Hofvets klubbmästerskap

Tyvärr mycket som krockade denna helg, avslutning på veterancupen, sista deltävlingarna i seniorcupen och samtidigt gick även Fredrikshofs klubbmästerskap. På grund av lämplighet och närhet till banorna men även att jag tycker det är så roligt att köra så blev det klubbmästerskapen för min del, med rätt bra utdelning.

Tempo
På lördagen var det först tempo och detta år tyvärr på banan vid Wira Bruk, som också används till Hofvettempot. Klubbmästerskapen brukar annars gå på den äldre Hofvettempot-banan ute vid Brunna som jag tycker mycket bättre om. Wira-banan har jag alltid svårt för och förknippar den även med dåligt väder. Regnade även nu på ditvägen men det hade upphört vid start. På bortre halvan av banan regnade det dock så man körde lite i blindo med igenimmat blött visir.

Foto: Karolina Örnstedt

Har haft en skaplig form mot slutet på säsongen och fram tills banans riktiga backe ungefär halvvägs ut så låg jag där jag ville på rätt bra watt. Tyvärr trodde jag lite för mycket på min form och bestämde mig för att försöka köra på uppför i tron att jag ändå skulle orka hålla ihop det efteråt. Något jag sedan fick ångra då det inte var förrän jag hade kommit tillbaks nerför samma backe, 1.5mil senare, som jag egentligen kände att jag hade återhämtat mig och kunde köra som jag planerat igen. Kom igång igen till sista biten på banan men visste då redan att loppet om klubbtiteln var körd.

Det visade sig även att Dan Lidman hade gjort sitt hittills bästa tempolopp och kört oerhört bra och inte bara tog mig utan gjorde det rejält. 39sek efter och 2:a plats.

Foto: Karolina Örnstedt

Linje
Nästa dag och en kräftskiva senare var det dags att släpa sig upp till linjeloppet, som tack och lov gick nära på min favoritbana runt Bornsjön. Det fina vädret hjälpte också till med cykelhumöret och i inledning satt jag med och njöt av att farten hölls uppe på en lagom hög men inte dödande nivå. När vi gick in på den andra lite slingrigare halvan av varvet anade jag att det skulle börja hända saker och la mig långt fram tillsamans med övriga Hofvet Race Team, som dagen till ära mönstrat med 6 pers där alla verkade åksugna: Juha, Jonas L, Magnus, Robert, Dan L och jag.

Tempot hölls uppe över de små tvära backarna och när vi kört första varvet (av 3) hade vi blivit 7st (varav 5 från HRT) som fått en ca 10sek lucka ner till klungan. Jag ser att en i vår grupp redan börjar få det lite tufft och gasar på över ett par motlut och får önskad effekt när gruppen minskar med 1. Precis innan varvning lägger jag in en till stöt som gör att det bara är vi 5 ifrån HRT som är kvar i utbrytningen. Kan inte hjälpa de sadistiska undertonerna i att attackera bort folk från utbrytningar är bland de bästa jag vet. När man känner sig stark nog för att fortsätta attackera trots att man kommit lös i en utbrytning.

Foto: Karolina Örnstedt

Känns bra att det blir en HRT-uppgörelse och jag skiftar fokus till målgång och kampen om klubbtiteln. Juha och Jonas undviker lite av förningarna så jag gör något försök att attackera dem, men ger snabbt upp det då de inte har några större bekymmer att täcka. Konstaterar istället att luckan bakåt håller bra så jag kan kosta på mig att bara sitta på rulle inför spruten.

Sista 3km blir det Dan L som får dra hela vägen, otacksamt läge men han gör inte heller några större försök att ta sig ur situationen. Magnus försöker en attack på sista krönet men alla är vakna på det och följer direkt. Nätt 300m före mål är det en S-kurva som jag går snabbt in i för att komma först ut på upploppet och dra igång. Får en liten lucka och tror nästan det är klart men är några få centimeter ifrån att tappa det när Dan L kommer starkt tillbaks på slutet, har tack och lov marginalerna med mig och kan glatt avsluta säsongen som klubbmästare.

Foto: Karolina Örnstedt