Säsongens lista

Vad vore väll en avslutad säsong utan en sammanfattande lista, som Rödluvan utan luva, Visby utan ringmur eller Stockholm utan trafikSTOCKning, så här är den high's and low's från säsongen som gått

Rangordnade ångest / hat-intervaller

De flesta sortens intervaller innebär någon sorts smärta och innebär att man behöver ta ut sig till någon sorts nivå eller gräns. Många av dem är dock ändå ganska roliga eller sköna på sitt eget sätt, men sen finns det vissa som verkligen enbart är nödvändigt ont och sköna när de är över.

Jag har gjort en liten lista med de som tar pallplatserna för mig:

Säsongens lista

Följer traditionen och mitt eget reflektionsbehov och listar årets högt och lågt, brett och smalt.

Lite annan reflektion över gånget år

Här och där summeras det om antal timmar och antal mil som man har lyckats samla ihop under det gångna året. Föll till slut för nyfikenheten om hur man själv ligger till i förhållande till många andra man tävlar/tävlade/tränar mot/med/inför.

Det som dock slog mig med mina siffror var förhållande mellan total tid och cyklad tid. Där fanns en differens på 62 timmar. 62 timmar då cykeldatorn varit på utan att cykeln rört sig, med andra ord drygt 2,5 dygn då jag suttit på cykeln utan att ens cykla.

Att man spenderar den tiden med att bara hänga säger en del om hur mycket man totalt är på cykeln, för i sammanhanget ska det också poängteras att jag är rätt noga med att stoppa cykeldatorn vid stopp, särskilt vid fikastopp! Och den är aldrig på i förtid eller i efterhand.

Man skulle å ena sidan kunna förvandla detta till ett nyårslöfte att inte slösa bort denna tid, som jag istället skulle kunna spendera hemma med min flickvän som ändå får stå ut med att jag är borta och tränar och tävlar så pass mycket.

Men går man vidare och analyserar vad denna tid innebär så är det oftast då man står vid ett vägskäl eller ett backkrön med sina cykelkompisar och snackar om vad som hänt sen sist, tipsar om en fin väg, skryter om en stark attack, analyserar ett nytt inköp, njuter av fint väder eller beundrar någons cykel/cykeldel/tempoben/cykelkläder. I kort: Värdefull tid!

Det är den tiden som gör cyklingen till mer än ensamt slit i ett mörkt förråd. Det är den tiden som ger guldkant. Det är den tiden man lite extra lär känna alla underbara människor som cyklar. 2,5 dygn är ingenting, fram för fler sådana timmar!

Säsongens lista

Det har blivit en fin tradition och dessutom ett bra sätt för mig själv att få ett grepp på gången säsong, så här kör vi:

<![if !supportLists]>·         <![endif]>Säsongens formtopp: Benägen att dela upp det i 2 discipliner, tempomässigt var det nog Hofvettempot. Var släpankare i tempo veckan före men lyckades vända det med hjälp av en vecka då jag tränade, åt och sov på tempocykeln. Linjemässigt var jag dock bättre en dryg månad senare på ATTR och Falken. När jag för en gång skulle inte fokuserade på formtopp til den helgen fick jag till det. Peter: Sämst när det gäller, bäst när det är oplanerat.

<![if !supportLists]>·         <![endif]>Säsongens formsvacka: Blir då såklart till att dela upp även här och på tempo finns 2 kandidater, Örestad och Uddevalla. Men när Uddevalla kan skyllas på taskigt upplägg så ”vinner” Örestad. Då gick det bara obegripligt sakta. Att köra 1 min saktare på en snabbare tempocykel med bättre förhållande är typ som att anställa Di Luca  till girot, bara oförlåtligt. Linjemässigt var Gottne ingen höjdare, återhämtningen efter dragjobb var usel och jag insåg snabbt att jag i huvudtaget inte skulle klara att attackera den dagen. Kämpa mot kramp blev istället mitt underhållningsmoment för dagen.

<![if !supportLists]>·         <![endif]>Säsongens misärväder: Det har varit en fantastisk sommar så trodde först detta skulle bli en tom rubrik, sen kom jag ihåg Jönköpings varvlopp. Snöade på banan dagen före så tävlingen var på väg att ställas in, istället kortade de ner till 65km som egentligen var 54. Att hoppa in i bilen efteråt och dra på värmen och åka därifrån var kanske det bästa för dagen.

<![if !supportLists]>·         <![endif]>Säsongens DNS/DNF: Lyssna på det här: Ingen! Lyckades genomföra hela säsongen utan vurpa, krasch eller punka. Det är ju till och med bättre svit än Lance’s ickeexisterande TdFs. Inte heller fegade jag ur på någon tävling jag var anmäld till, även om Velofondot var på det berömde håret, och det håret var till och med kluvet

<![if !supportLists]>·         <![endif]>Säsongens chock: Hade tänkt mig att det inte skulle vara några problem och man skulle kunna spränga fältet lite på Uddevalla GP, HA! Kändes inte lika barnafödande-vidrigt som på elitdagarna med GP men jag påmindes om det, mycket beroende på att jag ofta fick täcka upp mig själv för dålig kurvteknik.

<![if !supportLists]>·         <![endif]>Säsongens misslyckande: Vätternrundan, andra försöket på Sub7, första blev punka. Inget bulls eye nu heller, vi missade hela tavlan med ett uppgivet 7:17. Att bli omblåst av Hjärtbarneturen i slutet var total förnedring, då kändes det som jag borde ha en LGF-skylt på rumpan. Nu får Vätternidiotin marineras i nederlag ett tag.

<![if !supportLists]>·         <![endif]>Säsongens trend: Är det en potta? Är det Toad som börjat cykla? Är det en gruvhjälm? Är det en Giro-hjälm från 80-talet? Nej, men aerohjälmen har börjat få fäste även i den svenska klungan. Många, för att inte säga de allra flesta av dem, ser så illa ut att funktion inte uppväger design. Däremot är det kanske rätt tänkt så om de återuppväcker Steve Jobs som kan få till designen också så.

<![if !supportLists]>·         <![endif]>Säsongens oro: Jag tycker egentligen att linjeloppen i veteran med runt 8 mil är på tok för kort, men under sommaren var en en oroande trend med kramp och den risken ökade exponentiellt med längden på loppen. Tyvärr är det dock snarast värmen som är den riktiga orsaken. Får satsa på en cykelkarriär i Alaska på fatbike istället, bara lite moment 22 att jag inte gillar cykla i kyla.

<![if !supportLists]>·         <![endif]>Säsongens undermåliga: Så som Cannondale hanterade återkallelsen av min Slice RS var inget som promotar deras märke. 12 veckor av min säsong blev jag utan den och hade det inte varit för att jag ringde och tjatade på Cannondale Europe så hade den troligen levererats tillbaks av tomten. De bad mig ha förståelse för att de hade 400 återkallade cyklar att montera isär+ihop samt testa och reparera. Visst, men har ni förståelse för att jag fokuserat mycket träning på att vara bra på tempo till mästerskapen och köper en ~39000:- cykel av er som jag sedan blir utan större delen av säsongen, inklusive nämnda mästerskap? Tar tillfället i akt att återigen tacka Tom, David och Magnus som räddade mig så jag kunde köra mästerskapen och tempocup tävlingarna.

<![if !supportLists]>·         <![endif]>Säsongens engångsföreteelse: Kanske kan den liknas vid Jesus som för en kort stund återuppstod, för att sedan åter gå i graven. Nu går vi som fick uppleva miraklet och hoppas på en ny återuppståendelse. Kanske är Jesusliknelsen meningen eftersom Sofia Hill Climb gick i mål vid en kyrka. Jag är en stor fan av SMACKserien men det här var lätt årets träningstävling! Kort och simpelt med spänning, nerver, taktik, rapphet och en massa trevligt folk.

<![if !supportLists]>·         <![endif]>Säsongens cirkus: Att förvänta sig att SCF ska lyckas när det börjar bli dags för prisutdelning är tydligen detsamma som att tro på påskharen. På VNM fanns bara landslagströjor i large och XL, fick köra både tempo och linje i tempodräkt. PÅ VSM hade man inte lyckats få fram medaljer utan det fick bli en T-shirt till vinnarna istället. Medaljerna skulle postas, tror fortfarande inte alla fått alla sina medaljer. Till Cup-avslutningen ska jag  vara rättvis och påpeka att man lyckades bra med de snygga mästartröjorna och dess storlekar. Men bara ungefär hälften av priserna hade dykt upp, så totalcupen struntade man helt i att ha någon prisutdelning för. Om priserna kommer att dyka upp med posten? Jag tror påskharen kommer leverera dem.

Säsongens lista

Den här säsongen känns enormt slut nu, eftersom jag vägrar springa runt med cykeln på axeln på leriga gräsmattor! Därför är det dags för listan:

 

Säsongens formtopp: På Falkenloppet var det lätt att köra hårt. Med föregående års lyckade utbrytningar i bakhuvudet gjordes rejält med misslyckade utbrytningsförsök. Benen höll också i sig till Giro De Kind helgen därpå, där försöken också blev mer lyckade.

 

Säsongens formsvacka: Tänker spontant NVM tempo, men när jag tänker närmare på det (hur närma man nu vill tänka på när man var dålig) var jag nog ännu sämre på Söderhamns Tempo. Hade en period i Augusti där benen sa upp bekantskapen efter 10 minuters hårdkörning.

 

Säsongens misärväder: Hela denna sommar var dålig och Örestadsloppet erbjöd ett riktigt kallt skitväder men ännu sämre var det på Luma GP, hade bara tur att vi inte skulle hålla på så länge då. Den värsta GP-banan med det värsta vädret gjorde att jag blev omkörd i kurvorna av en tant med rullator, hon hade det ju ändå stabilt med 4 hjul och 2 ben!

 

Säsongens upplevelse: Ganska självklart redan innan jag ens hade kört loppet: La Marmotte. Blev en upplevelse både i natur, omgivningar, backar, trötthet, kramp och fotsmärta. Klart jag kommer göra om det, vem är med 2014?

 

Säsongens frustration: Att ha bra ben på Falkenloppet och minnen och drömmar om hållbara utbrytningar men få kämpa mot en klungspurtsvillig klunga gjorde att jag mot slutet svor högt när försök på försök blev inhämtat av kollektivet.

 

Säsongens oavsiktliga genidrag: Att attackera från start på Örestadsloppet var inte för att hålla mig varm. Men medan jag hade det "varmt och trevligt" för mig själv så var det kallare än i en frys på istiden i klungan.

 

Säsongens kollektiva beteende: En hel klunga med stelfrusna män står tätt och skakar i synk och försöker småskratta över situationen i en ångande varm dusch efter att ha blivit förvandlad till isbitar med organ på Örestadsloppet.

 

Säsongens tempoposition: Andra steget på prispallen. Blev många ”first loser” i år och ständigt var det Per Wajkert som jag inte rådde på. På min favorittempobana i Odensala (SMACK) var det tajt, men det krävdes ett kort backtempo för att vågen skulle tippa åt mitt håll. Säger som alla alltid gör, nästa år: Då!

 

Säsongens dropp-off: Efter ekerbrott samt punktering på säsongsavslutande Anundsloppet så var jag så tävlingssugen och på tårna att jag desperat letade alla sorts möjliga tävlingsstarter från VM i Valkenburg till byamästerskap i luffarschack för att få avsluta snyggare. När jag efter ett par dagar insåg att det inte fanns några nya mål krävdes det all positiv energi den bäste skrattcoach kan uppbringa för att ens köra mer än 20min på en rulltur.

 

Säsongens utbrytning: På Giro de Kind’s linje var vi 4 tempostarka som kom loss halvvägs in på första varvet för 9 mils utbrytning i ett ständigt förvärrande väder. Ett riktigt bra samarbete gjorde att vi inte bara fick lucka utan även körde ikapp elitklungan och hamnade i spets på den, eftersom vi ville hålla luckan bakåt maximal.

 

Säsongens tävling: Även om jag erkänner jäv i frågan säger jag Giro de Kind. Roliga banor med bra vägar och en väl fungerande organisation. Hade kunnat bli Svanesunds tävlingar men oljegruset ifrån helvetet på både tempo och linjebanan förstörde det.

Mål vs. Verklighet

Lite uppföljning på hur säsongen var tänkt och hur den gick.

 

Mina specifika satsningar för säsongen var La Marmotte, landslaget på VNM och någon av tröjorna på veterancupen. Formtopparna var tänkt till Stor-Stockholmstävlingarna och VNM.

 

För att ta dem i turordning. La Marmotte genomfördes och det var ett underbart lopp och en härlig känsla att bara ha kört. Klarade också tid för en guldmedalj, men långt ifrån den tid jag hade som målsättning. Det fanns gott om förbättringsåtgärder och även om jag vid målgång inte ville sen en cykel igen så har jag redan lovat mig själv att göra om det och göra det bättre.

 

Att få köra i landslaget på VNM lyckades också tack vare lite idogt resande och tävlande i början av säsongen. Även om det bara var på veterannivå var det väldigt roligt att dra på sig landslagskläder.

 

Jakten på veterancupströjan misslyckades och det var visserligen trevligt att plocka hem veterancupen totalt sett i H30, men det kändes ändå lite som ett misslyckande att komma 3:a i linjecupen. Alldeles för otålig för att köra riktigt taktiskt smart och för dålig spurt (eller egentligen inte tillräckligt bra på att ta för mig i spurten) är ett par orsaker jag kan plocka ut direkt.

 

För att gå vidare till formtopparna så var de båda ett totalt misslyckande placeringsmässigt sett. Till Stor-Stockholmstävlingarna var det dock inte riktigt formen det var fel på, det kändes rätt bra och känslan på exempelvis Falkenloppet var att kraften för attack aldrig tog slut. Det var mer loppets genomförande som inte spelade mig i händerna. Kanske var dock formen ännu något bättre helgen efter när dessutom Giro De Kind tävlingarna spelade mig helt i händerna.

 

Formtoppningen till VNM var däremot helt misslyckad och det mest frustrerande är att jag fortfarande inte kan sätta fingret på varför. Var också extra irriterande när man var klädd i blå-gult så VNM försöker jag faktiskt helst glömma.

 

Det om mål och satsningar, nu får jag börja fundera på säsongens lista och därefter nästa säsongs satsning.

Säsongens lista 2012

Traditioner skall följas och här kommer därför några av säsongen höjdpunkter och lågvattenmärken ifrån säsongen

• Säsongens formtopp: Början och slutet av säsongen var de perioder när jag kände att jag körde starkast men i början gav det inte så mycket mer utdelning än positivt sinne. I slutet av säsongen så fick jag även lite utdelning för det och eftersom jag då dessutom kom ifrån en rejäl (psykisk) svacka så känns den mer som årets topp!


• Säsongens formsvacka: Den största svackan var tempomässigt då jag under början av Juni tappade mycket i tempofart utan att riktigt förstå varför. Frustrerande när man inte riktigt greppar orsak eller verkan och börjar testa alla möjliga metoder från lågkadens styrkepass till Voodoo och tala i tungor


• Säsongens jobbigaste: Åstorpsloppet. Att ha god form på ett lopp där man egentligen inte passar gör att man kan slita sig så mycket längre ner i källaren (och under källargolvet) innan man ger sig. När jag släppte var jag så slut att kilometrarna till langningen kändes eviga och utmattningen gjorde att jag kände mig sjuk direkt.


• Säsongens roligaste: En tävling på hemmaplan där det dessutom går riktigt bra ger ju givetvis härliga minnen. Svealands har visserligen nackdelen av att det aldrig riktigt blir något lagsammansvetsande då man bara ses lite kort på tävlingsplatsen men 3 pallplatser för laget var riktigt roligt!


• Säsongens tävling: Konkurrensen här är faktiskt inte så stor, Tour of Jämtland står en klass över alla andra tävlingar! Synd bara att det är så långt bort att resan tar bort del av glädjen, kan de inte flytta Jämtland lite längre söderut?


• Säsongens frånvaro: Valhalls tisdagspass. Tur det inte är någon närvarolista för sällan har jag väll missat så många pass utav denna träning som jag tycker är både rolig och givande.


• Säsongens trend: Inställt arrangemang. Aldrig har jag varit med om att så många tävlingar ställts in under en och samma säsong. Toppningen gjorde Örebro som (i ganska vanlig ordning) ställde in. För att sedan besluta att köra annat datum, då man ställde in igen. Tråkigt och märkligt när det ändå känns som cyklisterna blir fler och de arrangemang som genomförs blir bättre och starkare.


• Säsongens bortglömda smärta: Att glömma bort smärta är väll lite av ett karaktärsdrag för cyklister. Men det är ändå lustigt att jag enbart kan minnas Mallorcaresan som en oerhört rolig och härlig höjdpunkt, trots att jag vet att jag delvis under resan var så sänkt i magen att det enda jag kunde äta var i pillerform


• Säsongens upptäckt: Sänk kraften i början och lyckas med konststycket att köra bättre men med mindre upplevd smärta och ansträning. Något jag lyckades med på backprologen i Svanesund som jag normalt tycker är så vidrig. Länge leve wattmätaren!


• Säsongens bakmassage: Att köra tempo brukar normalt inte vara så skönt för baken och genitalierna Att köra Tempo-SM (som är 5 mil) är en extra dimension av detta. Toppar med att i slutet av loppet få en liten smäll i baken 1gång / hjulvarv eftersom diskhjulet hade gått sönder och antagit en äggform. Det var med en helt förstörd sätesmuskel och bak jag klev, eller stapplade av tempocykeln.


• Säsongens suraste punka: Punktering halvvägs på Vättern i den grupp som sedermera klarade vårt mål på SUB7 var lite surt att svälja. Särskilt eftersom det hade haussats lite i lokaltidningen och jag precis hade börjat känna mig bekväm med det högre tempo vi satte upp efter Jönköping. Att satsningen inte görs 2012 gör också att man lite utav missat sin chans

2011 Utvärderat

Säsong 2011 är nu över och det är dags att tänka igenom säsongen och utvärdera lite.

Tack vare en avslutning som lyfte den totala bilden så känns det som en rolig säsong som nu är genomförd. Att ha kunnat ta en dag i veckan och jobba hemma och den dagen kunna ta ett träningpass mitt på dagen har definitivt varit till hjälp och gett mer utav ett lugn i träningsupplägg. Har helt klart gett en stadigare och mer jämn distansbas under uppbyggnadsträningen i vintras. Under säsongen har jag använt den både till att utöka timbasen när det har känts nödvändigt, men också för att få in lite mer kvalitativ vila när det har behövts.

I början av säsongen kändes det också som att vinterns mer kontrollerade bas hade varit till nytta, då det kändes stabilt även på lopp som jag egentligen inte siktade speciellt på. Att kunna slita sig så trött som jag gjorde på Åstorpsloppet är också ett tecken på god form och på något självplågande sätt härligt även om det ändå ledde till DNF. När det sedan var dags för ett första mål i och med Falkenloppet så lyckades det åtminstone delvis då det kändes bra och jag satt med i den avgörande utbrytningen. Tyvärr fick inte jag och Simon någon särskild utdelning av att sitta tillsammans där tack vare en liten taktisk miss. (men det blev dock en läxa vi lärde oss utav till Svealands)

Därefter följde en tyngre period med dels hårda lopp som jag medvetet inte alls satsat på och även punkteringar och en del krascher som gjorde att det staplades lopp där jag bröt och det gav en så pass motivationssvacka att jag funderade på att avrunda säsongen i mitten av Augusti .

Som tur var hade jag ett mål kvar i och med Svealandsmästerskapen, som kändes och gick så pass bra att det vände trenden och egentligen summeringen av hela säsongen.

Slutligen känns det som att jag framförallt har lyckats till de tävlingar som jag ville vara bra på, och det är ju en bra känsla! Det är ju när man specifikt satsar på att köra bra som man vill lyckas. En allmänt högre nivå har också märkts på exempelvis SMACK-serien där jag generellt kört lite bättre och kunnat vinna ett par lopp. Vilken status loppen än har så är ju vinna ett högre snäpp än att inte vinna.

De avdelningar där jag inte klivit upp något nämnvärt är de riktigt hårda loppen som SM och Scandinavian där inte ens det mer fokuserade upplägget gjort att jag på riktigt varit med i loppet. Börjar också få svårt att tagga till ordentligt i dessa lopp där jag vet att ett väldigt bra lopp bara gör att man kan ta sig i mål. GP-lopp har jag inte heller förbättrats något i men det avskriver jag (kanske lite för lättvindigt) till att jag är en cyklist med betydligt mer långsamma än snabba muskelfibrer och till att veteranklassålder inte direkt hjälper i explosivitet.

Hmm, ja vad säger ni, hur ska man tänka vidare nu?

Tvåtusentio i 51FFR0R

Räknat igenom säsongen 2010 nu och kan konstatera att med hjälp av framförallt många starter i SMACK så har det blivit en hyffsad mängd tävlingsstarter under 2010 också, till och med någon fler än ifjol med 46 i år mot 36 ifjol.

Dessa fördelar sig på:
26 Linje/GP (varav 2 träningstävlingar; SMACK+ESDUU)
20 Tempo/Prolog (varav 9 träningstävlingar; SMACK+ECI)

En jämförelse mot ifjol visar också att jag bara kört ett par linje/GP-starter extra, medan det är på tempo-sidan som jag ökat på dosen mer rejält. Där är det inte bara SMACK som är skyldig utan procentuellt sett är det nationella tempostarterna som ökat i antal, något som beror mycket på flerdagarstävlingar.

Snabbt scannat så inser jag också att jag fortfarande har en stor förkärlek för flerdagars då alla dessa rankas högst bland de roligaste tävlingarna under säsongen, i år blev det: Hammarö 3-dagars, U6, ToJ och Svanesunds 3-dagars.

Tittar man lite på längden på säsongen så har den blivit längre på grund av just träningstävlingarna, även om det fortfarande är långt till proffsens längd på säsongen. 31 Mars till 10:e Oktober tävlade jag i år. Men då var både sista och första egentligen träningstävlingar, 18 April till 12 September blir perioden om man tittar på nationella tävlingar.

Säsongens lista

Landsvägssäsongen är över för ännu ett år och det är dags att börja se tillbaks och sammanfatta så man kan få en överblick och därefter ha en plattform att utgå ifrån när nästa säsong börjar planeras. Därför kommer här den årliga listan, traditionsenlig ända sedan dagarna när jag körde och skrev för Söderhamn CA

• Säsongens formtopp: Till tävlingarna i Stockholmsområdet, Falken och Södertäljeloppen, hade jag lyckats pricka formen rätt bra. I Falkenloppet användes den till en tidig lång utbrytning som tyvärr inte resulterade i något, och Södertäljeloppet kommer det mer om i senare punkt...
• Säsongens formsvacka: Egentligen inte så mycket utav en formsvacka då jag bara några dagar tidigare kört personligt rekord på ECI-milen, men i Burseryds tävlingar fanns det inget att köra med. Tror egentligen att det främst handlade om dålig motivation.
• Säsongens besvikelse: Södertäljeloppet. Satt med fin form och hade dessutom fått förtroende som den laget skulle köra för. Förstörde allt genom att inte vara alert och uppmärksam. SLutade som sämst i laget trots att alla de andra slet för mig
• Säsongens tävling: Tour of Jämtland. Bara oerhört synd att jag skulle lyckas få någon bröstskada kvällen före så jag inte kunde ära tävlingen med bra körning. Men Tour Of Jämtland har en god framtid om de fortsätter i året stil!
• Säsongens stressade: Hammarö 3-dagars. Enormt mycket på jobbet men jag hade ändå bestämt att Hammarö skulle köras, vilket ledde till bland annat stand-by under linjeloppet, med langninspersonalen utrustad med min jobbtelefon för att kunna kalla på mig om jobbet ringde.
• Säsongens matrace: U6. Benjamins föräldrar bjöd in oss till deras enorma hus under U6-veckan och gödde oss som julgrisar med mat så god att man inte kunde låta bli. Sällan man säger nej till mer mat under en tävlingshelg men när nästa måltid börjar planeras innan man ätit upp första så tar det till slut stopp.
• Säsongens snacks: På Östgötaloppet och Hammarö 3-dagars hade vi precis fått till sponsringen med Dalblads och upptäckte hur oerhört goda swebar var och käkade så det stod härliga till, det gick tornados i lådorna när de tömdes i snabb takt. Därefter fick vi sätta upp lite begränsningar på hur barsen skulle användas.
• Säsongens måluppfyllelse: Cykel City Grand Fondo Sthlm. Ifrån klubbens och lagets ledares håll så ville man gärna att vi skulle köra bra på Fredrikshofs egna lopp, och gärna vara med och utmana Team Cykelcity. Vi tog alla backpris samt 2 pallplatser; vinsten och 3:e plats.
• Säsongens hårding: Bont. Skorna må kosta en del men de är också snarare ett par formgjutna pjäxor än vanliga skor, sitter som en plasthandske och ger all kraft till pedalerna. Många färger så man kan matcha cykel och kläder gör inte saken sämre.

Säsongens lista

Eftersom jag inte tillhör dem som helt plötsligt, bara för det blir
höst, börjar tycka om att cykla i lera, på åkrar och i diken. I
kyla och regn med alldeles för lite kläder på en för tung cykel,
så har jag nu lagt ner och vilar helt innan det är dax att dra igång
vinterträningen. Då är det också dags att se tillbaks på säsongen
i form av en lista.
Säsongens oväder: ingen kioskvältare här, Solleröloppet! Nästa
år tar jag trampbåt och vinner lätt solo!Säsongens onödiga tanke: "Ska jag attackera?" innan jag tänkt klart
var chansen förbi och jag kommer aldrig helt släppa den chansen jag
fick på Solleröloppet med kilometern kvarSäsongens bibliotek: tystnaden i backen vid sista varvning på
Svealandsmästerskapen. Min tanke var att jag kämpar för att hålla
över backen så man får höra lite jubel, mer livat på döv-stummas
årskongress!Säsongens kovändning: Humöret på Svealands linjet. Efter
frukostbuffen tänkte jag, nu var dagens bästa över, ska bara
genomlida tävlingen också. Men loppet blev roligaste körningen på
säsongen!Säsongens klassiker: Glasrikeresan! Långt, annorlunda, utmanande,
skoj och alla jag hört tyckte det var ett roligt lopp!Säsongens tråkigaste: näst sista etappen på U6 såg ut som den mest
passande, men trist väder och att jag var så psykiskt nere gjorde så
jag enbart väntade på att bli avhängd för att få en ursäkt att
brytaSäsongens gummisnodd: på ovanstående lopp satt jag längst bak och
väntade på bristningen och att få bryta hela vägen, men det blev
konstant "som en gummiboll kommer jag tillbaka till dig" och plötsligt
var jag i målSäsongens formtopp: tyvärr kom den nog på en SMACK träningstävling
i Odensala. Perfekt väder å sjukt skönt tempodriv och tajmingen var
perfekt inför U6, förkylningen dan därpå var mindre perfektSäsongens nervösaste: Inför ESDUU träningstävling i Vallentuna.
Vetskapen om att elit är hårt och ovetskapen om hur jag stod till
efter 1 senior-år gjorde att ett asplöv var stabilt som en
betongsugga i jämförelse

Snabba siffror

Tittade igenom träningsdagboken lite snabbt. Har tyckt att jag tävlat väldigt lite denna säsong men det var fler starter än jag trodde.

Totalt 36 Tävlingsstarter, av dessa var dock 9 stycken bara träningstävlingar/lokaltävlingar (SMACK, ECI-mil och ESDUU).

Antalet tävlingsstarter på tempocykel uppgick till 12 stycken vilket definitivt är mer än någonsin, rädd att det kan bli minst lika många nästa år.

Normalt brukar man kunna ha många tävlingsstarter men inte så många olika tävlingar, inte detta år dock för det har tyvärr inte blivit så många flerdagars-tävlingar, vad jag kommer på nu så är det bara Hammarö 3-dagars och U6 som varit flerdagars. DET måste bli fler!

Ska ta mig an lite mer nummernörderi senare när analysen av säsongen börjar gå djupare.

Stelopererade reflektioner

Var ut och sprang i helgen, inte löptränat på minst ½ år, och det KÄNNS efteråt!

Någonstans har man en inre bild av hur ens löpstil ska se ut. En bild där man liksom i ett snabbt flyt svävar fram precis ovanför marken och benen bara graciöst kommer ner och ger ny fart med rejäla klipp i varje steg. I verkligheten är det mer som en blyskodd giraff som försöker stapla iväg med lite lätt brådska.

Måste ha en löpstil som verkligen sliter på benmusklerna. Att jag sedan börjar rejält nerför och bara hade inomhusskor för denna löptur gjorde nog inte saken bättre. Trappor har varit och är ännu en mardröm sen den löpturen, tar helst hiss nedför!

Tanken var att löpning skulle vara en träning som kunde hjälpa till att få upp pulsen ordentligt och efter första passet kunde jag se på min pulskurva att löpning är väldigt pulspressande för min del, backintervaller kommer ta något rent sjukt! Tyvärr går det ju inte särskilt fort ändå utan den känns som om det skulle förvandlas till snabb gång om jag saktade in det minsta lilla bara under ett enda steg, troligen har det att göra med min löpstil som nog är allt annat än ekonomisk.

Funderade lite på en sak runt löpning och puls, hört att man har olika maxpuls för olika sport, men påverkar detta även mjölksyratröskeln eller är den statisk? Om den påverkas, är det då så att den är ett visst procenttal av maxpuls (typ 10%) eller är den ett antal slag ifrån maxpuls (typ 15 slag ner från maxpuls)? Eller är både max och tröskel helt olika så man kan ha 10% av max i tröskel för en sport, men 20% av max i en annan sport?

Den första enkäten är stängd nu och det förvånar mig lite hur pass många som är missnöjd med sin säsong. Kanske kommer det utifrån en sport där 100 står på startlinjen men bara en vinner och en inställning att säsongen inte är lyckad utan vinster, vad vet jag?!

Lite egna reflektioner på säsongen:
Tävling med sämsta väder: Kinnekulleloppet. Tveklöst! Runt nollan och snöblandat regn vid starten som gick nedför fick istiden att verka som en bastu-spa. Är aldrig bra när man står och skakar eller tappat känseln i fingrar innan starten ens har gått.

Tävling med bäst väder: Tävlingshelgen i Stockholm med Luma Loppet, Valhalltempot och Falkenloppet bjöd på högtryck a´la grande! Det är sällan jag instinktivt söker upp skuggan men på uppvärmning till dessa tävlingar var det faktiskt behövligt.

Årets bantningskur: Solleröloppet. Hade försökt deffa mig lite före och låg bra till i vikt och form. Sen missade man allt vad som hette tävling på denna tävling och fick surt sitta och avverka en transportsträcka tur och retur Mora-Orsa. Avrundade med att efteråt ha världens magsjuka och tömde ur mig mer energi i flera dagar istället för att fylla på efter loppet.

Årets ?: Granhede, var det roligt eller var det bara blött? Varför regnade det så fort jag skulle starta? Kommer tävlingen återkomma? Hur hårt satsade A. Gingsjö när han i soloutbrytning körde ner i diket? Tog jag verkligen in tid på tempokanon Gingsjö efter vändpunkten på tempoloppet eller räknade jag fel när vi möttes halvvägs? Kunde man verkligen köra 70 på den minimala bilvägen på väg till Granhede? Rodde Göran Persson själv ut ekan på Harpsund?

Årets roligaste: Falkenloppet. En tidig utbrytning på en bana som inte är särskilt ämnad för utbrytargrupper. Den inledningsvis rätt stora gruppen delades allt eftersom av i mindre bitar och jobbet gjorde att man till slut åtminstone kunde kämpa sig till en pallplats. 2 paket korv blev utdelningen för den arbetsdagen.

Årets hals och lungbrand: Luma loppet (Hammarby Sjöstad). Jag hade köttslamsor och blodsmak i halsen en hel dag efter det loppet, mina upphostade lungor hittade jag inte förrän dagen efter.

Årets siffror:

• 25, antal tävlingsstarter under säsongen.
• 17, antal tävlingsstarter med missad pallplats.
• ~28, antal mil tillbringade i utbrytning under säsongen.
• 4, antal tävlingstarter på lånad cykel. Stort tack till Roger Johasson och Peter Vachler för lån av tempocykel!
• ~25, antalet gel använda under säsongen. Socker i gelform är enormt användbart!
• 0, Antalet MTB-tävlingar körda under säsongen, även antalet MTB i min ägo efter säsongen, en säsong då jag skaffade MTB för att börja köra lite i skogen igen