Moffar inför Vättern

Kan inte låta bli att fortfarande vara lite bitter över att jag punkterade bort mig 2011, då nätt halvvägs med en sub7 grupp som lyckades ta sig in precis under 7 timmar. När katastrofen då skedde satt jag som troligen en av de tio med mest kraft och energi kvar och njöt av att vi hade börjat få upp farten i medvinden på västra sidan.

Vättern, 7:17

Målet var sub7 men det var en blåsig upplaga runt Vättern och det tillsammans med stressen över hur vi skulle hantera vinden var vad som sänkte oss. Mycket kant/motvind till Jönköping och redan vid första kontroll låg vi efter CTT's fjolårstid, som vi behövde vara 9 minuter snabbare än. Verkar som många hade det tufft för endast urstarka och imponerande hjärt-lungfonden gänget lyckades gå under 7 timmar.

Mellan Ödeshög och Gränna hade vi förmodligen rundans bästa flyt där alla gick med och det flöt oerhört stabilt och var riktigt härligt. Men direkt efter Gränna var det snabbt pissstopp och det kändes som vi tappade lite flyt, redan då tror jag många började känna att det behövde gå snabbt ner mot och genom Jönköping, där det blev lite ryckigt och hetsigt. Vad jag hört låg vi på dryga 39km/h i snitt i motvinden dit, ändå rätt bra för förhållandet men klart efter schema.

När vi vände upp efter Jönköping hoppades vi på en fin medvind som skulle hjälpa trycka upp oss till rätt snittfart igen men hade lite kant/med vilket gjorde det något tuffare. Tror vi blev lite för stressade att få upp tempot för rätt snart var vi bara runt 7st som gick runt där framme. Det gick undan och var roligt men det började snabbt kännas att vi få som orkade gå runt snabbt brände oss. In mot Hjo bestämde vi att försöka sänka tempot något för att få med fler runt, redan där började jag ana en uppgivenhet. Det var inte många nog som orkade gå med runt i den fart vi höll, och det gick ändå för sakta.

Efter 22,5 mil tog jag rejält slut. Benen var fortfarande med mig men jag mådde riktigt illa. Fick lägga mig i svansen i 2,5 mil och bara motvilligt försöka dricka och verkligen pressa ner dessa (vid det läget) hemska bars och gel för att vakna till igen. Backarna var i alla fall tacksamma återhämtningszoner eftersom vi skulle hålla igen uppför, personligen kan jag tycka vi håller igen för mycket när man får en lättsam vila så fort det går uppför, men det är jag.

När vi vände runt toppen på sjön återkom mina krafter snabbt och plötsligt. Funderar på om en svalkande motvind var vad som tog bort mitt illamående. Gick fram och började vara med och köra igen men mest bara för att, vi hade alla insett att det var kört vid det laget. Upp till Medevi gick det riktigt lugnt och därefter satt vi aldrig upp någon riktig fart igen. Ingen var intresserad när vi ändå missade både sub7 och CTT's fjolårstid på 7:08. Bara körde snyggt och lung tillbaks och in i mål i samlad trupp.

Vad som händer med Vättern för mig nu får bli en framtida fråga. Mellan 22,5 - 25 mil var jag helt säker på aldrig nånsin igen. Efter 25, när jag mådde bättre, insåg jag att tanken på sub7 kommer ligga kvar i mitt bakhuvud för framtiden. Nu vet jag att det kommer inte vara något jag gör om nästa år och inget som egentligen lockar på längre sikt heller, men om ett öppet mål dyker upp på radarn så får vi se vad som händer.

Vättern nästa

Börjar skriva packlistor och titta på väder och vindförhållanden inför lördagen nu, typiska stresstecken. Det som kändes mest som ett spontant infall när jag anmälde intresse börjar nu bli väldigt verkligt och därför lite mer nervöst. Litar på att såväl vår grupp som jag själv har kapaciteten och framförallt erfarenheten att klara Sub 7 men det är ändå ingen dans på rosor att ta en sväng runt sjön, det kommer krävas en hel del svett, watt och trötthet.

Men det finns en stor fördel i en så pass stor urladdning som Vättern. Dels har man världens ursäkt för att energiladda (godis) och det vet vi ju alla att det är en av de största anledningar till att cykla, man kan dessutom känna sig rätt nöjd efteråt. Sen är tanken också att det ska bli en del i en väldigt bra formtoppning inför VNM.

Men just nu... vill jag bara få det gjort! Nu SKA dessutom allt klaffa så man får en Sub 7 under bältet, då ska jag inte se tillbaks på den där överreklamerade sjön något mer sen.

Sponspaket

Var och hämtade upp ett paket som anlänt inför Vätternrundan. Var härligt värre för Conti Test Team har varit duktiga med sponsorerna och därför kom det nu dels kläder: Cykeltröja, Cykelbyxor, väst, armvärmare, 2 cykelkepsar och 2 par strumpor. Inväntar också benvärmare.

Därtill kom också lite hårdvara: Abus hjälm, KMC kedja, 2 tub och 2 kanttrådsdäck med slang till (Conti så klart!) Lizardskins styrlinda och Cavo skärmar. Att vi är välförsedda på däcksfronten känns extra skönt med tanke på att det var just punktering som sållade bort mig vid sub7 försöket 2011.

Bara det här kitet gör det ju värt att anmäla och köra Vättern. Sen återstår såklart den lilla faktorn att cykla hårt och fort i nätt 7 timmar, men det är ju den egentliga anledningen att jag anmält mig. Få bomba!

Vätternrevanschen

För 2 år sedan körde jag Vätternrundan med Sub-7 gänget men punkterade bort mig lagom tills vi hade hittat flytet i den högre farten och började ta in tid, på västra felen av Vättern. Tog det enda fordonet med mer deprimerande namn än kvastbil, blev brytbuss från Hjo.

Sub-7 gänget klarade då sitt tidsmål, och även om det inte blev en tid som stod sig särskilt länge, och som i jämförelse med Bäckstedt's Ride of Hope gäng kan kännas rätt löjlig, så har det kännts lite bittert att ha missat chansen att få en bra tid avbockad.

Vättern i år låg bra i förhållande till annat jag tänkt köra och därför fick jag i år ett ryck gällande Conti Test Team och kollade runt med lite kontakter, vilket gav napp ganska snabbt. De hade ett avhopp så nu ska jag återigen försöka ta mig an 30 mil på under 7 timmar, tillsammans med resten av CTT- gänget.

CTT har tidigare år klarat sina mål och gått runt på 7:12 samt 7:08. Därmed tvekar jag inte att både rutinen och styrkan finns att i år lyckas med årets mål på Sub7. Så det gäller bara att fokusera och omfamna känslan av att mala ner benen i 7 timmar med nätta 43 i snitt. Ser fram emot det, ska bli roligt!

Genuin besvikelse

Vätternrundan blev inte mer än en besvikelse för min del. Det var visserligen roligt att vara med som en del och hinna hjälpa till i den grupp som till slut lyckades ta sig in precis under 7-timmars gränsen som vi hade som målsättning: Ca 20 pers ifrån SUB7 gick in på 6:57.

Tyvärr var jag inte inkluderad i den gruppen då jag efter 15,3 mil hörde ungefär samma ljud som när man öppnar en cola-burk, fast från mitt bakhjul. I ca 10 sekunder hann jag önska att det var någon annan nära mig men sedan kände jag att jag åkte på ett tomt bakhjul och punkteringen var ett faktum. Jag hann få ifrån mig en högljud svordom innan jag stod stilla i total besvikelse och nederlag i vägkanten och såg gruppen försvinna i runt 50km/h, som det gick på långa sträckor i medvinden på långsidan.

Jag hade inte själv några saker med för att hantera en punktering eftersom jag bara hade en sak för tankarna, SUB7! Med punktering visste jag att det inte skulle gå och då kunde det lika gärna vara. När Vätternrundans servicebil stannade till bad jag därför om skjuts istället för att få hjälp med punkteringen. Fick åka med till Hjo där det blev lasagne och lite massage samt en lång väntan på "Brytbussen" för att slutligen ta sig tillbaks till Motala och gratulera de lyckliga starka som nu har en kanontid att komma med när de får den vanligaste frågan man får som cyklist i Sverige: "-Har du kört Vättern? På vilken tid?"

Lokalkändis

Inför stundande SUB7-körning så blev man lite lokalkändis genom tidningen Söderhamns Kuriren från min gamla barndoms hemstad. Roligt med lite uppmärksamhet och dessutom lite mer press man satt på sig själv, så man verkligen ser till att prestera och pressa fram de där extra hårda förningarna som vi säkerligen kommer att behöva.

Just nu ser i alla fall väderrapporten rätt lovande ut. Lagom temp för 7 timmar hårdkörning, inget regn och rätt riktning för vinden.

Nu är det bara att ladda i sig under morgondagen och jag blir alldeles lyrisk över tanken på att kunna äta och dricka non-stop imorgon!

Ingen Subba

I helgen har några av min kompisar i elilaget varit och jäktat runt Vättern i Hovets SUB7-satsning. Ett järvt mål som de sånär klarade, förstår besvikelsen när de var så nära, men 7:07 är ändå respektingivande kört! Var själv med i den satsningen men inte mer än ett par veckor i vintras när projektet startades upp, sedan kände jag att det inte riktigt var för mig. Får se hur jag känner om de satsar igen nästa år, kan tänka mig att det finns mycket revanschsug, särskilt då de inte ens fick vara de snabbaste runt Vättern.

För egen del blev det istället en lugn distansrunda med fikastopp i lördags. Blivit en träningsperiod nu igen eftersom jag även beslutat att strunta i att köra SM och därmed är nästa start U6 med härliga tävlingar i Tidaholm 6 dagar i sträck. Innan dess är det bara att bryta ner lite av den form som jag hade försökt jobba på till Falken samt tävlingarna i Södertälje och förhoppningsvis kunna spetsa lite mer på det tills vecka 27.

Lätt hänt att sommaren blir en enda lång kana utför när man tävlar varje helg och därmed bara underhållstränar lite lätt och kör återhämtningspass under veckorna. Nu hinner jag med ett par veckors (förhoppningsvis) bra träning innan det är dags för U6.