Återvunnen TT-kärlek och Klubbmästerskap

Tempo är en starkt humör och inställningsberoende gren, man kanske ska kalla det en medgångsberoende disciplin. Har haft det rätt svårt med tempo ett bra tag och framförallt varit frustrerande ojämn. Till den gräns att jag hade beslutat att sälja tempocykeln och skaffa MTB, som jag blivit lite nykär i och med att jag börjat testa lite 29" som verkligen är grejen när man är så lång som mig. Men nu har det vänt!
Vändningen började så smått redan när jag fick revansch på den väldigt speciella (vidriga) tempobanan i Värnamo. Fortsatte trenden med ett tempolopp under Svanesunds 3-dagars som jag inte kan vara mycket annat än nöjd över.

När jag sedan tittade på Vueltan's 17:e etapp och kampen mellan stilfulle, aerodynamiske tempospecialisten Tom Dumoulin och den yxige, obekväma bergsexplosiva Joaquim Rodriguez kunde jag inte mycket annat än ge upp för tempohjärtat djupt inom mig. Kanske är det för att det är så innerligt besvärande när något inte stämmer och man inte riktigt kan sätta fingret på vad, som det är så underbart när allt faller på plats och cykeln rullar lätt och rätt, kraften finns i benen, pulsen svarar och den låga aerodynamiska positionen känns helt naturlig.

Ligger ner över cykeln            Vs.                Sitter på cykeln          

Så nu blir det istället lite mer fokus på tempo med lite uppgradering. Det är ju en annan underbar sak med tempo för en pryl- och siffergalning som mig själv. Det går att putsa på så mycket detaljer och inbilla sig att man får "fri fart" (som om att det någonsin funnits en sådan sak)

För att få chansen på ett till tempolopp denna säsong har detta också inneburit att jag skippar Sista Chansen, istället blir det KM på hemmaplan, såväl tempo som linje. Ligger en lite underlig men härlig prestige och charm i ett KM, särskilt i en klubb med storleken och Fredrikshof. Kan inte låta bli att bli taggad som till få andra lopp när det är KM, samtidigt som jag aldrig tar riktigt lika seriöst på förberedelser som annars. "-Det är ju bara ett KM", samtidigt som man inget vill hellre än att ta hem det.