köra hårda 4:or och revbenet var inte alls en faktor. Däremot märktes det att man har dålig tålighet mot mjölksyra nu för watten sjönk betänkligt intervall för intervall.

Det pass som jag tycker sämre om (eller, tja, tycker inte illa om dem men de är ännu smärtsammare) än Vo2max är 1 minutare alternativt mitt egna backträningspass i Tullinge. Så det blir det dags för idag om inte Valhalls slussenpass kan locka med någon bra runda för fartlek.

Anledning att vara glad!

2011-07-23T19:50:00.001+02:00

(Obs, TdF spoiler)
En klart bra dag idag! Det hotande regnet uteblev helt och gav möjlighet till en tur på 4,5 timme som kändes riktigt bra. Det som framförallt var bra att det gick att gå på lite mer igen, både på puls och med attacker på watten. Ett 10seks besök på dryga 1000 snittwatt var det länge sen jag vågade mig på så det gav goda vibbar! Nu känns också deltagande i Vårgårda Velofondo lovande och något att se fram mot för fortsätter bara förbättringen så är jag i tävlingsskick igen till nästa helg!

Också väldigt roligt med dagens TdF etapp! Evans har varit någon jag har hållt på ändå sedan jag började cykla MTB 98, då körde även Evans MTB och var den jag följde mest. Hans enorma körning på tempot och välförtjänta slutgiltiga gula tröja känns som en välförtjänt belöning för en evig slitvarg!

Både på gårdagens och dagens etapp var jag löjligt uppspelt över Evans öde och nästan så glad som om man vunnit själv.

Vad är mjölksyra?

2011-07-22T09:07:00.003+02:00

På gårdagens tur insåg jag att jag inte har känt på mjölksyra en enda gång på 2½ vecka nu. Allt sittande nötande känns som det gett lite driv, får ju ändå träning. Men med 1 vecka kvar tills jag är anmäld för att stå på startlinjen igen så har jag fortfarande inte möjlighet att trycka på i de övriga registren, använda efterbrännkammaren. Det oroar.

Egentligen är kanske inte loppet om 1 vecka hela världen. Men därefter följer Tour of Jämtland och en del andra viktiga starter där det gäller det att vara redo på alla möjliga sätt så man kan köra bra den sista delen på säsongen.

Utan att ha kört någon mjölksyra alls (och troligen med ett tag till innan jag kan börja göra det) så blir jag lite orolig för hur jag kommer svara på det, tåligheten kommer troligen vara rätt begränsad. Till och med under de mörkaste vinterperioderna känner jag på mer mjölksyra än jag gjort nu. Att kunna sitta med och nöta med i ett högt tempo tjänar inget till om jag ändå inte kan hänga med när det går riktigt fort och det där extra behövs, då är man direkt borta i ett elitlopp.

Rent wattmässigt kan jag visserligen köra på nivåer som är såväl mjölksyra som Vo2max men det är under väldigt begränsade tider eftersom jag inte kan låta andningen bli för häftig för då börjar bröstet hugga emot. Så det blir ändå inte mjölksyre eller Vo2Max träning för jag måste ge mig innan jag hållt på länge nog för att bli anaerob.

Förhoppningsvis gör min lila Iprenkur att det helt plötsligt blir bra så jag fort som attan kan lägga in en hel hög med hårda pass. Men "vis av erfarenhet" vet jag också att även om smärtan försvinner kommer jag vara tvekande att ge järnet i början, rädd att få ett bakslag, därför måste det försvinna väldigt snabbt om jag ska hinna släppa även de mentala spärrarna och gå för fullt när det är race.

Tråkar på

2011-07-17T18:04:00.001+02:00

Börjar bli ganska less på att inte kunna köra fullt ut och att bara kunna sitta när jag cyklar. Börjar också bli rätt trött i baken av att konstant sitta.

Blev väll ändå inte så stor påverkan när jag kunde börja träna igen så snart efter kraschen, men jag längtar nu rejält efter att få köra ordentligt och kunna stå upp i ordentliga forceringar.

Tyvärr inser jag att det inte kommer slå om direkt från att göra ont till att inte kännas alls, så även om jag idag med kontrollerad försiktighet kunde stå upp i några backar utan att det gjorde särskilt ont så kommer det ta en del tid innan jag kan avfyra några seriösa all-in attacker som jag längtar så efter nu. Tur det också är rätt långt till nästa tävling

Stretar på

2011-07-11T17:27:00.001+02:00

U6 blev avbrutet för jag insåg morgonen efter kraschen att det inte fanns en chans att jag skulle kunna cykla, än mindre tävla, så snart inpå.

Nu är jag däremot igång igen. Men jag kan fortfarande varken stå och köra eller låta andningen bli alltför häftig. Bävar också en aning för varje större väggupp.

Därmed försvinner en hel del pass ur träningsreportoaren, det enda riktigt givande som återstår är egentligen distanspass. Tur därför att vädret är med mig och jag har semester, för det innebär att jag kan och får så lov att klämma dagliga distanspass tills bröstet blir lite bättre igen och jag kan börja gå på med lite hårdare pass, dvs intervaller. Men jag gillar distans och brukar dessutom kunna toppa formen på det sättet, så varför klaga.

U6, kungaetapp

2011-07-06T15:59:00.001+02:00

Sitter vid lagningssträckan innan ens etappen är färdig, det blev en kort etapp för mig idag när det skulle vara som längst.

Det var ironiskt nog en skylt med "Varning för cykeltävling" som avslutade dagens cykeltävling. Första gången nedför på 53/11 och säkert runt 60km/h så hör och ser jag plötsligt ett brak och flygande träflisor, direkt därpå kör jag rakt in i en kille och ligger själv. Hinner instinktivt ta med mig cykeln ut i diket så inte fler ska köra på mig och cykel, och blir sedan liggande kippande efter andan ett tag. Konstaterar att jag har för ont för att kunna sätta mig på cykeln och försöka återansluta, så det blev sjukvårdsbilen tillbaks.

Nu såhär i efterhand känns det bättre igen men det gör fortfarande ont lite här och där och främst i bröstet. Att det är GP imorgon gör inte saken bättre. Däremot tur att det är sen start så man hinner mjukna upp efter vad som troligen blir en stel och jobbig morgon. Får ta beslutet imorgon om jag kan fortsätta eller om U6 är helt slut för mig.

U6, grusvägar

2011-07-05T21:44:00.000+02:00

Tidigare år var det lite spännande när man fick se banorna inför U6, alltid var det lite nya sträckningar. Nu har man hållt sig till välkända banor ett tag men istället laborerat lite med ordningen på dem.

Till detta år hade man valt att köra 14,7 mils etappen med grusväg först (bortsett från prolog) och för egen del känns det perfekt eftersom det är min favoritetapp, alltid skoj att vara lite pigg då.

Tanken var att försöka vara aktiv och helst ta sig loss. Tyärr lyckades jag inte få frihet i mer än som mest några kilometer. Däremot lyckades jag hålla mig relativt aktiv och framförallt gick det rätt bra med något som jag normalt är rätt dålig på, att hålla sig långt fram. Det och att det kändes rätt ok är vad man får ta med sig.

Målgången däremot, blev i klungan som dessutom lite förvånande var distanserad med 35sek ifrån en grupp som lyckades ta sig iväg vid ett tillfälle när inte någon av oss 3 Hovare var med, något vi surade en del över.

Dock inget att gräva ner sig över, bara att försöka återhämta sig för morgondagens kungaetapp på 17mil med rätt rejält med motlut. Känns som det kommer bli jobbigt!

U6 påbörjat, prolog

2011-07-04T12:03:00.000+02:00

Härmed är U6 påbörjat då prologen precis är avklarad. Det där med prolog är ju fortfarande inget jag klarar köra bra på. Det bevisas också återigen att jag blir sämre och sämre på explosiviteten som krävs. Årets tid var några sekunder sämre än ifjol och det utan nån annan anledning än att jag var sämre helt enkelt.

Vad som däremot är glädjande är att Alexander gjorde en finfin prolog och nu ligger bra till. Bara att ladda om ordentligt inför morgondagens etapp som är 17 mil och backig.

Mer än planerat

2011-06-27T14:03:00.005+02:00

SM-helgen är nu över och den blev för min del utökad så den blev längre och innehöll fler tävlingar än först tänkt.

Började med Tempo-SM på Onsdag som jag bloggat om tidigare.

På fredag var det sedan det årliga regn-racet på vad jag måste klassa som en fruktasvärd bana. Först en smal och rejält utslagsgivande backe och därefter bara rakt, brett och platt i flera mil in till varvning. Med dålig motivation för att kämpa redan när jag klev upp så kändes det som ett hopplöst lopp. Höll också på att ge upp redan på första varvet då jag fick öva trackstand mitt i den brantaste delen av backen där det blev totalt stopp, för att sedan dra igång på max och tokjaga i ½ varv innan jag var inne i klungan igen. Därefter kom regnet och gjorde att jag blev så kall att jag gick ner till bilen och efterfrågade kläder (trots att jag visste att jag inte hade lagt några extraplagg i servicebilen), bara för att få köra mig lite varm i färden upp från servicebilen.

Som tur var lyckades jag få en jacka vid langningssträckan så jag slapp kliva av pga nedkylning. Nu hjälpte det inte så länge ändå för 4:e gången i backen gav jag mig, delvis pga brist av psyke, och körde sedan bara klart varvet och klev av.

På midsommardagen blev det Soldivarvi för första gången i min nu ganska långa cykelkarriär. Kanske mest för att ha något att göra denna mellandag innan vi skulle till Falun. Där flög jag dock av illa kvickt och körde sedan bara på tills klungan varvade mig halvvägs in i loppet.

Avrundade sedan det hela med Cykel & Fjäll Grand Prix. Ett 138km lopp med flera avsnitt grusväg och en kuperad profil. Starten ut genom Falun var med en fartglad master så det blev hård start och vid första grusvägssträckan flög det flaskor till höger och vänster och det punkterades här och där. Många tycktes också tro att det inte var möjligt att svänga när man cyklade på grusväg för många var så kopiöst försiktiga att man kunde avancera massor bara genom att fortsätta trampa. Första bergspriset var också på ett grusvägsavsnitt och där hade jag det riktigt tungt och hamnade i en jagande grupp, som tur var gick det ihop i slutet på den snabba utförskörningen. Därefter kändes det faktiskt bara bättre och bättre när jag låg i den klart decimerade klungan och såg den oerhört märkliga offensiva körningen där det på en lång rak lättåkt utförsåkning attackerades gång på gång ifrån vår lilla avhängda grupp (Cykelcity hade 1 och 1 skickat iväg nästan hela sitt lag i utbrytning framför) Det kändes som värsta möjliga ställe att försöka komma loss och jag ska erkänna att jag dessutom inte hade koll på att det inte var så värst många som var loss framför oss, så det faktiskt fanns lite placeringar att köra om.

Fick lite distraktion i mitt flaskställ som nästan hade skakat loss så de sista 5 milen åkte jag och försökte skruva tillbaks skruvarna så det inte skulle ramla av, hade kunnat leva med att bli av med det men ville inte riskera att det skulle ramla in i vevpartiet och ställa till det.

De sista backarna kändes kanske som de bästa backarna under denna säsong men det kan också ha varit att det inte gick så vidare hårt i min grupp. Hursomhelst var det väldigt skönt att avrunda en annars ganska dålig helg på ett bra sätt, så man har lite positiv energi med sig fram mot U6, som ligger härnäst.
Resultat SM
Resultat Cykel & Fjäll

Tempo-SM, mest bara smärtsamt

2011-06-23T22:59:00.000+02:00

Första delen av SM är avklarat, tempoloppet är kört. För min del började det kännas nog med ca 4 km kvar … till vändpunkten.

5 mil är en väldigt lång sträcka att köra tempo, den smärta man hinner känna på vanliga tempolopp hinner växa sig så mycket starkare på de extra 2-3 milen!

Något av de svåraste är dock att lyckas hålla full koncentration hela vägen, att inte börja tänka på annat och släppa av lite på smärtan kräver oerhörd fokus när man ska hålla på i över en timme (alldeles för mycket över i mitt fall)

Inte ens att han en skrikande kuban i servicebilen bakom mig hjälpte sista biten, allt jag kunde tänka på då var hur ont det gjorde i baken av alla slag jag fick från mitt bakhjul, som var format som ett ägg vid det laget.

Att ta sig av cykeln vid målgång var en första utmaning, och att försöka rulla ur efteråt gjorde så ont i sätesmuskeln att jag gav upp, särskilt som man fick ständiga slag av det ovala ägghjulet.

Klev av och konstaterade sprickor i diskhjulet som gjorde att hjulet säckat ihop, så nu blir det jakt på nytt.

Trimmar inför SM

2011-06-20T16:20:00.000+02:00

Nu närmar sig SM-tempo starten med stormsteg så jag passar på att trimma lite på tempocykeln med ett Endura vevlager.

Man får anse vad man vill om den omtalade effekten av keramiska lager, 3 saker står i vilket fall klart för mig:
1: Det är snyggare med röda lagerskålar
2: Vevarmarna spinner oerhört lätt när jag monterat dit dem på det keramiska lagret, lättare än nånsin annars
3: För mig gör det garanterat skillnad, eftersom det gamla lagret var slut!

Tyckte att det började bli dags att byta när det gamla lagret var så dåligt att det var en balansakt att montera vevpartiet, antingen glappade det, eller så drog man liiite för mycket så nöp det ihop. Detta resulterade i att man fick hitta det läge när det glappade bara litegrann, dra lite-lite till och nöja sig där, med en vev som var dragen med ungefär 1/10 av de nM den egentligen skulle dras.

När man ändå måste byta känns det mer befogat att skifta till keramiskt och när jag ändå hade släkt som skulle till USA så blev det en helt ok affär. Betryggande att kunna dra fast vevarmen med full kraft igen och ändå ha det väldigt lätt snurrande

Genuin besvikelse

2011-06-19T11:25:00.003+02:00

Vätternrundan blev inte mer än en besvikelse för min del. Det var visserligen roligt att vara med som en del och hinna hjälpa till i den grupp som till slut lyckades ta sig in precis under 7-timmars gränsen som vi hade som målsättning: Ca 20 pers ifrån SUB7 gick in på 6:57.

Tyvärr var jag inte inkluderad i den gruppen då jag efter 15,3 mil hörde ungefär samma ljud som när man öppnar en cola-burk, fast från mitt bakhjul. I ca 10 sekunder hann jag önska att det var någon annan nära mig men sedan kände jag att jag åkte på ett tomt bakhjul och punkteringen var ett faktum. Jag hann få ifrån mig en högljud svordom innan jag stod stilla i total besvikelse och nederlag i vägkanten och såg gruppen försvinna i runt 50km/h, som det gick på långa sträckor i medvinden på långsidan.

Jag hade inte själv några saker med för att hantera en punktering eftersom jag bara hade en sak för tankarna, SUB7! Med punktering visste jag att det inte skulle gå och då kunde det lika gärna vara. När Vätternrundans servicebil stannade till bad jag därför om skjuts istället för att få hjälp med punkteringen. Fick åka med till Hjo där det blev lasagne och lite massage samt en lång väntan på "Brytbussen" för att slutligen ta sig tillbaks till Motala och gratulera de lyckliga starka som nu har en kanontid att komma med när de får den vanligaste frågan man får som cyklist i Sverige: "-Har du kört Vättern? På vilken tid?"

Lokalkändis

2011-06-16T12:49:00.004+02:00

Inför stundande SUB7-körning så blev man lite lokalkändis genom tidningen Söderhamns Kuriren från min gamla barndoms hemstad. Roligt med lite uppmärksamhet och dessutom lite mer press man satt på sig själv, så man verkligen ser till att prestera och pressa fram de där extra hårda förningarna som vi säkerligen kommer att behöva.

Just nu ser i alla fall väderrapporten rätt lovande ut. Lagom temp för 7 timmar hårdkörning, inget regn och rätt riktning för vinden.

Nu är det bara att ladda i sig under morgondagen och jag blir alldeles lyrisk över tanken på att kunna äta och dricka non-stop imorgon!

Mot en hård vecka

2011-06-15T12:23:00.002+02:00

Efter Stockholmshelgen har det varit rätt lugnt. Tränat med inriktning på de hårdare lopp som det är dags för kommande vecka. Det enda pass som stuckit ut den senaste tiden är ett 18mils kanonfint distanspass i söndags, ½-vägs med sällskap av Klas och andra halvan solo. Körde för att vänja kroppen vid rejält med timmar och även för att testa vattenåtgången lite inför Vätternrundan. Körde 3 timmar på en (stor) flaskan och även om det är allt annat än optimalt så visar det iallafall att det går bra vilket känns betryggande inför Vättern. Då slipper man montera en sidovagn full med vattenflaskor

Nu är det Vätternrundan som hägrar härnäst på Lördag morgon 9:40. Målgång blir det absolut senast 16:39! För annars kommer det känns som ett långt pass helt i onödan. Med den laguppställning vi har känns det dock som det behövs dåliga väderförutsättningar eller annat stort missöde för att målet skall misslyckas.

Därefter fortsätter jag med SM under Midsommarveckan. Har anmält mig till både tempo och linje. Inga höga egna målsättningar där, tempot är mest "bara för att" och i linjet är det mest att lyckas sitta med runt i klunga till mål som får bli målsättningen. Vore dock väldigt roligt om vi kan lyckas få med någon när det väl hettar till och det finns det kapacitet för inom laget så det är bara att försöka slänga bort smärttröskeln och göra vad man kan för de som är stark för dagen.

Eventuellt avrundar jag det hela med att köra Cykel & Fjäll Grand Prix i Falun. Ser ut som ett roligt lopp så jag skulle gärna köra när man ändå är i de trakterna. Hur man känner sig efter SM-linjet får avgöra.

Helg av satsande

2011-06-06T20:40:00.003+02:00

I helgen har det varit tävlingar på nära håll. Har nu kört Arlanda test track race, Falkenloppet och Värmdö tempo och ledordet totalt sett blir: satsning.

ATTR visste vi inom laget redan på förhand att det till allra största sannolikhet skulle handla om en avslutande klungspurt. Det hindrar dock inte att testa attacker och offensiv körning, om inte annat för att det är roligt och på en så kort tävling är det bara att satsa järnet för man orkar ändå hela vägen. Det blev gott om attacker från Hovet och framförallt ifrån Emil som var het som glödande briketter. Slutresultatet var ändå det förväntade, klungspurt. Även om det var stört omöjligt att komma loss och göra något så var det ändå roligt! Högt tempo, galna attacker och härliga kurvor.

Nästa lopp på mitt schema var Falkenloppet och det är en bana som jag gillar, men problemet är att jag behöver iväg i en utbrytning, för en klungspurt är inget för mig. Lyckligtvis så lyckades jag efter några försök (ett av dem på bilden, jag precis på väg längst ut till höger) komma iväg i sällskap med Simon i det som visade sig bli den stora avgörande utbrytningen. Kändes skönt att sitta i rätt grupp och jag lyckades också ta mig med i gruppen utan att gå särskilt mycket på rött så det kändes bra i benen. Tyvärr så fick Vallentuna en guldsits när Alexander Gingsjö och Lars Bleckur var på väg ikapp bakifrån och då fick vi övriga i utbrytargruppen ta ett större ansvar och börja köra lite hårdare, för att se till att inte Vallentuna fick upp ytterligare ett par till vår grupp.

Med 3 varv/mil kvar så började det attackeras och mina ben gick oroväckande snabbt ifrån att kännas riktigt bra till att brinna rätt fint. Med dryga varvet kvar så lyckades jag dock kontra-attackera när Simon blev inhämtad och fick lucka mot övriga. Tyvärr var jag helt själv och det kändes ganska dödsdömt. Försökte hålla lite lagom tryck så jag inte skulle bränna ur mig och så de andra lagen i utbrytargruppen skulle få jobba. Närde en liten förhoppning om att åtminstone hålla över varvning, lite uppmärksamhet är alltid nått. Tyvärr blev det inte så och den solofärden var början till slutet för min del. När jag blivit inhämtad och det så småningom blev nya attacker så fick jag till slut ge mig med känslan av en tiger som hängde och högg mig över båda låren.

Såg övriga segla iväg och kände mig skamsen över att tappa utbrytargruppen och lämna Simon ensam därframme. Det var bara att kämpa på solo sista biten i förhoppning om att det eventuellt skulle slå av där framme, men även för att försäkra att ingen kom ikapp bakifrån. Lyckades åtminstone hålla jagande bakom mig och kan känna mig lite glad över att andra året i rad lyckats pricka på och sitta med i den stora långa utbrytningen på Falkenloppet.

Slutligen var det Värmdö tempo på nationaldagen och där var det verkligen bara slutligen kvar i benen. Satsade dock rätt hårt även där och trodde jag kunde hålla farten och vara kvar nere i tempoställning i en 90º kurva i en T-korsning. Det visade sig dock omöjligt så jag fick vara glad att det bara var grus och sand i diket där jag hamnade, fick ur ena foten och kunde styra upp på vägen igen. Igångdraget på den toktunga växeln i motlutet därpå var ingen höjdare.

Motlutet mot mål var inte heller nån höjdare till backe men jag var ändå tveksam på om jag skulle orka ta mig till mållinjen, så slut och långsam var jag sista biten. Delvis kanske för att jag hela tiden var 100% inställd på att det var 22km tempo. Inte undra på att jag, efter 20km-skylten, tyckte det var världens längsta 2 kilometrar. I resultatlistan stod det nämligen att loppet var 25km!

Hänsynsfulla cyklister

2011-05-28T14:40:00.001+02:00

Det är inte helt ovanligt att det blir disskusioner i tidningar och på forum om att cyklister borde visa mer hänsyns i trafiken med mera. I en del fall kan det också vara rätt befogat.

På promenad på söder idag gick vi förbi ett exempel på någon cyklist som verkar satsa på lite klassisk småbarnstrots!

Motsatt funktion

2011-05-24T11:58:00.002+02:00

Känner mig rätt sliten i benen just nu och det är egentligen exakt rätt tajming för det. Nu ska det släppas upp och hoppas på lite superkompensation.

För att kunna släppa upp på bästa sätt så använde jag min Quarq till lite motsatt verkan. Satt larm på datorn så den sa till så fort jag gick över zon 1. (=aktiv vila) Allt för att hålla nere nivån på passet så bra som möjligt.

Att hålla en låg puls på ett rullpass brukar inte vara så svårt, men att hålla watten i rätt zon var verkligen inte lätt, det vart rejält med pip och varningar från min dator! Så fort man skulle sätta igång fart efter en korsning eller fick lite motvind började den pipa. Och då ska vi inte prata om motluten. Trots att jag var nere på lättaste växeln så blev det snabbt för många watt för aktiv vila.

Faktum är att när man bor på Tullingeberg så blir det att ta bussen hem om man ska hålla sig i kraftzonen för aktiv vila, omöjligt att ta sig uppför backen på så låga watt.

Men det var välbehövligt med ett lugnt pass och frågan är om jag inte kommer bli tvungen att köra lugnt en dag till, istället för att köra Valhalls tisdagspass till Årsta havsbad som annars var planen. Visserligen ingen panik att bli piggare ännu men vill gärna börja känna mig fräsch redan några dagar i förväg, så man får en positiv trend in mot tävlingarna.

Grus-Grus-Grus

2011-05-21T16:30:00.001+02:00

Kört en 4,5 timmars runda på crossen. Är uppe hos föräldrarna i Hälsingland och passade på att tillsammans med Klas köra runt Bergviken på en lite längre lugn runda där vi såg till att hålla oss ifrån asfalten så mycket som möjligt, något som vi lyckades med riktigt bra, på drygt 11mil kan det inte blivit mer än runt milen på asfalt.

Ruskigt fina vägar och omgivningar här och eftersom man både cyklat och åkt moped på så många av vägarna kan man också varje liten grusväg och kan plocka ut godbitarna ur den Hälsingska kakan.

Inspirerande och man önskar att man bodde med möjlighet till såhär fina skogsvägar, då skulle det bli en mountainbike i cykelstallet också!

Nu blir det istället väldigt sällan man är i skogen och det märks ju på den taskiga tekniken som inte ens var riktigt bra under min rena MTB-tid. Skillnaden numer är att jag inte ens tycker det är nå roligt när det blir mycket stök och riktigt skakigt.

Imorgon blir det runt samma sjö igen, men då på asfalt och racern i form av motionsloppet Bergviken Runt. Ska bli skoj då det är det lopp som på sätt och vis fick mig börja köra racer.

Sänkt, det BORDE ju gå fortare då

2011-05-19T07:57:00.002+02:00

Vilket vanedjur man är. Körde SMACK-serien och var där i så god tid att jag hann ta ett varv på banan innan det ens var dags för anmälan. Vid anmälan visade det sig dock att vi inte skulle använda den banan, ett pågående vägarbete stoppade möjligheten. Blev sur som en citron över det trots att det ändå var en riktigt fin bana de hade hittat som ersättare. Får skylla min irritation på att en av grejorna med SMACK är att man kan jämföra sina tider år från år, och det blev nu inte möjligt.

Nåväl, tack vare att jag var ute i så god tid så hann jag testa den nya banan också så det var ingen fara på taket, även om jag vände för tidigt vid banbesiktningen och därmed inte hade sett de sista kilometrarna till vändpunkten.

Kändes som jag fick till körning rätt bra men det går helt enkelt inte så fort som jag hoppas på och som det har gjort tidigare. Tog bort en av mina spacers under styret för drygt 3 veckor sedan och även om det ändå känns bra och obehindrat och innebär att jag kommer ner lite lägre så tycks det som att det gör att jag kör sämre.

Har upplevt detta tidigare också; då jag sänkt styret och det känts som jag kört likadant men ändå varit saktare. Så det tycks inte vara en slump utan ett bekräftat faktum, jag har en minimumhöjd som jag måste hålla mig över, nu ska spacern tillbaks!

Scandinavian

2011-05-16T09:52:00.004+02:00

Med 23 lag fördelat på 11 utländska lag och 12 svenska, varav 2 landslag och 7 Continental proffslag, på startlinjen så visste man att det var en hård dag som väntade i Uppsala i lördags.

Att banan dessutom är av stilen lång GP-bana gör det inte heller lättare. Det är helt enkelt en bedrift att ens vara ibland de som tar sig i mål på Scandinavian Race. Att vi skulle få med någon runt var också lite av lagets målsättning för dagen. Såg också länge ut som vi skulle få in 2 stycken tills Alexander blev omkullkörd på langningssträckan med bara några få varv kvar. Men Simon gjorde ett starkt jobb och tog sig i mål.

För min del så var jag inte tillräckligt vass med armbågarna utan fick sladda för mycket där bak. Helt enkelt inte bra på lopp där det handlar mycket om positioner, fungerar bättre på lopp där det är mer av att bara rent ut köra.

Hade inte satsat särskilt på detta lopp heller, då jag visste om att jag skulle ha svårigheter, så jag hade inte de mest gnistrande diamaneterna i benen. Något som man nu kan få bevissiffror på efteråt, rolig värre! De visade på att jag över allra värden hade orkat med mer watt i veckan under träning.

Watt did you say

2011-05-09T15:59:00.001+02:00

Så har jag ÄNTLIGEN en wattmätare liggandes hemma. Nu duger det ju såklart inte med att ha den hemma i en låda utan den måste monteras omedelbart!

Tyvärr satt bulten som håller nuvarande vevparti som gjuten så jag måste skaffa lite verktyg så jag kan få en bra hävarm och få lös den. Måste ändå se till att ha bra verktyg eftersom jag tänkt flytta den lite mellan några olika cyklar.

Målsättningen är ändå att ha den monterad tills imorgon kväll då jag planerar hänga med Valhalls beryktade tisdagspass som då går passande runt Bornsjön. Till SMACK's GP på onsdag kommer det också bli mumma att ha lite mer data att gräva ner sig i.

Ändrar mig

2011-05-03T08:41:00.004+02:00

Innan jag åkte till Karlstad och Skoghall skrev jag om hur loppet hade kanske lite småtråkiga banor med var välarrangerat. I år hade de satsat lite på att vända lite på det myntet.

Tycker de banor de hade ändrat (tempo och linje) var till det bättre. Ett längre tempolopp med åtminstone några höjdmeter i skillnad och en bra väg att bara bomba på längs. Linjebanan var också längre och den erbjöd även bättre underhållning genom lite mer variation. Någon enstaka höjdmeter hade man ju faktiskt petat in också även om det var något som inte ens märktes.

Däremot hade man helt tappat greppet om organisationen Först lyckas man med konststycket att helt missa att få några tider för seniorklassen på prologen (eventuellt också fler klasser, informationen gick isär där).

Några resultatlistor, eller information att det inte blir några resultat, lyckas man inte få ut varken på nätet eller på plats, förrän efterföljande dag (enbart på plats) så de flesta var väldigt förbryllade och oroliga i sina boenden för natten angående när man skulle starta på tempot dagen efter och när man därmed skulle behöva stiga upp. Som påföljd på resultatstrulet väljer man att neutralisera alla klasser, trots att man hade resultatlista i vissa klasser. Vi hann till och med se och fota resultatlistan ifrån prologen, innan den snabbt rycks ner.

Tempo och GP rullar på bra med resultat (även om man räknat helt fel på snittet på GP't) åtminstone på plats (på nätet lyste de fortfarande med sin frånvaro) men i listan på totalen så har man fortfarande med siffror i fältet för etappplacering på prologen. Efter lite skratt och funderingar lyckas vi komma överens om att de som skrivits ut nog är startordningen ifrån prologen (alltså inte startnummren) I den slutgiltiga resultatlistan har de dock kommit på sig och tagit bort den raden.

Lite förvånade blir vi också inför linjet när det finns en lista med karavanordning på klubbarna. Är det tillåtet med servicebil? Vi letar upp en arrangör och frågar men det visar sig att karavanordningen bara var utskriven på skoj, för någon servicebil tillåts inte. Att lista ut var den fasta langningen skulle vara krävde också en del jobb eftersom det i tävlingsbestämmelserna står att den skall vara vid Hammarö utbildningscenter. Problemet är bara att banan inte går förbi Hammarö utbildningscenter i och med den nya bansträckningen på linjet.

Det ordnade sig dock så att vi kunde få langning och som vanligt köra ett snabbt linjelopp. Ur ben och kroppperspektiv kändes loppet också bättre och bättre för var etapp så det var roligt att köra och med en väldigt positiv känsla och vidare förhoppning man kunde åka hem igen.

Mer om själva loppet ur lagets sida finns som vanligt på elitlagets sida och resultat letade sig slutligen ut på tävlingens sida

Klassiker: Hammarö

2011-04-29T07:58:00.004+02:00

Ikväll är det återigen dags att åka till Hammarö och köra 3-dagars. Detta är den tävling som jag kört flest antal gånger, misstänker att jag bara missat den nån enstaka gång på grund av sjukdom sedan jag började köra racer 2000.

Egentligen är det inte så särskilt underhållande banor, de är framförallt inte särskilt utslagsgivande. Ska man få en bra position i totalen så gäller det att vara väldigt tempostark och gärna också spurtsnabb så det är inget att tänka på för egen del. Antar att det är för att tävlingen är välarrangerad och med många startande som är grejen. Att det är årets första flerdagars tävling sporrar så klart också, även att jag gillar Karlstad som stad hjälper en del.

I år är det dock lite förändringar i linje och temposträckningarna, det är lite av en tillbakagång till hur man körde för många år sedan för jag har kört den "nya" sträckningen tidigare. Linjebanan blir lika platt som alltid men det lustiga är att den enda etapp som erbjuder lite höjdmeter blir tempobanan, inget nämnvärt men iallafall motlut vilket i övrigt inte erbjuds.

Prologen har man dock aldrig ändrat på och det är lite roligt för det gör att man kan jämföra tider rätt långt bak i tiden (gäller bara att hitta dem) Något jag konstaterat när jag jämfört mina gamla tider är att jag inte utvecklats alls på denna disciplin. Bortser man från fjolåret då det spöregnade så skiljer det bara 2,5 sek på de tider jag hittat (sedan 2006) Hoppas på att kunna öka den tidskillnaden lite med en personlig rekordtid i år!

Förhoppningsvis kan vi göra en bra laginsats och få något bra resultat att rapportera om på elitbloggen

Mot Åstorp, med ångest!

2011-04-24T09:41:00.000+02:00

Det är långt, nästan 20 mil, det är helt OK

Totalt räknar jag till drygt 1150 höjdmeter, det vore också helt OK om det var en träningsrunda.

Det är en elitklunga med bland annat Cykelcity, Borås, Vallentuna med flera som inte vill annat än köra dig sönder och samman så man får inre blödningar i ben och lungor, det är helt OK.

Det är Cup-lopp så det är extra viktigt och alla är lite mer taggad och fältet större, helt OK

Men alla dessa faktorer tillsammans kryddat med små lättviktare som flyger uppför backen gör det allt annat än ok, det skapar ett starkt moment av ångest inför Åstorploppet som det är dags för! Som tur var har vi en alldeles egen liten gnutt som kan flyga uppför backarna i Emil så det är bara att försöka ge järnet så länge det håller och hoppas att man kan assistera på något vis mot, förhoppningsvis, en framskjuten placering för någon i laget.

Oväntad seger

2011-04-21T07:16:00.002+02:00

Det var med krispiga smärtsamma ben som det var dags för tempo vid Odensala, på min favoritbana.

Var så smärtsamt i benen att jag var sugen på att sluta trampa och bara spinna lätt tillbaks till bilen och åka hem. Och det var ändå bara under uppvärmningen. Men jag var ändå inriktad på att försöka slå mitt pers på banan så det var bara att starta och göra det hårt. Pulsmätaren hade dött så jag fick försöka köra på känsla och eftersom känslan i benen var bara dålig så bestämde jag mig för att inte lyssna på känslan i dem alls, utan bara på andningen.

När jag började närma mig mål sneglade jag på min klocka och såg att det skulle bli svårt med något pers, men gav ända allt för att försöka. När jag stoppade klockan efter mållinjen var det med 40 sek sämre än jag tänkt mig. Trampade ur några minuter och drog sedan direkt hem utan eftersnack, besviken och lite sur.

När jag senare var hemma och började titta efter lite mer så visade det sig att det inte alls var så dåligt. Faktum var att jag hade tänkt fel på vilken minut jag skulle in på och jag hade kört på pers, med nästan en ½ minut! Som grädde på moset visade det sig också vara den bästa tiden, SMACK-vinst, rätt härligt faktiskt!

Tröskel-Smack

2011-04-14T08:27:00.003+02:00

Ny träningstävling i SMACK-serien igår och denna gång var det dags för GP. Tar man en titt på min pulskurva så skulle det likväl kunnat vara ett av SMACK's mer ordinarie tempolopp.

När det är träningstävling är det allt som oftast offensiv körning som gäller, är ju ändå där för träningen. Hade lovat mig själv att ta det lugnt på första varvet för att komma in i rytmen, vilket jag lyckades med även om jag fick bita mig i tungan ett par gånger. På andra varvet började jag gå med i några attacker och på 3:e varvet skarvade jag när jag precis kommit ikapp en liten utbrytargrupp.

Vart solo och började lite försiktigt då jag inte ville gå hårt ensam, utan hellre invänta någon mer att köra med. Fick dock ändå lite avstånd så det var bara att inta tempoläge och köra. Efter några solo-varv fick jag kortvarigt sällskap av Preben, en av Hovets ungdomar. Kort därefter kom Simon och Erik Kullgren (Vallentuna) ikapp och vi var en bra grupp som kunde samarbeta och hålla klungan bakom oss.

Tyvärr sjönk min sadel 4cm efter ett par slag över en vägskarv så jag kände mig som jag satt på en barncykel. Var dock bara ca 10min kvar så jag bestämde att det bara var att slutföra, blev att stå så mycket som möjligt. Dock tyvärr omöjligt att sitta och trampa ur något ur benen.

Eftersom Simon också är den bättre spurtaren bestämde vi att jag skulle möra upp Kullgren med lite attacker i slutet och Simon skulle sköta spurten för en snygg avslutning. Hur det gick kan man se med Simons egna ord på Hovets elitblogg.

Fick ett bra lopp i benen och en ganska positiv känsla inför Östgöta och dessutom tände det tävlingslustan lite extra så nu ska jag ta det lugnt och hoppas att det känns ytterligare något bättre på Söndag.

Balanserar mot formen

2011-04-12T09:44:00.003+02:00

Det är en tunn balansgång just nu. Balanserar mig fram mot en önskad form till Östgöta, men det känns inte helt lätt.

Det gäller att avväga mellan att få fart i benen mot att vara fräsch i benen, vila mot att hålla igång kroppen, hålla energinivåerna mot att hålla vikten, få känna på intensitet mot att hålla sig frisk, vara avslappnad och ha skoj mot att vara fokuserad.

Samtliga parametrar känns som det vajar fram och tillbaks dag för dag men med tungan rätt i munnen så är förhoppningen att allt ska stå välbalanserat längst upp på knivsäggen på söndag!

Sidhänvisning

2011-04-07T08:18:00.003+02:00

Trots ett Mallorca-läger med mycket cykling och en närmande säsong som ger en del att skriva om så har det varit lite stiltje. För er smo hungrar efter fler rapporter så hänvisar jag till Fredrikshofs elitlags nya blogg.

Där kommer vi lägga ut rapporter och resultat ifrån tävlingar med mera. Tänkte dock fortsätta att hålla denna blogg igång också men får fokusera mer på den personliga delen av träningen och passen.

Mallorcarapport

2011-04-02T16:48:00.000+02:00

Haft det lite dåligt med Internet under Mallorca-vistelsen och tycker faktiskt det är lite skönt att komma ifrån.

Haft tur med vädret och det har gjort gott för cykelbrännan och även för milen i benen. Lyckats hålla oss ganska disciplinerad och följt ett hyffsat upplägg som har inneburit många timmar trots att vi bitvis koncentrerat oss på kortare intensitetsperioder, men vi ska ju också ta oss till våra berg innan det blir intervaller.

Det jobbigaste har varit magen som har strulat efter en omgång med vad jag misstänker var vätskebrist till den gräns att jag spydde och sedan haft svårt med förbränning. Det bästa har givetvis varit att få cykla dagarna i ända med kortbent och kortärmat.

Dolan levererad

2011-03-26T22:37:00.003+01:00

Förmiddagen spenderades idag på Norvelo där vi hjälpte till med att montera ihop de Dolan Ares som vi fått spons med ifrån Norvelo.

Blev riktigt snygga cyklar och det ska bli spännande att få prova dem. Nu ska den plockas isär igen för att omsorgsfullt packas ner i väskan för resan till Mallorca. Kommer döda den flygplatsarbetare som gör minsta lilla skada på min nya skönhet!

Närmar sig

2011-03-23T13:33:00.002+01:00

Temperaturen börjar stiga och vägarna blir torrare allteftersom. Så som det blåst de senaste dagarna kan det inte bli mycket smältvatten som ligger kvar på vägen heller. Folk börjar rapportera att de sett sopbilar och premiärturer på racer.

Det blir därför allt lättare att komma ut och köra när man både får mer ljus, så det faktiskt går att hinna med en riktigt träningstur ute efter jobbet, och även bättre temperaturer så man slipper de allra tjockaste och bylsigaste kläderna. I helgen skippade jag för första gången jackan till förmån för långärmad tröja med väst över och idag tog jag det ett steg längre genom att byta långbyxorna mot kortbyxor och benvärmare. Det är dock cross och crossdäck som gäller fortfarande fast jag börjar fundera på att byta mot lite grövre racerdäck eller nån slicksvariant istället.

Nästa vecka kommer dock transformationen gå mycket snabbare för på söndag eftermiddag lättar vi mot Mallorca och på måndag kommer jag stå ivrig och redo med racern och i kortärmt och kortbent (hoppas på att det räcker där) för en tur i bergen efter att ha laddat rejält med en svulstig frukostbuffé!

Utebliven Quarq

2011-03-18T10:14:00.003+01:00

Det blev ingen wattmätare för mig. Det enda jag lyckades åstadkomma denna gång var en cykeldator som kan läsa data från en wattmätare. Men det ställde mest till det eftersom det innebar att jag varit tvungen att överge min Polar träningsdagbok och börja använda en ny.

Just nu är den nya träningsdagboken Golden Cheetach och jag är övertygad om att den är utmärkt om man väl använder watt. Men så länge man bara har puls att tillgå så tycker jag fortfarande att Polars var bättre för ändåmålet.

Eftersom datorn jag skaffade var en Garmin så har jag även testat Garmin Connect men där fanns inte många möjligheter till analys, det var mer utav en internetkarta över mina turer.

Som tur var fixade det i alla fall sig så jag fick pengarna tillbaks för mitt misslyckade Ebayköp. Är fortfarande inte riktigt säker på vad som hände där, om det var en bluffmakare som träffade Herr Ågren eller om det var USPS som klantade till det. Mina pengar är dock på väg tillbaks via paypal och så fort de finns säkrade så vänder de och går istället till Glorycycles där jag nu hittat Quarq till bra pris.

Fast innan jag har den är vinterträning säsongen med alla intervaller jag hade önskat styra förbi, även Mallorcalägret är förbi och troligen är vi inne i säsongsupptakten. Känns litegrann som om wattmätare är en utopi för min del, jag kommer inte tro på att jag verkligen har en wattmätare på gång förens den sitter på en av mina cyklar och ger mig data!

Seg start i motvinden

2011-03-15T17:03:00.003+01:00

Det var ett motvilligt psyke som jag tog med ut på ett 3 timmars pass idag. Att det var kallare än vad jag hade trott och en seg motvind att starta i gjorde inte det lättare.

Att starta i motvind tycks vara svårt att få skallen att förstå, hur väl jag än vet att det är motvind tycker jag det känns som jag är supertrög och i kass form, gärna lite småsjuk.

Efter ~ 20-30 min började jag dock inse att jag inte var sjuk och behövde vända och under hela passet kändes det sedan bättre och bättre. Soligt och fint var det också. Dock var benen lite småmysko, vissa gånger kändes det som det gick att mata på rejält medan jag fick syra så fort jag reste mig vid andra tillfällen.

Men sammantaget kändes det som en bra dag för mitt i veckan distans. Återstå att se vad benen tycker när det ska köras hårda intervaller imorgon.

Tacksam för tjänsten

2011-03-14T08:30:00.003+01:00

Få har väll varit lika fundersamma och velande som jag varit inför att skaffa mig en wattmätare. Det är en tanke som funnits hos mig väldigt länge men jag har aldrig kommit mig för, delvis på grund av pris och även mycket för att jag väntat på nya lösningar.

Till slut kom jag mig äntligen för och hittade ett Quarq SRAM vevparti på Ebay som jag slog till på. Letade också upp ett bra pris på en Garmin Edge 500 så jag kunde se informationen. Men bara för att jag äntligen bestämt mig och slagit till så blev det ju inte så man får mäta någon watt, åtminstone inte ännu. Murphys law!

Började med att leveransen av Garmin'en ifrån Emporiolive tog en enorm tid. När jag efter en månad började stöta på så visade det sig att de inte kunde leverera den färg jag hade beställt (vilket tydligen tog en väldig tid att konstatera och meddela sig om) Lite cred ska de dock ha för att de skickade den snabbt när de väl fick tummen ur.

Nu har jag dock inte den fulla nyttan av nya datorn ännu eftersom min wattmätare inte heller har kommit. Kan ha åkt på min första nätblåsning efter alla dessa år av nätshoppande. Som tur var upplyste Emil, i vårt elitgäng, mig om Ebay har buyer protection. Med hjälp av den får man först hjälp att stöta på försäljaren (utöver allt jag redan försökt) och därefter pengarna tillbaks om det visar sig att man blivit lurad. Det var tur jag fick reda på detta nu, för Ebay buyer protection gäller i 45 dagar och den tidfristen går ut denna vecka.

Nu vill jag fortfarande ha min wattmätare istället för pengarna tillbaks men får se hur det går. Det måste gå fort så jag hinner få lite watttränings-assistans innan det mer handlar om att släppa av inför närmade säsong.

Piller-thriller

2011-03-08T10:20:00.001+01:00

Kom inte riktigt undan så bra som jag hade hoppats. Nu är det snabbkurer och tro och förhoppning som gäller för att komma undan med så lite missade träningsdagar som möjligt.

Satt och funderade på vad poängen och nyttan med just det passet skulle vara igår eftersom jag varken kunde köra hårt eller distans. När jag som bäst var på gång att ställa in insåg jag att min Garmin hade kommit och då blev meningen med passet att testa den. Tyvärr visade det sig att den behövde laddas innan jag kunde komma iväg men innan jag insåg det hade jag kommit så långt i träningstänket att jag drog ut ändå.

Blev ett väldigt lugnt pass och förkylningen hade tagit bort alla andra möjligheter och ork ur kroppen. Kunde iallafall få ut ett litet test då jag körde med de tunna dykarhandskar i neopren jag köpt på båtmässan. Grymma handskar för blött före vid nollan och uppåt. Förböjd form så de satt skönt och smidiga men höll ändå värmen, de kommer jag ha nytta av en hyfsad bit in på säsongen vid de kyligare och ibland blöta "vårklassikerna"

Men idag får både de och den nyladdade Garmin'en vila, eftersom jag vilar och hoppas bli så pass frisk att jag kan köra mitt distans imorgon.

I fäders spår för framtida segrar - Inomhus

2011-03-07T09:22:00.002+01:00

Helgens huvudpass var helt klart Vasaloppet på Söndagen, inte ute i snön och kylan utan inne i spinningsalen och värmen.

Tror det var 4:e gången jag var med och höll vasaloppsspinning i Huddingehallen nu. Lite extra orolig denna gång eftersom jag hade fått avbryta passet dagen före på grund av rätt prestationsbegränsande förkylningskänningar. Men det var bara att kasta sig in i det med start kl 08:00 och målgång med första åkare som är den vanliga modellen. I år blev det ett ganska snabbt lopp så vi klarade oss med 3:52 i spinningsalen. Vasaloppspiningen brukar dock vara mer som ett 4 timmar långt spinningpass än ett traditionellt distanspass, så tillvida att det är ganska hård och svettig körning största delen av tiden så därför tar det rätt rejält.

Något som ofta brukar påverka rejält mot slutet av dessa pass, och så även denna gång, är skorna. Fötterna har inte riktigt vanan av att sitta i spinningskorna så pass länge och eftersom man svettas mer så blir det också mer påfrestning för fötterna och klädernas formpassning i allmänhet, än när man kör länge ute.

Nu hade jag dessutom ett par skor som jag inte har haft så väldigt länge så de var inte helt inkörda och därför var något av det värsta efter passet känslan i lilltån. När skorna äntligen åkte av visade sig en riktig boll till vätskeblåsa.

Nu måste jag se till att använda lite andra skor ett litet tag och troligen blir några av veckans inledande pass också av lite lugnare karaktär för att mota förkylningen.

Vore skönt om man åtminstone kunde klara sig med att sänka intensiteten och ändå genomföra passen. Då känns förkylningen inte så mycket som en förlust utan mer som något man fått avklarat och tagit sig igenom på ett bra sätt och därmed slipper åka på det när säsongen precis börjar!

Försökte åtminstonde

2011-03-02T16:13:00.002+01:00

Det var fint soligt väder och temperaturer runt nollan, inget nämnvärt blåsigt och inte alls något problem med föret. Att en sådan gång ha möjlighet att kunna komma ut och köra ett 3 timmars pass mitt på dagen är ju ren lyx!

Jag vet att det var ett förmånligt pass och jag försökte verkligen njuta av det. Jag försökte snegla upp ifrån framhjulet och njuta av Södertörns vägar och solen. Jag försökte ta det bara lugnt och köra lätt och fint utan stress eftersom det ändå var ett distanspass. Men när man visualiserar musklerna som isärsliten kardborre, benen känns som marshmallows när man försöker ge mer kraft, hjärnan gnyler och låren skriker så fort man ställer sig upp, kadensen sjunker och huvudet hamnar på styrstammen så fort det blir det minsta motlut, magen knorrar och vill bara äta; då är det inte lätt att njuta ens av de bästa passen!

Desto mer kan man däremot njuta när man kommer hem och känslan till trots har fått till det pass man planerat. När man sedan dessutom kan se de svenska skiddamerna ta VM-guld i teamsprinten så blir man tillräckligt taggat för att det spinningpass jag ska hålla ikväll kan klaras av.

Bra helg

2011-02-28T10:31:00.005+01:00

Det blev en riktigt lyckad träningshelg i Hälsingland. Gamla välbekanta vägar gör alltid gott för själ, humör och energi och när jag dessutom hade lyckats välja en helg då det var temperaturer som fungerade bra för distans även uppe i Hälsingland vart det hela väldigt lyckat.

Snömängderna är verkligen enormt mycket större där än i Stockholm och detta satte sitt spår på vägarna. Att temperaturen pendlade runt nollan gjorde det lurigt eftersom det smälte och rann på vägarna och sedan frös och blev bitvis en lutande isgata av allting. Trots att jag körde med dubbdäck så var vissa nedförsbackar rena ryska rouletten. Däcken börjar dock bli lite gamla så bortflugna dubb, intryckta dubb och stelnat gummi kanske har tagit bort det bästa bitet ur dem, kan vara läge för nya dubbdäck till nästa vinter!

Blev en drygt 3 timmar lång tur på lördag som avslutades med 25min hårdkörning på ett varv som brukar användas på Söderhamns 3-dagars, för att få till vanan att köra hårt i slutet.

Söndagen börjades i sällskap med Klas med han kände snabbt att han förkylning satt kvar i kroppen och valde att vända hemåt igen efter 45min. Jag tryckte i hörlurarna och satt igång musiken och körde på solo på planerade runda. Något som inleddes med 25km isgata i motvind på en helt spikrak väg mitt inne i skogen, inget psykiskt lyft när man är solo! Därefter blev dock vägarna allt eftersom roligare och roligare och efter totalt 5½ timme var jag hemma igen. Kanske mycket på grund av de 2½ Swebar jag bit för bit tryckt i mig längs vägen så kände jag mig fortfarande väldigt fräsch, till och med piggare än vad jag var i slutet på turen dagen innan.

Härligt att känna att tåligheten för de riktigt långa passen finns där fortfarande, bra att ha inför Mallis och säsongen!

Distans inne -> distans i Hälsingland

2011-02-24T09:48:00.002+01:00

Eftersom kylan återigen håller ett stadigt grepp så fick jag lov att nyttja min tillgång till spinningsalen och köra distans inomhus igår. Delade upp det i korta block för att bryta av tristessen: Lätt och upp i hög kadens i 5 minuter -> tillbaks till normal i 5 minuter -> tungt och stående i 5 minuter -> tillbaks till normalt 5 min och runt-runt på det viset tills pulsklockan befriade mig genom att visa 3 timmar körda.

Till helgen hoppas jag på att det ska bli lättsammare att klara av timmarna då det ser ut att bli lite lindrigare temperaturer och jag ska upp till gamla välkända trakter och cykelvägar i Hälsingland. Även där skall det bli tolererbar temperatur så även om det är mycket snö så satsar jag på åtminstonde ett äkta, rejält distanspass och ett lite lättsamt kortare på runt 3 timmar. På med dubbdäcken, ner med lite bars i fickan, på med mer kläder än normalt nödvändigt för att inte bli kall av alla timmar och sen ut och köra bara!

Förhoppningsvis får jag lite sällskap av Klas också, bara han nu inte bangar ur på grund av pågående förkylning, isåfall får mp3-spelaren bli mitt bästa sällskap.

Kall, hal och fin förbrännigstur

2011-02-19T11:11:00.000+01:00

Hade det inte varit för att det var min chans att få någon sorts träning i helgen så hade jag nog inte kört för det var riktigt kallt imorse. Innan vi åkte till Göteborg så bytte jag dessutom och tog av dubbdäcken i tanken att Göteborg skulle vara mer snö och isfritt, dum tanke! Förutsättningarna hade därför kunnat vara bättre.

Men hoppade upp ur sängen och direkt i cykelkläderna imorse, träning innan frukost för att boosta förbränning. Följde min plan om att dra rakt ut tills jag varit ute länge nog för att kunna vända samma väg hem. Hade tur med min väg för det blev en väldigt fin tur från Örgyte över Partille förbi Jonseryd. Träningsupplägget blev lilla kakan för att se till att hålla hög kadens och det var också ett sätt att hålla värmen lite bättre.

Dolan exponering

2011-02-18T09:29:00.003+01:00

Med den nya kanalen TV10 som har blivit tillgänglig så har man även fått möjlighet att se lite extra cykling i form av Tour of Qatar och Tour Oman, mycket trevligt!

Extra roligt att se eftersom de cyklar vi ska köra på till säsongen, Dolan Ares, har fått mycket exponering även i proffsklungan.

Detta genom Sean Kelly's team som har sett till att nyttja sina inbjudningar till dessa lopp på bästa möjliga sätt. Inte många utav utbrytningarna som saknat en av deras gröna åkare och är de inte i utbrytning tycks de ständigt lyckas vara i bild ändå. Kanske är det bara deras klart tydliga gröna färg samt att man lite oavsiktligt letar upp dem. En annan faktor är så klart också att TV10 har brittisk kommentator och AN post Sean Kelly team är just brittiskt så de får mycket air-time.

Men det är inte mig emot alls, nu får det sedan bli upp till oss i Fredrikshofs elitgäng att se till att de håller sig synliga även i den svenska klungan, mot trainern med andra ord!

Till Götet

2011-02-17T15:12:00.002+01:00

Det blir en tur till Göteborg i helgen. Tänker mig att ta med crossen ner och satsar nog på att jag ska kunna köra med dubbfritt. Hemma har jag fått dra på dubbarna den senaste tiden men i Göteborg vore det väll tusan om jag inte ska slippa dem.

Med hänsyn till flickvän så kommer det inte bli något distanspass och det innebär också att jag inte engagerar mig i att planera ut något speciell rutt. Jag får helt enkelt ta en väg som ser lagom ut och köra ut på den tills det är lagom tajming att vända. Brukar vara svårt att få en riktigt bra utdelning på pass där man inte riktigt kan vägen och vet vart man är på väg men jag planerar att köra det som ett högkadens pass efter att ha läst lite tips om träning för spurter och med tanke på att det nu är ett tag sedan jag körde pass strikt inriktat på kadensen.

Oktanhaltigt

2011-02-14T08:47:00.002+01:00

Eftersom Klas hade besök av Italiensk/Sweichiska Manuel i helgen så bestämde vi oss för att ta med honom ut i skogen och utsätta honom för långvarig kyla, höga oljud, avgaser och eldrök samt stupfulla svenskar som tjoade hånfulla sånger om norrmän och finnar. Sagt och gjort, mot den stora skogsfesten: Svenska rallyt.

Blev en lyckad resa med varm glögg, grillad korv, soligt väder och fina vinterrallyvägar. Fick också uppleva och skratta åt vår dos utav berusade rallyfans, exempelvis ett gäng som var på jakt efter grillved och var på väg att fälla ett träd rakt ut över tävlingsbanan bara minuter innan nästa bil skulle komma.

På grund av den värmande glöggen så fick jag styra nästa dags distanstur ut till Bromma för att hämta min bil som blivit kvar där. Blev lite omvägar som gav en lugn 3½ timmes tur i det soliga vädret. Både njutbart i och ut genom stan och över broarna, men också oerhört frustrerande över dåligt plogade vägar och cykelvägar. Bitvis åkte jag och längtade så enormt efter vår Mallorcaresa.

Lyckades stöta på både ett mindre Vallentuna-gäng och en gammal klasskompis. Det senare tvingade igång synapserna rejält, det var i 9:an samt parallelklass i gymnasium vi gick tillsammans, så det krävdes lite för att leta upp den gamla hjärncell som kunde koppla ihop det.

Nytt Cup-program

2011-02-11T08:52:00.002+01:00

Svenska Cykelförbundet har nu bestämt sig för hur de vill ha det på Cup-sidan för elitcyklisterna. Lite lustigt att Cyclesport lyckas publicera informationen innan SCF lyckas förmå sig att få ut det på sin sida.

Mina tidigare farvågor om ett begränsat program där linjeloppen tas bort till fårmån GP-lopp som är enklare och billigare att arrangera besannades som tur var inte.

Man har valt att begränsa antalet lopp men att samtidigt tänka om litegrann angående vilka lopp som får Cup-status, från min synvinkel till något mycket bättre.

Nu ingår Östgötaloppet, Åstorpsloppet, Kinnekulle och Västboloppet som är linjelopp och dessutom de linjeetapper som ingår i Tour of Jämtland. Enligt cyclesport så kommer Östgötaloppet att gå som en bara drygt 10 mil lång tävling utan service vilket känns enormt motsägelsefullt för ett cup-lopp och dessutom väldigt synd. Men roligt att den får cup-status igen, hoppas de inte leder oss fel och neutraliserar halva loppet denna gång.

SWE-Cup landsväg herrar elit 2011:
17 april: Östgötaloppet, Linköping - Kat 1
25 april: Åstorpsloppet, Åstorp - Kat 1
22 maj: Kinnekulleloppet, Götene - Kat 1
16 juni: Eurosport Vättern GP, Motala - Kat 2
3-6 augusti: Tour of Jamtland, Östersund - Kat 1
13 augusti: S:a Hestra Sparbank GP, Burseryd - Kat 2
14 augusti: Västboloppet, Burseryd - Kat 1

En hövding på skallen

2011-02-09T15:38:00.003+01:00

En airbag på skallen istället för hjälm, kan det vara något som SCF och UCI godkänner för tävlingar? Den finns i alla fall till försäljning under namnet Hövding och gör att man kan ha en liten krage runt halsen som utlöser en airbag-hjälm med hjälp av sensorer vid "krockar och häftiga rörelser"

Kanske något för alla Italienare och övriga sydeuropeer som väldigt gärna vill cykla utan hjälm och nästan tvångsmässigt gör det på träning även om de tävlar i hjälm. Eller för de som vill satsa hårt på Fredrik Ericssons modell med backslick och solbrillor.

I Sverige är nog frågan hur väl det skulle mottas bland andra cyklister om man dök upp med en osynlig krage och ingen hjälm. På samma sätt som man kan få fnysningar på sjön om man har flytvästen gömd under jackan så tror jag att man skulle få kommentarer om att man saknar hjälmen. Jag vet att jag själv är ganska snabb att slänga ironsika kommentarer till tävlingscyklister som kör utan hjälm av attitydanledning.

Den ännu intressantare frågan är hur det skulle fungera på crosstävlingar eller något av typen Paris-Roubaix (eller till och med Glasrikeresan.) Om man skulle få en oavsiktlig, ofrivillig air-bag runt skallen på grund av allt stök och stöt? Vore också intressant att se hur lång tid det skulle ta innan exempelvis Sebastian Balck kom på att man kunde åka fram till någon i klungan och slå till på kragen så den utlöstes mitt under tävling.

Back to business

2011-02-07T08:33:00.002+01:00

Nu har det varit en lugnare vecka och jag har lyckats riktigt bra med den enligt min önskan och också fått ut de resultat av den som jag ville ha.

Bara kört lättare pass, förutom styrketräningen då (för det är ju lite svårt att köra lätt spinn på styrketräningen). Även minskat timmarna till nära på hälften.

Det första som släppte var den där eviga och tjatiga hungern, ett par dagar så lyckades jag återfå förmågan att känna en bestående mättnad. Nu i slutet av veckan har jag till och med kommit så långt att jag ser fram emot att börja pressa igång förbränningen igen. Tröttheten i kroppen och benen är också botade, känner mig redo för att ta mig an intervaller igen. Fast det känns faktiskt att när jag, om några veckor, helt kommer plocka bort stryketräningen så kommer det lätta upp lite mer.

Tanken nu är inte alls att ta någon sorts lugn infasning eller känna mig för i början heller. Är ju inte så att jag varit borta en evighet eller att jag varit sjuk. Det blir istället en rejäl start med choken fullt intryckt, på det värsta jag vet direkt. Det är februari och därmed är det dags för 1-minuts intervallerna att inta scenen.

Ifjol hittade jag på en liten rutin i att ladda inför 1-minuterna med Red Bull och godis som mellanmål, allt för att sedan hoppa direkt på cykeln rejält upppeppad och nära på tävlingsladdad för att få ut allt ur dem. Nu försöker jag vara lite duktigare med att undvika sötsaker under veckorna så åtminstone inledningsvis så får jag skippa den rutinen. Bara att redan nu börja peppa sig.

Vad pysslar SCF med?!?

2011-02-02T08:54:00.003+01:00

Sånt här gillar jag verkligen inte! Nu hade de ändå satt ett ganska gediget program för Svenska Cupen 2011, men i och med detta så känns det säkert att programmet kommer krympa. Hoppas nu verkligen att de inte väljer att stryka de längre riktigare linjeloppen för att istället behålla GP-loppen som troligen är billigare att arrangera. För tycka vad man vill om GP-lopp men det är ändå ett långt linjelopp med följebilar som ger känslan av en riktig Cup-klassiker!

Både Svenska Cykelförbundet samt Cyclesport rapporterar om detta

Lugna veckan

2011-01-31T21:44:00.000+01:00

Man brukar alltid vara bra på att veta när andra borde vila i samband med sjukdom, skada eller träningströtthet. Nu ska jag försöka vara smart och göra verklighet av det för min egen del också. Hoppas innerligt på att det är rutin och inte lathet som styr mitt val.

Har fått till bra träning i en längre tid nu men börjar nu känna att det är svårt att hålla benen fräscha, de surar ihop snabbt och vill inte gärna vakna till igen. Påverkar definitivt förmågan att få ett rejält givande resultat av de hårdare intervallerna.

Trötthet, hunger och ett rätt bittert humör har också varit kännetecken ett tag. Tror att det är framförallt hungern som nu gör att jag slutligen tog beslutet för en lugnare vecka, så less på att bli hungrig innan jag ens ställt undan tallriken från maten!

Lite periodisering i träningen kan vara bra och det passar också bra nu när vi får besök i helgen så det ändå hade blivit svårt att få ordinarie dos. Med en lugn vecka med betydligt färre timmar och inga hårda pass så hoppas jag att nästa vecka vara fullt på banan igen för att återgå till ordinarie träningsschema och få ut full kraft i intervallerna!

Contador pressmöte i eftermiddag

2011-01-28T13:54:00.003+01:00

I eftermiddag ska Contador (enligt Cyclingnews) hålla pressmöte och kommentera det som hittills kommit ut om att han ska ha blivit given en 1 års dopningsavstäning för det Clenbuterol man funnit i hans kropp, ska bli intressant att höra vad han säger.

Känns som en ganska viktig dom eftersom Contador ändå varit den som på senare tid dominerat allt vad etapplopp hetat och dessutom varit affischnamnet efter Armstrong. Hans totala dominans i de mesta han har ställt upp i gör väll ändå till viss del att jag inte riktigt tror på hans försvar om att han fått i sig det genom kött, är man alltid bäst på den där nivån så känns det ofta lite småskumt. Vore jag WADA skulle jag kolla efter ämnen på den här listan för som jag tidigare kommenterat så verkar han på vissa bilder vara av typen som kan gömma sig bakom en lyktstolpe.

Troligen så kommer det dock inte vara något fast beslut som levereras i eftermiddag och troligen inte heller kommer beslutet stå fast när de 10 dagarna för överklagande har gått, hur många överklaganden och hur lång total processtid kan man tro på totalt i detta fall tro?

Låg puls/hög smärta

2011-01-24T19:47:00.002+01:00

Även om inte pulsen är allt så blir jag om och om igen förbryllad över hur min puls fungerar, eller snarast inte fungerar. Det är tur att jag känner till att den är helt korkad för annars vet jag inte hur jag skulle reagera.

Dagens 4:or gjorde något så fruktansvärt ont och det hyperventilerades så jag lät som en 100-årig astmatiker med trakeostomi. Det var också så pass att jag efter ca 1½ minut på 3:e (av 5) höll på och ge upp, sådär nära så man sänker kadensen men sen piskar på sig själv igen och ökar upp och håller ut. Trots det så var inte pulsen ens upp i en den nivå som jag upprepade gånger håller som snittpuls på 3-mils tempo under sommaren.

Ibland förutser man att benen kommer reagera på det sättet, eller känner det direkt man börjar trampa. När det inte finns något kräm i benen och det känns att benen inte är starka och återhämtade nog för att pressa pulsen till max. Men jag tycker inte ens jag kan härleda till det problemet idag, benen var ändå okey i starten.

Så nu halvligger jag lite lätt död i soffan med Skinsen på och har ont i benen och funderar på hur jag fungerar egentligen?

Tävlat mot fuskare

2011-01-20T07:53:00.002+01:00

Just framkommit att vinnaren utav Scandinavian Race i Uppsala varit dopad och skall fråntas segern. Läser och förfaras mycket över all doping som stjärnorna misstänks och åker fast för till höger och vänster, men det har hittills känts som en företeelse som främst har hållit till i proffscirkusen. Klart att jag inte varit så blåögd att jag trott att det inte existerar doping även på mindre tävlingar och även i Sverige, men det har varit väldigt få direkta bevis.

Men nu har jag alltså ett fall där jag vet att jag varit med och kört i en tävling där vinnaren körde dopad. I de tidigare fall i Sverige som det skrivits om, som t.ex. Dan Kullgren på Finnmarksturen en gång för länge sedan, så kan jag inte påminna mig att jag varit med i just det loppet. Nu när det väl hänt känns det lite extra påtagligt och skrämmande på något sätt.

Kan ju inte påstå att man verkligen var med och jämförde sig med hur stark man blir, för som så många andra i detta lopp så var jag inte med vid målgång, om jag inte minns fel så tog det inte mer än halva loppet innan jag fick ge upp.

http://www.cyclesport.se/nyheter.asp?lang=sve&newsid=13948&kat=&katnamn=Senaste

Genomslag

2011-01-17T12:39:00.004+01:00

Fredrik Ericsson's inlägg om svenska landsvägscyklister och deras inställning till träning har verkligen fått ett oerhört genomslag, var och varannan blogg har ett inlägg som kommenterar hans inlägg (och nu drar jag alltså också mitt strå till den stacken) så Fredrik har verkligen tycks berört en öm nerv. Ingen som vill höra att det är för mesig träning och att man kan vinna elittävlingar utan att göra mer än att åka runt och fika. Sådant tar efter ett nyligen genomförd hårt intervallpass eller genomkylande distanspass i den svenska vintern.

Själv nöjer jag mig nog med att konstatera att cyklister har olika målsättningar, även inom elitklassen.

Kan dock tyvärr inte slå bort funderingar på om inlägget enbart är skrivet för att skapa uppståndelse och uppmärksamhet. Hursom har det lyckats i det avseendet, backslick och solbrillor kommer troligen bli säsongens begrepp.

Svenska cupen

2011-01-14T07:42:00.003+01:00

Nu har Svenska cykelförbundet meddelat vilka tävlingar som kommer få Cup-status säsongen 2011:
24/4 Åstorps GP Åstorp Kat 2
25/4 Åstorpsloppet Åstorp Kat 1
22/5 Kinnekulleloppet Götene Kat 1
17/6 Vättern GP Motala Kat 2
4-9/7 U6 Cycle Tour* Tidaholm Kat 1
3-6/8 Tour of Jamtland* Östersund/Åre Kat 1
3-5/9 Svanesunds 3 Dagars* Orust Kat 1

För egen del känns det lite sådär jämfört mot de tävlingar som jag tänkt mig och vill köra. De 4 första loppen hade jag tänkt skippa så då återstår etapploppen. Även U6 har jag varit lite lätt fundersam över, fast den kommer jag nog köra trots allt, särskilt nu när det blivit cup.

Det är hur som helst roligt att SCF lyckas sätta ihop en ordentlig cup med många deltävlingar i år igen!

Lätta i benen

2011-01-10T08:36:00.002+01:00

I lördags körde jag äntligen sista maxstyrkepasset på gymet. Tycker egentligen inte alls om att vara på gymet och lyfta skrot men följer under vintern ett schema enligt "The cyclist's training bible"

Det schemat innebär 4 veckors med att komma in i styrketräning och vänja kroppen, en fas som är rätt bra och gör att man slipper den där dödande träningsvärken när man kommer igång med styrka efter säsongen. Dock en lite tråkig period då man känner sig väldigt mesig i gymet.

Sedan är det en 2 veckors period där man börjar köra lite tyngre, återigen för att vänja kroppen, men nu mer muskler och senor på att lyfta tungt.

Därefter kommer så den 4 veckors maxstyrkeperiod som precis är avslutad. Då handlar det om att bygga upp styrka och muskler.

Nu går jag istället över till mer utav underhåll. Får då gå ner från att styrketräna 2ggr/veckan till 1 och det blir inte bli fullt samma belastning på benen. Kör inte lika enormt tungt utan lite fler repetitioner igen istället. Psykiskt skönt och när jag dessutom vet att det brukar börja lätta upp i benen och kännas allmänt lättare efter ett par veckor på denna nivå så känns det som en riktig lättnad.

När man sedan släpper styrketräningen helt ett par veckor innan utlandslägret så brukar den sista trögheten gå ur och man kan helt rikta in sig på snärtigheten inför tävlingarna. I motsvarande grad fasar jag istället in hårdare kortare intervaller.

Tittar mer på 2011

2011-01-05T09:21:00.002+01:00

Det är ju nytt år nu så då har jag tittat lite mer på det kommande året i tävlingsform, därmed också passat på att offentligöra min preliminära plan för tävlingar 2011.

Som vanligt denna tid på året så känns det som det är lite tunnt, men det brukar ordna upp sig så man blir rätt trött innan september är avklarat i vilket fall, eller kanske främst till Juni är avklarat för det brukar vara en seg tid för mig.

Något som man inte ska glömma är att även om det bara är träningstävlingar så tillkommer ECI-mil, ESDUU samt SMACK på detta och eftersom det läggs till i högen av tävlingsstarter så tar det på kroppen och psyket också.

Just nu ser det ut som Augusti kommer bli en månad som man får lägga mycket fokus på. Det är mycket roliga lopp då och om jag har ett bra Augusti så kan jag deklarera hela året som bra som det ser ut just nu. Seda brukar alltid lopp flyttas, falla bort och komma till.

Sista loppet för 2010, sista dagen för 2010

2011-01-01T13:34:00.003+01:00

Blev en trevlig tur till Norberg för en lagom tävling i fint vinterväder. Solen lyste lite grann och temperaturen höll sig på tolererbara -7º, tur var väll också det för min lilla förkylning retade halsen tillräckligt ändå.

Var lite chockerande att tävla igen, redan efter ett par kilometer tänkte jag: -Oj, ska det gå så här? Men det fungerade och vi blev direkt 5 stycken som inom kort var nere på 4 och då var det lag mot lag. Jag och Simon för Fredrikshof mot Janne Jacobsson och Jonas Ericsson för Borlänge.

Det blev taktikkörning med attacker och lite småfajt om positioner för att få rätt rulle för att kunna bevaka varsin gubbe. Tyvärr hamnade jag framför Jonas Ericsson, som jag skulle bevaka. Så när jag hade dragit och slog åt sidan så kom också hans attack. Jag var dock helt beredd på det, men när jag reste mig upp för att gå in på hjul och gå med så gick jag över en liten kant i vägen och då slant hjulen och man låg genast och simmade som en liten säl på marken. Tyvärr lyckades jag också dra med mig Simon. Innan vi var på benen och igång igen så var det en 40 sekunders lucka upp att täcka, så det blev ett lagtempolopp istället.

Vi lyckades tyvärr aldrig att täcka upp, de var starka där framme och vi körde ganska jämnt.

Även slutstriderna om placeringarna avgjordes genom vurpor. Först vurpade Jonas med bara nätt 2km kvar så Janne Jacobsson kunde ohotat ta ta hand om segern.

Därefter var det dags för mig och Simon att göra upp om det. När Simon drog igång spurten vart jag rätt förvånad i att genast känna att det här kommer jag att ta. När jag hade spurtat förbi Simon så fick jag dock slå av, för direkt efter mållinjen var vägen avspärrad med bord och fullt med folk och jag kände att det fanns inte en chans att hinna stanna om jag fortsatte hela vägen in. Simon körde däremot ordanoga ända in i kaklet. Han hann komma tillbaks och förbi över mållinjen för att sedan braka rakt in i folkmassa och bordet. En äkta spurtare satsar 100% och fick även utdelning för det.

Snödrevet

2010-12-30T11:21:00.002+01:00

I stort sett varje år brukar jag fundera lite smått på att köra någon vintertävling. Har också kört Nokian Winterclassic i Falun någon gång men det är rätt länge sen nu och en historia som jag gärna förtränger eftersom det blev väldigt mycket löpning över det racet.

Jag har också ursäktat mig lite med att jag inte haft en cross som duger till att tävla på, det är dock en ursäkt som inte riktigt håller längre och därför bär det av till Norberg imorgon för lite race på 35km vintervägar i loppet Snödrevet.

Ska bli riktigt skoj och efter tips ifrån Simon så var jag igår ut och testade att köra med vanliga odubbade crossdäck istället för mina dubbade. Döm om min förvåning när det faktiskt var bättre grepp på mänga ställen, särskilt på packad snö. Troligen har det att göra med hårdhet/torrhet på gummit. Dubbdäck brukar ju inte vara så mjuka från början och mina har också gått i några år. Att jag tog av skärmarna och fick på lite bättre hjul gjorde också crossen till ett beydligt roligare fordon!

Tyvärr så började min hals att klia i alldeles lagom tajming igår men det känns åtminstonde inte väre ännu och väder och temperatur för imorgon ser för en gång skull uthärdligt ut, så nu kör vi!

Buffrat!

2010-12-28T11:52:00.004+01:00

Bland julmaten så blev Ris a'la Malta framröstad som favorit åtminstone här på bloggen. Vet inte hur väl det speglar svenskar men det kanske speglar lite av oss cyklister i alla fall. Själv har vi aldrig Ris a'la Malta på julbordet men jag fick ett smakprov ändå på det julbord vi ordnade på jobbet. Mina egna favoriter var annars älgköttbullarna, den egengravade öringen direkt från fiskaren och jag blev även påmind om hur enormt goda de hemgjorda pepparkakor vår familj har recept på är.

Därmed har det definitivt ätits under julhelgen. Förutom en enorm massa hemgjord god mat så fanns där även en ännu större mängd snö.

Så inte nog med att man fyllde kroppen med julmat och goda efterrätter, det blev inte heller någon bra möjlighet att få trampa ur sig särskilt mycket av det. Juldagen blev 1½ timme trainer i garage, som kändes ovanligt lättsamt eftersom jag hade sällskap av Klas.

På annandagen hade vi sedan planerat in ett distanspass men kvällen före rådde SMHI folk att inte åka ut med bilen om man inte absolut behövde, så man började ana att en cykeltur skulle kunna bli svårt. Vid frukostbordet var det sedan bara att konstatera att det inte fanns en möjlighet. Skidor hade varit ett bättre redskap men inte ens då tror jag ett distanspass i det vädret hade varit genomförbart utan påföljande psykiska problem.

Istället blev det en tidigare försiktig bilfärd till Stockholm där jag smällde till med ett nytt trainerpass med Sufferfest i mörkret, vilket återigen visade sig vara oerhört effektivt för att göra intensiteten riktigt hög. Tyvärr är dock de passen inte särskilt långa så någon enorm förbränning handlar det inte om. Därmed flyter det troligen fortfarande runt köttbullar, pepparkakor och gravad öring i blodet. Undrar hur det skulle se ut om UCI fick för sig att göra ett bloddopningsprov på mig nu?

GOD JUL

2010-12-23T08:44:00.003+01:00

Idag åker jag upp till Söderhamn till mina föräldrar för julfirande med massor av god mat och även lite glögg och snaps.

Ska även försöka mig på lite cykling uppe i Söderhamn under julen tillsammans med mina gamla klubbkompisar Klas Kullman och David Sundström, känner de vägarna som handen i vanten och med trevligt sällskap så jag ser fram mot det, men däremot så ser vädret inte så förhoppningsfullt ut så i värsta fall får det bli lite garagetrainer.

Into the Darkness

2010-12-20T20:36:00.003+01:00

Testade ett nytt grepp på mitt intervallpass idag. Tog steget längre i min lilla, fula, trånga källare och knäppte även av lyset när jag körde där nere.

Körde med Sufferfest - Fight club idag och tanken med att släcka var egentligen främst att jag skulle se skärmen tydligare och få mer fokus enbart på den lilla skärmen så jag kunde leva mig in mer i det VM-lopp som videon tar en med på.

Det gav dock en oväntad fördel då jag inte såg min polare Polar-klockan. Dels så satt man inte och småsneglade på minuterna utan det var bara att ägna fokus på de intervaller som videon dikterade. Men framförallt så gjorde det faktum att jag inte hade någon feedback i form av puls att jag var tvungen att köra helt på upplevd ansträngning, vilket faktiskt visade sig vara fördel för ansträningsnivån.

Normalt brukar jag snegla ner på pulsen och mest bli irriterad av att jag tycker den ligger för lågt (i intervallen) och försöka pressa mig mer. Trodde att frånvaron av denna påminnelse skulle göra att jag skulle bli kvar på lägre nivåer. Men tvärtom så blev det ett pass där jag pressade hårdare än vanligt.

Inte helt säker på om det är beroende på nedanstående inlägg om en hårdare inställning till intervallerna eller om någon psykisk block släppte när jag inte såg pulsen och bara körde på Borg. Klart är iallafall att det kommer bli fler pass i ett nedsläckt källarförråd!

Del 2

2010-12-16T16:32:00.002+01:00

Efter en träningsföreläsning med Fredrik Ericsson i Oktober så började jag tänka att om jag skulle fortsätta elitsatsa så måste 2 saker till; mer timmar och hårdare intervaller.

Nu har jag ju för länge sen spikat elitklassen för 2011 och även lyckats få till förutsättningarna för fler timmar, och inte bara förutsättning heller för den delen, det har gått klart godkänt enligt plan med träningen.

Men då till den andra delen, hårdare intervaller!

Där finns det saker att göra på 4 minuts och 8 minuts intervallerna. När jag hör folk prata om sina, så oerhört populära, 4:or så inser jag ofta att jag mesar lite på dem. Inte för att jag sitter och myser men det är inte heller så att jag måste psykiskt ladda en hel dag, det är bara för 1-minuters jag behöver göra det.

Nu är det inte riktigt i mitt schema att börja med 4:or just nu men däremot 8:or. Har redan sedan jag påbörjade 2011's träning tänkt till så fort det är intervall och försökt köra lite mer, främsta exemplet på det är spinningpass jag håller. Nu körde jag också 8:or och lyckades höja dem till en nivå så att jag efteråt kände mig väldigt nöjd med intensiteten. (kände mig också rejält mosig) Det var egentligen inte så mycket som hände pulsmässigt, bara några få slag mer i snitt på intervallen. Men de slagen kom med mer kadens och en betydligt högre upplevd ansträning, jag tänkte helt enkelt mer på det och kämpade genom hela intervallen mer för att hålla ansträningen uppe.

Borg-värdet på de 8:orna var betydligt bättre på sin plats än vad det varit förr, tror de 8:orna kördes liknande hur jag tidigare gjort 4:or. (åtminstone var det tanken direkt efter intervallen, men då är man ju alltid lite extra påverkad)

Nu är det ju bara den lilla biten kvar med att 4:orna ska höjas ännu mer när det väl är dags, hua!

Måndag = Tortyrkammaren

2010-12-13T22:04:00.001+01:00

Måndagar har jag avsatt speciellt för att tränga mig in bland allt bråte i källaren och nyttja fulltysken som nu tjänar som trainercykel. Kollar Sufferfest-video och njuter av att plåga mig så hårt det går på ett litet 1-timmes pass.

Dagens pass gick ut på en inledande 10mins över/under intervall för att bli lite varm i kläderna. (som snabbt begränsas ned så långt som möjligt trots den svala källaren) Därefter är det 3st 8mins backintervaller som gäller! Alla uppbyggda på ett lite eget sätt men jag har lite svårt att bestämma vilken av dem som egentligen är jobbigast. En wattmätare vore en sjukt bra komplettering för att verkligen få koll på de där intervallerna men det får vänta, hoppas Garmin/Metrigear besvarar mina förhoppningar snart nog!

Klart är iallafall att det är ett bra pass och att Sufferfest-videorna är väl värda sina pengar. Klart är också att källaren är en rätt trång och tragisk plats att träna på, fast det gör liksom hela tortyrkammar-upplevelsen mer värdig och äkta.

2011's cykel

2010-12-10T08:54:00.003+01:00

Nu är det gjort, igår var jag och kollade in och bestämde storlek på vad som kommer bli Fredrikshof's elitlags cykel 2011. Vi har fått sponsring via Norvelo på Dolan Ares med SRAM. Samma hoj för alla, det blir riktigt snyggt!

Själv kommer jag köra med SRAM Red. Hjulen på bilden kommer vi dock inte använda, där blir det annat.

Börjar kännas som om 2011 är fint uppordnat redan nu, extra träningsmöjligheter via jobbet, träningsresa inbokad och nu även cykel beställd.

En kompakt och något aero cykel som dessutom verkar rejält uppbyggd för styvhet och inte kommer väga särskilt mycket. Ser mycket fram emot den första provturen! Som dock tyvärr ligger rätt långt fram.

Något att se fram emot!

2010-12-09T08:25:00.005+01:00

Detta ser ju ut att bli ännu en sån där *(CENSUR)* vinter där större delen av träningen måste bedrivas antingen inomhus eller med stelfrusna tår och fingrar. Därför blir det extra lätt att man drömmer sig bort till varma slingriga vägar där man kan åka barbent och kortärmat. Behöver dock inte drömma mer om det för nu är det inbokat:

Mallorca, here we come!

Fredrikshof's elitlag är inbokad på 1½ vecka på Mallorca i slutet av Mars och det ska bli så sjukt skönt! Varm och skön träning och förhoppningsvis en eller ett par tävlingar. Vintern känns redan lite mer lätthanterlig när man vet att de finns där och väntar; Piggen, Sa Calobra, Militärbacken, Lluc-backen (som är min stora favorit och är mycket roligare att uttala rätt, Juck-backen) Underbara tanke, den sistnämnda kanske till och med är om asfalterad sen sist jag var där, för 2 år sedan, och det var helt katastrofalt dålig beläggning

För att vara någon som inte gillar Kinnekulleloppet och ska satsa på att släppa det där med backkörning så är det väldigt mycket berg jag ser fram emot. Men det är omöjligt att komma ifrån att de där bergen är väldigt roliga att träna i!

I-lands problem

2010-12-07T17:28:00.003+01:00

Har hittills varit väldigt nöjd med hur träningen kommit igång på säsong 2011, som man ju egentligen kan säga att det handlar om nu.

Har tränat som jag tänkt mig och det har känts bra, har dessutom lyckats modifiera mitt energiintag något så jag slipper vara lagets kakmonster. Inte minskat för jag är fortfarande inne på mitt spår om att ändra min cyklisttyp, men fokuserar på protein och låter bli sötsaker i veckorna och tillåter mig sedan äta på lite mer fritt under helgen, för att det ska bli uthärdligt även under en längre tid. Tycker det har fungerat väldigt bra och det känns faktiskt bättre av det också, men det gäller att hitta andra saker som man kan gilla och ta när det börjar suga efter något mellanmål. Just nu är det främst Sharonfrukt och Brieost som gäller.

Men nu börjar det blir farliga tider. Juletider innebär både överdådiga mängder mat och godsaker överallt i form av pepparkakor, lussebröd, choklad, ostkaka och så vidare. Till på köpet så blir det lite mer svårnavigerat i kontenuerligtet och likformighet som jag gillar och behöver så väl i träningen. Jag tycks funka bäst när jag kan träna på ett sätt så träningsveckorna ser väldigt likformiga ut, svårt när det bjuds till julbord här och där och trevliga släktmöten letar sig in i kalendern. Som en liten krydda så tycks hela mina flickväns släkt vara födda i juletid så det är tårta titt som tätt. Ack så trevligt men usch så icke-elit.

Får hoppas att termometern tar och skärper till sig lite och det blir en mild jul så man kan klämma in lite fler timmar när det ändå är lite julledighet, annars är det troligen inte mer att göra än att slappna av och flyta med och sedan ta nya skarpa tag i Januari.

Utecykling

2010-12-02T11:41:00.004+01:00

Igår var det egentligen dags för ett distanspass ute. Men med rådande väder så kändes det inte särskilt aktuellt. Egentligen håller jag min köldgräns vid -8º, är det kallare stannar jag inne och egentligen redan under -5º börjar jag bli väldigt tveksam.

Igår bestämde jag mig för att samla lite timmar genom dubbelpass istället, hade ändå ett spinningpass att hålla på kvällen. Men trots att det var kallar än min egna gräns så kände jag mig sugen på att köra lite ute, vädret såg trots allt lite lockande ut med vindstilla och sol. Jag jobbade dessutom hemma just på grund av att jag ska kunna köra ute på dagen när det är ljus.

Tänkte att jag kunde ta ett lite kortare pass ute så hann jag inte bli helt genomfrusen och började därmed klä på mig, det blev ingen dålig uppsättning kläder: Skinz (istället för långkalsonger) cykelbyxor, långa tights, tjocka sockor, skor, skoöverdrag, långärmad underställströja, cykeltröja, vinterjacka, stora tjocka "krabbfingrade" handskar, buff, rånarluva och cykelglasögon. Med allt detta var jag så pass vadderad att det knappt behövdes men naturligtvis en hjälm ovanpå det också, min gamla äldre modell som är större för att få plats med rånarluvan.

Med allt detta på så vaggade jag sedan iväg ner till crossen och kände mig som en michelingubbe när jag rullade iväg. Helt säker på att om jag hade lagt av kedjan och bara trampat luft så hade jag ändå gjort av med massor med watt bara för att böja kläderna när jag satt på cykeln!

Men det fungerade och jag klarade att hålla mig ute i 1½ timme innan fötterna började bli riktigt kalla, de och näsan var faktiskt enda bekymret, i övrigt var jag så pass varm att jag funderade på att knäppa ner cykeltröjan något. Fötterna skulle man kunna uppdatera sig lite på med endera riktiga vinterskor eller med elsulor. Frågan är hur man klarar näsa och kindben på ett vettigt sätt?

Fast å andra sidan så blir det inte vettigt även om man skulle komma på en lösning. Får hoppas på att vintern och kylan snabbt försvinner och det blir en mer Stockholmstypisk vinter med runt 0º och vägar som visserligen är vita, men enbart utav salt.

Inomhushelg

2010-11-28T22:12:00.002+01:00

Det blev en helg helt med träning inomhus. Först ett tidigt lördagspass på Bosön så man får känna lite på riktiga racern. Denna gång trodde jag att utebliven frukost och en kaffekopp inför skulle knäcka mig halvvägs in då det började kännas riktigt skumt i en 8-mins intervall. Som tur var kändes det bättre igen när det gick fortare i följande 5-mins intervall och sen gick det att ta sig igenom passet och komma hem och få sätta sig vid en härlig frukost.

Hade hoppats på att kunna samla några timmar ute på söndag men när det förutom kyla, snö och blåst dessutom var dåligt plogat så gav jag upp iden och körde istället på spinningcykel och tittade på 3 etapper cykeltävling i 3,5 timme. Nu hoppas jag kunna slippa denna inomhustrend när det är dags för distans i veckan, men det ser ut att bli riktigt kallt i veckan, för kallt för att plågas ute.