KInnekulleloppet = Den där hemska Högkullen

När Kinnekulleloppet i år låg tidigare i kalendern än normalt så fick jag av någon anledning för mig att det kunde gynna mig då jag ofta kommer snabbt i form, så beslöt mig för att testa trots att det inte var Seniorcup i år och därmed inte lika viktigt ur lagets synvinkel. Vad jag glömt bort är att Högkullen är lika jobbig och vidrig oavsett tid på året och hur kallt det kan vara i April.

Uppställd för start, att slippa starta i botten och börja uppför var en välsignelse, men också en förbannelse pga kylan.

Innan start var jag rejält frusen, var 3ºC och kände att jag stod och skakade i väntan på att få komma igång. Att inleda med full fart nerför gjorde inte saken bättre. Eftersom det blir riktigt varmt uppför hade jag valt rätt lite kläder men det gjorde att när vi kom fram till uppförsåkningen var jag trött i käkarna för jag hade skakat tänder så mycket. Första gången upp gick på och över krönet var jag rejält varm om överkroppen, även om benen inte kändes särskilt alerta ännu.

Nerför och på platten i motvind så blev man varje gång på nytt frusen. Även andra gången uppför gick det på rätt bra och klungan började spricka och över krönet tappade jag en liten bit och befann mig snart i en jagande grupp. Den rullade på skapligt men efter bara ett varv i den började jag uppgivet fundera på att kliva av.

På varv 4 fick vi dock känning på gruppen framför igen och lika plötsligt som oväntat var jag tillbaks i tätklungan. Nu hade också benen börjat bli lite varma så näst sista gången uppför gick skapligt, kände dock att någon riktigt top-end hade jag inte. Hade märkbart svårt när det blev riktigt brant, så att sista 100-200m upp till mål är de brantaste lovade inget gott.

Sista gången upp och dags för målgång och satt ju i tätgruppen så det var race om vinsten, var egentligen mest sugen på att bara få komma upp men mer instinkt än vilja gjorde att jag placerade mig som 3:a på det lite flackare partiet i precis innan knäppan upp till mål. När det brantade på och folk drog på för spurten upp såg jag dem bara dra iväg och tappade själv av 30sek på den korta biten och var in som 15:e.

Gick ju faktiskt bättre än sist men det var ändå lite besvikelse i jämförelse med förhoppning och det blev ännu en gång man säger för sig själv att det var den sista på Kinnekulleloppet.