Den gamla ECI-milen, numera omdöpt till Falkentempot och ingående i Stockholmscupen stod på schemat igår.
Trevligt att återigen ha närma till träningstävlingen och jag kan rätt väl detta korta och trevliga lopp på en lite utmanande bana, upplägget jämfört med helgens tempo i Värnamo blir ju totalt annorlunda.
Det kändes rätt vettigt att ändå värma upp på trainer i Värnamo och när det är så kort som Falkentempot (7,5km) så krävs det att man hinner bli varm innan start så jag beslöt mig för traineruppvärmning igen. Höll på ändra mig när jag insåg att det var ett riktigt mygghål i startområdet där jag satt men stod ut och kan ju inte anklagas för bloddoping åtminstone då det var rent motsatt effekt.
Snabbt när jag kommer iväg så inser jag att antingen är mitt wattmål helt fel eller så är det knas i kalibreringen för ligger skapligt över min målwatt. Men (som tur var denna gång) ändrar jag snabbt målsättning i tanken att det finns inget att spara på ca 10 minuters körning.
Trots att jag höjer målsätningen håller jag ihop det nästan lite väl bra, så pass att jag efteråt funderar om jag hade lite till. Blir dock lite sur när jag ser att tiden är något sämre än ifjol, men förvånad när jag samtidigt ser att snittfarten är något högre, men tyckte också vändpunkten låg ovanligt långt bort (vilket visar sig stämma när jag kontrollerar efteråt, 100m extra i år mot ifjol).
Uppvärmningen kändes tillräcklig men var bara ca 20 minuter så när jag kommit i mål får jag lov att köra en halvtimme till bara för att få ihop något som kan kallas för ett träningspass. När jag kommer tillbaks ser jag att min tid fortfarande placerar mig i "heta stolen". Får hänga kvar för att vänta in de senare startande och eventuell följande prisutdelning vilket visar sig väldigt klokt, för tiden räcker faktiskt överraskande nog till en vinst. Roligt och stärkande för tempomoralen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar