Hofvets klubbmästerskap

Tyvärr mycket som krockade denna helg, avslutning på veterancupen, sista deltävlingarna i seniorcupen och samtidigt gick även Fredrikshofs klubbmästerskap. På grund av lämplighet och närhet till banorna men även att jag tycker det är så roligt att köra så blev det klubbmästerskapen för min del, med rätt bra utdelning.

Återvunnen TT-kärlek och Klubbmästerskap

Tempo är en starkt humör och inställningsberoende gren, man kanske ska kalla det en medgångsberoende disciplin. Har haft det rätt svårt med tempo ett bra tag och framförallt varit frustrerande ojämn. Till den gräns att jag hade beslutat att sälja tempocykeln och skaffa MTB, som jag blivit lite nykär i och med att jag börjat testa lite 29" som verkligen är grejen när man är så lång som mig. Men nu har det vänt!

Ett bra försök på Svanesunds 3-dagars

Flerdagarstävlingar är den roligaste formen av tävling, önskar det fanns fler sådana att välja på i kalendern. De som fins är dock välarrangerade långkörare: Hammarö 3-dagars, U6 samt Svanesunds 3-dagars och nu var det alltså dags att ha roligt på västkusten, Orust närmare bestämt.

Oväntat på Stockholmscupen Falkentempot

Den gamla ECI-milen, numera omdöpt till Falkentempot och ingående i Stockholmscupen stod på schemat igår.

Trevligt att återigen ha närma till träningstävlingen och jag kan rätt väl detta korta och trevliga lopp på en lite utmanande bana, upplägget jämfört med helgens tempo i Värnamo blir ju totalt annorlunda.

Revanschera sig i Värnamo

Det var med en tydlig motvilja jag beslutade mig för att köra tempo och linjeloppet i Värnamo. Det var ett tag så dåligt ut med anmälningar, men framförallt för att jag inte riktigt uppskattade de pannkaksplatta banorna. Speciellt på tempot hade jag dessutom en riktigt dålig erfarenhet ifrån ifjol då VSM gick där.

Men det var ändå tur att jag bestämde att jag behövde få tävla för nu fick jag ju till en riktigt trevlig revansch, jag kan köra tempo på platten och kan spurta.

VSM - Formen som försvann i värmen

Har alltid svårt att pricka formen till exakt rätt helg men den här gången kändes veckan inför lovande, vilket leder till något annat som kan vara farligt, förhoppningar. Men varken form eller förhoppning gick i lås, som det verkar tack vare VSM-helgens värmebölja.

Stockholmshelgen: ATTR, Dybeckstempot, Falkenloppet

Att åka ut till Stockholmshelgens start på Arlanda kändes i år lite som när man är på väg till säsongspremiären. Hade inte tävlat linjelopp sen Hammarö och faktiskt inte suttit på racern heller då den behövde lite översyn efter GP-krashen så hade lite dålig koll på hur jag stod till.

Tempohelg i Stockholm

Två stycken tempolopp på "hemmaplan", även om det är ganska långt till både Odensala med SMACKtempot och Vira bruk för Hofvettempot. Tävlingarna genererade 2 pallplatser men inte så mycket mer att vara nöjd med då körningen var sämre än önskat. Dalande watt och sämre tider än tidigare år är aldrig bra för psyket att se.

Hammarö 3-dagars: Roligt men kaos och kallt

Hammarö 3-dagars har jag traditionellt alltid gillat både för att det är roligt att köra etapplopp och för att jag har 2 systrar i Karlstad så jag har varit där mycket och gillar staden. Kändes därför roligt att den i år var tillbaks i tävlingskalendern och dessutom Seniorcup, men det blev lite grusad glädje.

Smyger fram längst ut på högerkant i bild. Foto: Mic|Car

Loppet som kändes som ett Aprilskämt

Smygstartat säsongen lite med att köra första träningstävlngen i SMACKserien, 12 km tempo den 1:a April och allt kändes det som ett Aprilskämt!

100km lagtempo, blåsigt och tärande

Borde egentligen ha satt igång säsong 2015 i onsdags efter en kortare vila. Nu har det blivit lite sådär med det, blivit ett varanandags schema då jag tyvärr inte riktigt klarat att bara köra de där passen oavsett förhinder, så som man borde.

Men det blev ett rejält träningspass på söndag i form av 100km lagtempo på 4man. En väldigt spontan idé som jag sa ja till på fredag kväll då Vincent's lag hade fått ett sjukdomsbortfall. Visste egentligen väldigt lite om det. Inte hur banan såg ut. Kände bara en av de jag skulle köra med och inte de övrigas kapacitet. Visste inte heller vad laget hade för målsättning. Ett fall av att hoppa in och bara köra helt enkelt!

UWCT final Ljubljana (Master VM)

Ett ytterligare mästerskap kört utan framgång. Denna gång VM vilket var en upplevelse som räcker till för att uppväga besvikelsen av prestationen.

Veteran-SM Värnamo

Ny mästerskapshelg i och med att Svenska mästerskapen lite omvänt gick efter Nordiska mästerskapen. Även nya grusade förhoppningar om mästerskapsmedalj.

Det var inte med någon särskilt road min jag hade sett över banorna i Värnamo, utslagsgivande var inte vad man hade satsat på.

Nordiska Master Mästerskapen

Landslagsuttagen både i tempo och linje till Nordiska mästerskapen som gick i Sandefjord i Norge på vad som såg ut att vara ganska platta och lättåkta banor på pappret, men som i verkligheten var rätt tuffa.

Ystad tempo och Linje

I brist på tävlingar så la jag till veterancupsloppen i Ystad i programmet. Även om resan är tjatigt lång så kan det vara bra inför mästerskapen. Var också sugen på försöka övertyga frun om Ystads attraktion.

Turistsightseeing med Ales stenar

Tyvärr sprack den lömska planen då hennes häst blev skadad precis innan, men jag själv blev ännu mer förtjust i Ystad, trots att jag inte riktigt fick revansch på tävlingarna.

Gottne: Längst bort men ändå som hemmaplan

Hemifrån sett är loppen i Gottne den tävling som det är allra längst till, men ändå känns det nästan som hemmaplan. Dels kan jag mellanlanda hos mina föräldrar och få en mycket kortare resa. Dels följer alltid frun med eftersom hon älskar Örnsköldsvik och Gottne och kanske framförallt så återser man en massa norrlandscyklister som man tävlat mot sen så länge. Bara goda vibbar.

Stockholmstävlingar

Första svenska tävlingshelgen jag kunde köra med Cupmästartröjan för H30 vilket var väldigt roligt, glad åt kommentarerna man får inför loppet om en snygg tröja. Men det kändes också som det innebar att jag blev lite extra markerad och min körstil gör sig inte så bra med en tröja som gör att alla genast ser om man försöker smita iväg. På något sätt kändes det också som att jag tog lite extra ansvar, inte för att någon la det ansvaret på mig utan för att jag inte tyckter om att sitta men den tröjan och bara maska mig.

Tempomisär

Foto: Henrik Bergstedt

Funderat och analyserat tillräckligt länge för att kunna säga något om helgens usla tempolopp nu, bloggen är ju i stort behov av en uppdatering såhär en månad sen sist också!

Inte alls lika blåsigt som ifjol på lördagens SMACK-tempo men bra mycket kallare, en kyla som gjorde det svårt att riktigt få upp värmen. Framförallt var det dåligt med trycket i benen och min tilltänkta nivå höll inte särskilt länge. Det blev sen en lång psykisk kamp där man fick se snittwatten konstant sjunka loppet igenom, bortsett möjligen från sista kilometern när jag lyckades slita upp det pyttelite. Det försök till något positivt att ta med sig var att jag bevisligen sitter aero då jag jämförelsevis med andra hade bra km/h för de watt jag lyckades få ut.

Kändes att det var i benen som det tog stopp, gjorde alldeles för ont på allt för många ställen för tidigt i loppet för att lyckas motstå och hålla tryck. Tyvärr så hjälper inte den vetskapen så mycket då det är dags för nytt tempolopp dagen efter, vad benen behöver är vila men kunde inte påverka det. Bara att försöka maximera förutsättningarna för återhämtning genom liniment och kompressions byxor.

Om det var kyligt på lördagen var det inget mot misärvädret på söndagens Hofvettempo. Snabba skiften i vädret då det ena sekunden var riktigt skönt i solen för att i nästa snöa / hagla. Många var rapporterna om helt stelfrusna fingrar och folk DNS'ade, DNF'ade eller körde oväntat höga tider. Eftersom jag hade funktionärsuppgifter före var jag på plats tidigt och hade gott om tid att gruva mig över att behöva byta om till tempodräkt. Slutade med att jag körde med benvärmare och en långärmad cykeltröja under tempodräkten. Hur bylsigt klädd jag var spelade dock ingen roll då återhämtningen från gårdagen var noll eller möjligen till och med negativ.

Starten på ett tempolopp brukar normalt vara "bekväm" då man håller igen för att hitta in nivån. Här kändes det som jag kom direkt från målgång på föregående tempolopp och drog igång på nytt. Trots lägre ambitioner än föregående dag, som snabbt korrigerades nedåt efter känslan i starten, fick jag återigen se snittwatten konstant sjunka hela loppet. Psykbryt!

Det "lustiga" (inte alls särskilt lustigt egentligen) är att trots att jag låg långt under min tröskeleffekt så gjorde det så vansinnigt ont i benen efteråt, som om jag verkligen hade gått på max och lite till.

Kan inte tolka det annorlunda än att jag nu måste ta lite lugn träning ett tag och låta benen återhämta sig. Hoppas mycket på att få nyttja det underbara begreppet "vila sig i form" och bara kunna ta det lugnt och se watten som genom magi återkomma. Lite efterforskning i gamla träningsdata visar att jag brukar ha en liknande svacka årligen, men den var lite djupare nu, och mycket tidigare på året. När den också kom en helg med dåliga fartförutsättningar så blev resultatet mer slående och deprimerande. Bara att hoppas att revanschen också bli ovanligt slående!

KM-helgen

Klubbmästerskap i tempo och linje lördag och söndag. Var ju lite osäker på start inför men när jag fick veta att min tempocykel ÄNTLIGEN fanns tillbaks på Cykelcity fanns ingen patetisk förkylning som kunde stoppa mig från att köra!

Han få hem den och plocka ihop och ställa in den på fredagkväll, men fanns inte tid för testkörning, något som fick bli på uppvärmningen. Första tanken när jag väl satt på den (och återigen, stort tack till alla som lånat ut sina tempocyklar under säsongen) var "det är ju såhär man ska sitta för tempo!"

Att jag inte hade hunnit testa den visade sig straffa sig lite då växlarna bak inte gick riktigt bra och bakbromsen sakta men obönhörligt gick närmare och närmare hjulet och till slut snuddade emot. Men det påverkade inte särskilt mycket och det kändes som ett bra upplagt lopp, saknar dock min wattmätare när jag körtempo, måste skaffa en adapter för att ordna det där.

Var i vilket fall roligt att få köra tempo på sin egen cykel igen och roligt nog för att plocka hem klubbmästartiteln i tempo. Loppet var även DM men där fick jag nöja mig med andraplats efter numera vrålsnabba tempoåkaren Jonas Bohr.

På söndag var det så dags för Hofvets spurtuppdragsträning med "alla ska med"-tema. Eller som det också kallas, Linje-KM.

Var laddad för att försöka mig på en dubbel och den underbara banan brukar gynna utbrytningar, vilket var anledningen till min frustration när otalet försök blev infångat av kollektivet.

Av de ca 50 man som alla verkade tycka sig ha en chans i spurten blev det rätt så komplette Jonas Lorenzi som klart plockade hem det, grattis!

(Ett av mina soloförsök, med klunga nära inpå. Inte stark nog idag)

Nu är kära Pinarellon ordnad för att kunna skickas iväg från hushållet och det blir mjölksyrelösa fikaturer på cross och tempohojen så länge som den här underbara sommaren fortsätter hålla i sig.

H30 Tempocupen, totalvinst

Idag avslutades veteran tempocupen, visste redan inför den att jag hade säkrat totalsegern men ville få bevisa poängen och avsluta på topp. Var därför extra skönt att jag fick låna en tempocykel så jag hade möjligheten. Även väldigt skönt att lyckas få till en bra tid och vinna loppet!

Lite lustigt att jag hade lägre watt än ifjol men bättre tid. Lyckades kanske lägga watten på rätt ställe och hade troligen lite bättre förhållanden också, även om de kändes ungefär lika. Sen är ju också just tempo en gren där man kan köpa sig tid och den tempocykel jag körde på idag var definitivt vassare än den Stevens Crono jag hade ifjol.

Pengapris på tempoloppet och en snygg tröja och plakett ifrån cupen och inte minst en go' prispallsbild, gött!