Årets första och sista GP: Sista Chansen

Jag har inte varit någon särskilt frekvent deltagare i GP-disciplinen i år, faktum är att inte ens en träningstävling i GP-form har det blivit. Det var därför men åtminstone en liten del anspänning jag ställde mig på startlinjen till Sista Chansen.

Nu är dock banan i Ramnäs av någon anledning ganska lätthanterlig även för en antiGP-räv som mig. Det verkar också framförallt vara i elitklassen som jag upplever GP med samma sinnesstämmning som en giljotin.

Att jag lyckades smita upp till bakluckan på masterbilen lagom till den släppte fältet gjorde också att jag fick en bra start. Har man väl överlevt den första tredjedelen av ett GP utan att lungorna ligger på sidan av vägen brukar det gå bra sen. Hade bara lite svårt med att förmå mig själv att INTE bromsa genom sista kurvan, vilket straffade sig lite i följande igångdrag, men annars var det lugnt.

Kunde rätt genomgående hålla mig bra till i klungan och vi som körde tillsammans från Hofvet kunde hjälpas åt att täcka upp attacker. Dock var det framförallt CK Olympic som tog initiativen, där Jonas Tell och Robert Bengtsson konstant turades om att attackera. Något som slutligen också bra frukt då en trio slutligen kom lös och fick göra upp om pallen.

Jag försökte att hålla igång farten och hålla jakten på dem vid liv i slutet men var inte stark nog så fick i slutet försöka få till ett spurtuppdrag istället. Genom hårnålen ut på sista varvet hör jag då en krasch bakom mig och när jag försöker titta bak efter vår spurtare är han inte längre där, av alla kvar i klungan var det just han som gick lite för tajt genom kurvan.

Jag har redan börjat känna att jag kört på ett sätt så att en spurt inte finns kvar i mig. I spets på klungan ligger också Dan, min enda kvarvarande klubbkompis, och drar så han verkar inte heller spara sig för en spurt. Går ända upp framför honom och säger till att han får avsluta. Lyckas hålla oss i spets genom sista kurvan och ut på upploppet. När jag drar igång för uppdrag så ser jag tyvärr att han inte sitter kloss på min rulle.utan har någon meter fram. Hinner tänka att jag får försöka att hålla i eftersom jag har de där metrarna, men då har övriga kommit igång och det som är kvar av klungan sveper förbi. Dan blir omkörd av några men lyckas knipa en 7:e plats.

Lite eftersnack i det fina vädret blandar glädje av ett roligt lopp som kändes bra med lite besvikelse över de möjligheter som fanns där så nära oss. Men det är en del av spelet och med det stänger jag nu säsongen för i år och ska försöka komma på vad jag vill med nästa år, vilket känns spretigare än någonsin.