CK Norrtälje Öppna KM

När tävlingarna är slut och nästa säsong är lite för långt bort för att redan fokusera på blir det alltid svårt att hitta en anledning att träna riktigt slitsamma pass. Men för att då dra ut på säsongen så långt som någonsin möjligt så passade jag på att köra vad som traditionellt brukar vara det sista tillgängliga lvg-loppet. CK Norrtäljes öppna KM.

Ett väldigt trevligt arrangemang på ett fint 23km varv på böljande småvägar som vi körde 2 gånger. Har varit med tidigare och det har varit offensiv och rolig åkning och i år var inget undantag. Med tanke på att det är sista loppet, inbjudande vägar och kort sträcka finns det inget att spara på.

 

Med nätt halva första varvet kört sitter jag i en 5-6 manna grupp som precis håller på bli inhämtad av resterande klunga och tycker det är bra läge att kontra och hålla momentet uppe. Får med mig Peter Lindqvist och vi får en lucka som ganska snabbt växer och håller förbi varvning. Några kilometer därpå får vi sällskap av en SMACK-åkare och han och jag kan hålla farten rätt bra i vår lilla trio så luckan bakåt börjar kännas trygg.

 

Peter Lindqvist börjar verka lite trött och eftersom han har en bra spurt börjar jag intressera mig för att bli av med honom. Efter några fartökningar får jag ett utmärkt läge att backa av Peter och när jag stöter tillbaks upp till SMACK-åkaren så märker jag att jag kommer med mycket bättre fart och beslutar mig för att skarva vidare och se om det kan bli 2 flugor i en smäll.

 

Får en fin lucka och börjar faktiskt direkt tro att det är klart. Det visar sig dock vara längre än jag tror till mål (9 km, såhär i efterhand) och snart ser jag en jagande klunga på ett led med 5-6 Vallentunaåkare som går runt för att försöka sy ihop det. Däremellan dessutom grymt tempostarka David Scott som försöker brygga upp. Tuggar styrlinda och försöker ge så mycket det går uppför alla små krön men svär konstant över att de sista 2 km på stora vägen aldrig kommer.

 

Till slut är svängen ut på stora vägen ändå där och jag är fortfarande själv. Försöker krypa ihop och bli så aero som möjligt för att få ut all fart som går ur effekten de allt tröttare benen klarar ge. Det är inte förrän med runt 600m kvar som jag inser att jag faktiskt klarar hålla undan och kan rulla in solo med armarna i skyn bara några sekunder före duktige spurtaren Henrik Lundberg som lätt vinner spurten i klungan.

 

Enormt nöjd med genomförandet och känns som ett perfekt sätt att avsluta säsongen och få med sig inspiration. Nu ska jag bara försöka hålla ut och avslappnat och sporadiskt träna fram tills jag ska på solsemester i början av november. Därpå börjar säsong 2016 och helt nya mål.