Näck på en Statoil-toalett

Som en del i laddningen inför U6 och för att kunna utvecklas i tempo så var jag och körde Tempo-SM. Lite vansinne egentligen med en tur & retur resa på drygt 60mil som gjorde att nästan hela dagen gick åt bara till att sitta i bilen, för en tävling där jag visste at jag var chanslös och hade som mål att inte vara sist. (success, yes!)

Hade hoppats på att kunna få till en bra snittfart på en så pass platt och lättåkt bana men det begränsades av kraftiga vindar som svepte över den öppna nybyggda E20. vilket gav såväl kant- mot- och med-vind på den raka banan med 4 vändpunkter. Det verkade dock inte begränsa toppåkarna som ändå klarade att hålla snitt på runt 50km/h

Jag var långt efter men kan inte säga mer än att jag inte är bättre än så på tempo. Jag tycker ändå att jag fick till ett godkännt lopp och låg där jag ville/skulle pulsmässigt.

Längden på Tempo-SM är något sm kändes på ännu fler smärtsamma sätt än ett vanligt tempo. Själva pulsen/ansträningen var inte mer smärtsam än normalt men längden gjorde att det liksom inte tog slut på den smärtan nån gång! Det tillkom dessutom smärta i övriga kroppen mot slutet av loppet. Benen och baken gjorde ONT, främst av att försöka pressa motvind. Rygg, nacke, armar och händer kändes också av utav att ligga i tempoställning på den nivån så länge. Halsen och munnen var även helt igengeggad av att sitta och maxandas och flåsa så länge.

Inför start fick jag lite oroskänsla då jag hämtade nummerlapparna och då såg bifogad lapp om att alla cyklar skulle kontrolleras innan start. Jag visste att min cykel är lite väl lång men fick hoppas att smyga mig igenom på det undantag som finns för långa personer. För säkerhets skull var jag och gjorde en provmätning redan innan uppvärmning för att få tid till evetuella justeringar. Chefskommissarien godkände då min cykel eftersom jag inte hade mer än 120º vinkel på armarna när jag satt i ställning på den. Betryggad av detta påbörjade jag min uppvärmning.

Precis innan start skulle cykeln kollas igen (så man inte ändrat något därmellan) och då fick jag återigen lite hicka då det var en ny kommisarie som kontrollerade och han verkade betydligt mer nitisk. Wetterhall hade stora problem med att få sin cykel godkänd och fick hjälp av Bäckstedt i att övertyga kommisarien. Eftersom de höll på så mycket med Wetterhalls cykel så kunde jag dock glida förbi den nitiske kommisarien, bakom honom stod chefskommisarien och han kände igen och lät mig starta utan ytterliga kontroll, puh!

Wetterhall tycktes dock ha fått en bra adrenalinkick utav att knappt få starta eftersom han lite överraskande knep guldet! Vill givetvis ta åt mig lite av äran där då jag agerade utmärkt hare och gav honom en positiv trend då han snabbt tog in 2 minuter och passerade mig. Såg att han också snabbt passerade sin 1-minutsman som var ingen mindre än Micke Stevensson och anade då att han kunde ha en riktigt bra tid på gång!

Har tidigare nämnt att CKU6 verkar bli årets klubb med många fina tävlingar på sitt schema. Jag måste dock säga att det verkar lite som det tar på krafterna i organisationen. Jag vet själv ifrån lilla Söderhamns CA att det var tufft när vi körde såväl USM som Söderhamns 3-dagars med Cup-status. Det kan kanske också ha blivit lite mycket för CKU6 att lyckas ro hem alla arrangemang på det strålande sätt som man är van. Saknar fortfarande banbeskrivningar och kartor samt starttider för U6 vilket brukade finnas långt i förtid tidigare år.

Dessutom saknade PM'et till SM info om såväl nummerlappsutdelning som omklädning. Att numerlapparna skulle hämtas på kansliet var kanske rätt naturligt att räkna ut men vart omklädningen skulle ske var desto svårare. När det dessutom var återanvända U6 skyltar som visade vägen på på SM blev det lite extra förbryllande (kanske bara är jag som är så fokuserad på U6 nu och därför blev lite ställd?) Jag hittade en skylt som pekade på U6-camping samt omklädning men medan U6-camping skyltarna fortsatte så hittade jag ingen mer skylt för omklädning, och inte heller själva omklädningen.

Till slut gav jag upp och begav mig hemåt svettig och salt för att göra en raggardusch delux på en handikapptoalett på en Statoil. Där blev det att strippa av sig helt och skölja av sig lite ifrån handfatet och sedan dra på sig lite mediumsunkiga överdragskläder och få leva med det tills man kom hem och kunde få en riktig dusch