De flesta sortens intervaller innebär någon sorts smärta och innebär att man behöver ta ut sig till någon sorts nivå eller gräns. Många av dem är dock ändå ganska roliga eller sköna på sitt eget sätt, men sen finns det vissa som verkligen enbart är nödvändigt ont och sköna när de är över.
Jag har gjort en liten lista med de som tar pallplatserna för mig:
3:e plats: 4x4, fyraminutare, 4:or, dödsfyror eller Vo2max. "Kärt barn har många namn" kanske inte passar så bra in i detta sammanhang.
Verkar som de flesta tycker att dessa är de absolut vidrigaste och det ligger väll lite i just Vo2max att det är intervaller där man tar ut sig på en väldigt obekväm nivå som varken är tillräckligt kort för att gå att orka igenom eller tillräckligt lång för att få börja lite lugnt.
2:a plats: FTP-test. Finns några olika varianter av hur man testar fram sin nivå men en 20 minuters all-in intervall är bland den vanligaste. Visserligen börjar denna ganska hanterbart men för egen del är det någonstans redan halvvägs som det börjar bli väldigt jobbigt och en evig övertalan för att ens få sig själv att köra hela vägen, och då är det 10min kvar av den plågan!
Anledningen att jag tycker den är värre än 4:or är att oavsett vad du har för dag så är det ända in i kaklet som gäller. 4:or har ändå en bestämd nivå och har du en bra dag så kan man tolerera den nivån. Med FTP-test så är själva tanken att du ska ha en bra dag när du kör, men om det då känns som det går bra så är det bara att ge mer.
1:a plats: 1-minutare. Tror att min egna svaghet med just anearobt är grunden i att jag hatar dessa så mycket att jag knappt kör dem alls längre, också grunden i att elit-GP'n får mig att gråta av ångest.
För det mesta så är det en enda lång panik när det känns som att syreskulden och andnöden bara växer genom både intervall och vila. Har kört dem som 10x1min med 1min vila och testat dem både med jämn wattpace och "fullgasstart och håll så gott det går" men oavsett blir resultatet sprängda lungor, andnödspanik och blodsmak. Kan hända upplägget är helt fel? kan ju åtminstone hoppas.
Man kan tycka att 1 min är så pass kort att det psykiskt ska gå bra att ta sig igenom, men ingen tid i världen är så lång som sista 40sek på den minuten!
2 kommentarer:
Nej det är rätt de där sekunderna och minuterna lever som det verkar i ett eget tidsuniversum där tiden går MYCKET sakta. Personligen håller jag ju längre ju värre som tes. Värst 20 minuter all out. Dagens 3x8 var inte heller angenäma hela tiden om man säger så. Vet inte ens om man ankalla det hatkärlek? Men kanske på något konstigt machosistiskt sätt ändå.. Det framkallar ju en extremt skön känsla efteråt i alla fall.
Hade jag inte trott att du tyckte längre var värre, du som är en sån tempoåkare och långdunkare ;-)
Men att dolda 3x8 är vidrigt jobbigt förstår jag, särskilt när det är i testmiljö och med mask också. Jag gillar inte känslan av att köra med mask, sliter av den så fort intervallen är klar för tycker det känns som den begränsar andningen även om jag vet att den ger allt jag behöver.
Skicka en kommentar