Vätternrundan på 7:09

Det är ju bara att börja med att konstatera det uppenbara, jag är inte nöjd.

 

Har lyckats inse att det är en bra tid och vi var faktiskt näst snabbaste grupp runt Vättern, efter suveräna Tre Berg som helt makalöst lyckades gå runt på 6:33, men målet för mig var och har länge varit att gå runt på sub 7 och att vi nu gjorde sub 7:10 har liksom inte samma klang.

Det var bra förhållanden med en hanterbar vind och lagom soligt och varmt. Vi var helt enkelt inte tillräckligt starka detta år, varken på gruppnivå eller på personlig nivå.

 

Personligen tyckte jag det kändes väldigt kontrollerat och lätt fram till Jönköping men därefter gick det snabbt för mina nivåer att ta slut och jag fick börja vila mycket tidigare än jag hade trott om mig själv.

 

Strax efter Bankeryd började vi bli väldigt få som orkade gå runt och runt 13,5 mil var vi nog nere på 5 man som gick runt i kedja och då höll jag också på att ge upp. Som tur var lyckades jag byta rulle och få en lättare rygg att gå runt med och återhämtade mig lite fram mot var langningsplats vid Fagerhult. Där hade vi i år fått hjälp med langning och det stod förberedda påsar med nya flaskor så allt gick väldigt snabbt och smidigt.

 

Efter stoppet blev vi lite fler som hjälpte till men tyvärr inte tillräckligt många och vid 16,5 mil blev jag själv tvungen att sluta gå runt och istället vila i svansen. Besviken på mig själv men också redan lite uppgiven eftersom det inte hade gått fort nog sen Jönköping.

 

Ganska snart hade de som var stark nog att fortfarande köra insett att de behövde gå över på lagtempo med ett led för att orka, och även för att fler skulle tvingas fram. Gjorde oerhörd skillnad och själv tycker jag nog vi borde ha gått så hela vägen då det bättre utnyttjar de starkare, istället för belgisk kedja där farten blir lite bestämd av de svagaste. 

 

Var fram och duttade så ofta jag orkade men det blev mindre och mindre mot slutet och samtidigt hade vi kört ikapp rätt många av de Tre Berg-åkare som startade före oss och hade fått släppa. De var tydligen sugna på att bli färdiga för de sista 3 milen var det nästan uteslutande de som drog oss hem, och fort gick det.

 

Nu blir det fokus på återhämtning och hoppas kunna förvandla Vätternrundan till en bra uppladdning inför kommande VSM.