Premiärtävlingshelgen som lyckades bra

Då är det svenska tävlingsäsongen igång i och med Jönköpings Grand Prix samt Östgötaloppet och det blev en bra start på året. Finns ju i och för sig lite fler placeringar att ta men med 2 pallplatser på de 2 första loppen är det så man nästan blir sugen att känna sig nöjd och avrunda säsongen.

Jönköping Grand Prix
Lördagens lopp är en bana som jag gillar för den är utslagsgivande och gynnar offensiv åkning. Fick en bra start långt fram i klungan så trots lite skaplig körning inledningsvis var det inga problem. Hade någon attack som inte gav så mycket men efter några varv hade klungan delats i 2 och det snurrade på bra med framförallt CK Olympic som verkade vilja hålla igång men hålla ihop gruppen.

Mot 5:e gången i banans lite tuffare backen, rätt precis halvvägs in i loppet, satt jag och laddade lite för en attack och fick ett perfekt tillfälle när Jonas Tell, just CK Olympic, trycker på ordentligt från starten av backen. Bryggar upp till honom och på krönet är även Filip Svedberg med och vi är en bra trio som fått en lucka och vi börjar genast samarbeta bra och luckan växer, särskilt som både CK Olympic och Fredrikshof håller klungan i schack där bakom.

Samarbetet flyter fint tills sista varvet då Filip börjar trycka och känna på oss lite. Framförallt i backen där vi kom lös kör han riktigt hårt i 2 omgångar och andra gången är det med en hårsmån jag lyckas gå med. När jag sedan går fram igen får jag ingen på rulle direkt så jag testar att trycka lite nerför backen och Jonas får lov att täcka. Därifrån är det dock lättkört nerför ända till mål så vi alla inser att det blir en spurtuppgörelse och bara går runt. Min reaktion och acceleration i spurten är usel och både Jonas och Filip får lucka när Jonas drar igång spurten från spets, men jag lyckas gneta mig ikapp och precis över mållinjen hinner jag förbi och tar silvret, grymt skönt!

Östgötaloppet
När SMHI går ut med klass 1 varning får mycket hårda vindar till Östgötaloppet är jag väldigt sugen att vara nöjd med min lördag och avrunda tävlingshelgen, oron för dagen ökar också när vi kommer till start och man får kämpa upp bildörren i motvinden. Minimerar uppvärmningen för det är så kyligt i vinden men när jag väl börjar cykla lite känns det rätt OK.

Får återigen en rätt bra start långt fram i klungan och behöver inte kämpa nämnvärt i inledningen. Efter ca 15km går en Fagerstakille iväg för att försöka ansluta till den duo som redan var lös, jag tycker det är ett bra läge att få komma före klungan in mot Borensberg där det är lite stökigt med avsmalningar och T-korsningar så sättar av efter. Ett par till kommer med och in genom Borensberg är vi en 6-manna utbrytning som har fått luft.

Ca 5km efter Borensberg börjar 2 rejäla kantvindspartier och då är klungan ett stenkast bakom men 5 av oss fortsätter ändå trycka på, jag tycker det är bättre att få vara 5st som samarbetar i en liten vinge än att behöva kriga om position i klungan. När vi kommit ur kantvinden är vi bara 4 men luckan bak till klungan har plötsligt växt rätt bra och nu blir det medvind och riktigt rolig fartåkning!

Tillbaks genom Borensberg trasslar det ganska rejält när ledarbilen inte lyckas hålla undan och rensa trafiken så vi får kryssa mellan bilarna och därpå tycks Henrik Hegander i Team Adels CK tycka att vi ska trycka på allt vi har för att återta den tid vi tappat, vilket mest leder till att det blir oreda, luckor och vi blir trötta. Men vi får ordning på det igen och in på de 5 småvarven har vi fortfarande en bra lucka till den splittrade klungan bakom.

Med 1½ varv kvar har jag uppmärksammat att Robert Bengtsson, CK Olympic, är trött och framförallt har det svårt i de snabbare medvindspartierna, så när vi svänger ur kantvinden in i medvinden attackerar jag och min föraning är korrekt och Robert får släppa. Jag och Erik Eriksson från Fagersta CA fortsätter köra för att säkra luckan till honom men Henrik går nu inte runt mer.

När jag försöker tvinga fram honom så glider Erik iväg och plötsligt har han lucka medan Henrik vägrar köra. Jag testar att attackera upp men han sitter som limmad på mitt hjul och håller absolut inte tillbaks på grund av trötthet. Vi har Erik inom räckhåll om vi samarbetar men min nya attack gör att Henric håller tillbaks ännu mer och jag inser att jag har att göra med någon som inte tävlar om vinsten utan om silvret.

Bestämmer mig till slut för att själv försöka köra ikapp eftersom Erik ser ut att ha det riktigt kämpigt. Kommer vi ikapp honom är det åtminstone ett race om vinsten igen, även om jag bränt kraft på att släpa upp Henric. Tyvärr orkar jag aldrig täcka upp och vid målgång spurtar min fripassagerare så klart ifrån mig lätt.

En 3:e plats och även om jag borde vara väldigt nöjd med en till pallplats i den mycket hårda, blåsiga tävlingen med en starkt splittrad och decimerad klunga så är det med en sur eftersmak jag lämna Linköping.