SMACKtempot
Den här banan gillar jag även om den ofta är rejält utsatt för vind, och årets upplaga var inget undantag. På min lugna uppvärningsplats på trainern i lä bakom bilen trodde jag dock det och var inte riktigt beredd på den vind och kyla som väntade mig. 15min innan start hoppade jag av trainern och den tiden var fullt tillräcklig för att hinna bli riktigt frusen tills starten.
Första dryga 1/4 gick dock bra ändå men sen vände man upp i motvind och därifrån och resten av loppet ville kroppen och benen aldrig riktigt igen. Resultatet blev min sämsta tid någonsin på den banan men ändå en 3:e plats. Lite efterhandsreflektion i resultatlistan visade att inte bara jag hade haft svårt med farten denna dag, genomgående oväntat dåliga tider.
Hofvettempot
Kan verkligen inte säga annat än att jag var i god tid på plats inför mitt lopp. Var funktionär inför loppet och fick därför hela dagen på Wira bruk. Ifjol var det en mardröm då det var snö, hagel och iskallt och man såg cyklist på cyklist komma tillbaks kall och frusen och insåg vad som väntade en själv. I år mycket bättre väder och mer utav en lugn och trevlig väntan på min egen start.
Lyckades tyvärr ändå inte hitta någon Zen-anda som kunde få mig att vända gårdagen. Tvärtom blev det lite sämre watt, lite sämre tid och mycket mer smärta. När gårdagens segrare passerade mig strax efter vändpunkt och jag själv hade passerat 3 st (plus att gårdagens tvåa inte fanns på plats) började jag förstå ungefär hur placering skulle bli och tappade också lusten att ta i, var bara viljan att bli klar och slippa skämmas allt för mycket över tiden som fick mig att fortsätta.
Tog mig ändå i mål, vilket i sig nästan kändes som en bedrift just då och knep en 2:a plats vilket ändå var en tröst. Redan på hemvägen började jag få svar på anledning till prestationerna då frossan slog till. Väl hemma var det bara att bädda ner sig med dubbla alvedon och konstatera att förkylningen efter Hammarö var mer verklig än jag låtsades.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar