VSM - Formen som försvann i värmen

Har alltid svårt att pricka formen till exakt rätt helg men den här gången kändes veckan inför lovande, vilket leder till något annat som kan vara farligt, förhoppningar. Men varken form eller förhoppning gick i lås, som det verkar tack vare VSM-helgens värmebölja.

Tempo

På fredagens inledande tempolopp var det närmare 30 grader varmt, jag försökte köra så svalt som möjligt men det var framförallt tempohjälmen som blev alltför varm, sista biten bara kokade det i skallen. Såhär i efterhand inser jag att jag givetvis borde ha skippat visiret för att få in lite mer luft.

En rätt fin tempobana som började med en slakmota där jag tyckte mig hitta in den nivå jag tänkt hålla. Kändes också så där som man vill i början på ett tempo, så man måste hålla igen för att ligga på den wattnivå man planerat. Känslan avtar dock snabbare än jag önskar och redan innan vändpunkt börjar jag slita för samma nivå. När jag klockar mig mot de jag möter verkar jag dock ha gått jämförelsevis hyfsat, tagit ca 30sek på han som startade innan mig. Men sen blir det bara värre.

När man svänger mot Mårbacka är det medvind och snabba vägar hem, jag sliter och har fruktansvärt ont men håller bara låg sweet spot-nivå. Jag funderar om killen framför mig har kört fel eller brutit, men han lyckades bara ha kraft kvar i slutet och körde ifrån mig med 40 sek sista ~13km. I mål får jag kallt vatten att dricka och häller ett glas över mig, samma effekt som vatten på ett bastuaggregat. Visar sig att jag missar pallen med 10 sek, till han som startade minuten före mig och jag inledningsvis tog in så bra på. Besviken och sur slänger jag mig i duschen och bilen snabbt hem via vidare avkylning med glass.

Partempo

Teamar ihop med Dan Almgren-Lidman på partempot och vi hann få ett par träningspass tillsammans som kändes riktigt bra, faktiskt mycket jämnare och finare än jag väntat mig, partempo är så himla roligt och borde köras oftare!

Vaknar med huvudvärk och vad som kan liknas vid febersvettningar, troligen utav överhettningen dagen före. Tar en Ipren och funderar hur det i huvudtaget ska gå att köra. Men lite svalare denna dag med runt 23 grader och innan jag är plats i Sunne känns kroppen bra igen.

Loppet känns som det fungerar bra och vi går jämnt, jag klantar mig och är överdrivet feg genom en smålurig 90 graders kurva nerför och Dan gasar så jag får skrika till på honom i en slakmota, men annars går vi bra. I mål med de där förhoppningarna igen, här borde vi kunna hamna på pallen åtminstone.

Återigen besvikelse då det är tätt i toppen men vi är de som precis missar. 2 sek till pallen, 5 sek till silver och 10 till guldet.

Linje

Till söndagens linjelopp är värmen uppskruvad igen, nätt 30 grader till vårt 13,5 mils lopp, 3 varv på en rätt fin, lätt kuperad bana med en lite längre slakmota till backe halvvägs.

Inledningen går riktigt sakta och jag börjar fundera hur lång tid klungan bakom behöver för att köra ikapp oss. Lagom tills backen blir det dock till min stora glädje fart. I viljan att grilla lite folk tar jag mig fram och hjälper till med tempot uppför. När jag fortsätter hålla fart över krönet blir vi dock bara 2 som blir själva ett tag innan klungan sätter igång igen.

Inför varvning går lite folk iväg och jag svär lite över att det går snabbt precis förbi langningen så jag missar min flaska. Men en 5-manna utbrytargrupp som kommit iväg ser lite farlig ut, då de håller avstånd trots fart i klungan så jag får lov att vara med och köra lite i jakten. Precis i starten på backen för 2:a gången är vi ikapp vilket lite förstör min plan att attackera där och då, för trött efter körningen.

Uppför går det ändå på rätt bra med både lite körning och några som försöker attackera. När vi gått över krönet inser jag att alla är trött så jag attackerar. Blir tyvärr helt solo men trots att jag tar det lite lugnt bara växer luckan. Till slut tänker jag att gasar jag lite mer tappar de mig snart ur sikte, sagt och gjort.

Blir solo i kanske 15km innan Erik From, Gimonäs CK kommer ikapp strax innan varvning och då känns det väldigt skönt att få lite sällskap. Jag tänker att det blir skönt att kunna varva i utbrytning och kunna ta langning i lugn och ro, men Erik vill få hålla maxfart och ger mig istället en av hans flaskor, så länge jag får vätska tänker jag men är också lite orolig att det ska vara Vitargo. Börjar dock redan bli riktigt trött så frågar inte ens.

Några kilometer senare kommer Henrik Lundberg, Södertälje CK, också ikapp oss och jag tror han har med hela klungan, men visar sig ha solokört ikapp oss och vi blir en väldigt fin grupp som jag bedömer ha alla förutsättningar att hålla. Men nu börjar jag bli riktigt trött och måste snart börja stå över. Inte ens det hjälper för snart ser jag avståndet till bakhjulet framför mig växa, samtidigt som jag är alldeles för varm och trött och känner mig nära att spy. Måste släppa och jag är helt säker på att jag släpper ifrån mig den vinnande utbrytningen och en given pallplats. För slut för att ens på riktigt bli förbannad över det.

När klungan kommer rasar jag rakt igenom men lyckas hålla mig kvar på sista rulle och småsnacka lite då det går rätt lugnt. In i backen är det dock bara att släppa den direkt, helt öppen tröja och lugn körning har inte lyckats kyla ner mig tillräckligt. Det är bara att bryta och jag vänder för att komma tillbaks och iväg hemåt så snabbt det bara går, men det går inte snabbt alls, jag är kokt. Får stanna och låna en telefon för att ringa efter frugan och hämtning till slut. Får höra att utbrytningen jag släppte faktiskt blev inkörd innan mål och det blev klungspurt. Synd för mina utbrytarkollegor men faktiskt viss tröst för mig.

På hemväg sitter jag och funderar vart den där gryende formen som fanns inför VSM tog vägen och analyserar bittert träningen. Men mitt första pass efter VSM, när det blivit svalt och mer normal svensk sommar igen, påvisar att formen ändå finns kvar och var rätt tajmad. Det var bara värmen jag inte kan hantera och som totalt berövade mig på min form över VSM, typiskt!