Att åka ut till Stockholmshelgens start på Arlanda kändes i år lite som när man är på väg till säsongspremiären. Hade inte tävlat linjelopp sen Hammarö och faktiskt inte suttit på racern heller då den behövde lite översyn efter GP-krashen så hade lite dålig koll på hur jag stod till.
Arlanda Test Track Race
Loppet på ATT var precis som vanligt. Roligt att köra med de rätt härliga kurvorna men inte det minsta utslagsgivande och därför inget passande för en utbrytarprofil som mig själv.
Blev så klart samlad klungspurt och genom sista kurvan hamnade jag långt bak. Enda valet var att trycka allt direkt ut på rakan i ett eget spår långt ut på höger. Tog mig förbi hela klungan och fick plötsligt lite hopp, lagom tills den punkt benen började surna. Försökte förgäves få i en växel till för att behålla farten men det fanns ingen kvar och var 200m kvar så var bara att segla in som 14:e
Dybeckstempot
Nästa dag och tempo, med regn och starka vindar i 8grader. Hann bli lite orolig när jag såg folk komma tillbaks så stelfrusen att de inte kunde låsa upp sin bildörr. Tack och lov hade jag trainer med och fick låna lite tak av Stefan Lindskog utanför hans husbil, så fick en uppvärmning där jag faktiskt höll mig varm. Ett par bra handskar och skoöverdrag när jag väl körde och vädret kändes faktiskt inte så besvärande. Ja, bortsett då från min bromsverkan som nästan helt försvann. Fick lite panik när jag klev av trainern och rullade till start och knappt fick stopp. Men hann precis hitta verktyg och drog åt frambromsen så gott jag kunde för att kunna klara av vändpunkten.
Väl på banan insåg jag snabbt att kalibreringen av wattmätaren hade misslyckats i skitvädret och visade rejäla glädjewatt. Eftersom jag insåg och körde min pace på det tror jag dock mest det var något positivt, rent psykiskt.
Slutade som 3:a och hade lyckats säkra en pallplats för helgen och en positiv upplevelse utav ett tempo i misärväder.
Falkenloppet
Haft några bra lopp på Falkenloppet så det är inte utan förhoppning om en fungerande utbrytning man står där tidigt på morgonen. Men problemet låg framförallt i klubben La Chemise som inte bara var många utan också hade flera starka kort.
Var väl medveten om deras taktik att skicka folk hela tiden för att sedan bromsa klungan. När man försökte gå med eller brygga hade man alltid minst en La Chemise på rullen. Men de hade lite för stora ambitioner om hur många de skulle ha i utbrytningarna vilket fick klungan att hela tiden reagera och köra in det
Blev aldrig någon särskilt långvarig eller farlig utbrytning och för egen del tappade jag rätt snabbt utbrytarsuget då jag insåg hur lönlöst det var. La lite kraft på att köra in en utbrytarduo i början av sista varvet, nästan mest för att förneka dem nöjet. Gav sedan upp för den oundvikliga klungspurten där jag var med in som 12:a.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar