Hemifrån sett är loppen i Gottne den tävling som det är allra längst till, men ändå känns det nästan som hemmaplan. Dels kan jag mellanlanda hos mina föräldrar och få en mycket kortare resa. Dels följer alltid frun med eftersom hon älskar Örnsköldsvik och Gottne och kanske framförallt så återser man en massa norrlandscyklister som man tävlat mot sen så länge. Bara goda vibbar.
Först tempot och det var som vanligt en osäker historia inför i år eftersom jag aldrig tycks kunna veta om det kommer fungera eller gå rentutav skit. Det kändes dock ok till en början och när jag vänder och mäter mig mot de jag räknat som mina främsta konkurenter steg min motivation och självplågnadslusta. Ca 10-15sek tillgodo på både Jan Åhlin och Anders Kvarnlöf. Anade att Jamne, liksom ifjol, hade sparat det bästa till tillbakavägen så nu var det bara att ge järnet. Tack vare motivationen över möjligheten fick jag till en starkare hemfärd och det räckte precis. Bergade vinsten med några få sekunder. Oerhört skönt på en så tuff tempobana!
Laddade om till linjeloppet på söndag med många goda skratt tillsammans med HRT. Samstart mellan H40, H30 och Senior betyder som vanligt många oheliga alianser, lite extra tweak på tävlingstaktik och frustrerande omotiverade ikappkörningar. Även en utslagsgivande bana som gynnar utbrytning men också något så linjeloppsunikt som vändpunkt, vilket inte gynnar det eftersom man hela tiden enkelt kan mäta avståndet. Hade tänkt gå i långutbrytning tidigt men den planen grusades något när min hemlige utbrytningskamrat Mållgan ej kom till start. Istället blev det comebackande Jonas Nordin, också Hofvet H30, som höll sin gamla vana och gick tidigt med en H40-åkare från Team Canyon. Därmed gjorde varken vi eller Team Canyon något och då vi hade flest startande så blev det ganska lugnt.
Jag hade fortfarande ambitioner men ville så klart inte dra ikapp något, men gärna komma lös. Tyvärr hade jag svårt att få utrymme, delvis var det kanske för att jag inte hade så mycket tryck i benen när jag väl attackerat. Två som däremot hade tryck var Peder Olsson och Roger Claesson som attackerade halvvägs in i loppet. Såg när de gick men brydde mig inte då de körde seniorklass. Vips så var de borta och nästa gång jag såg dem hade de gått ikapp de 2 där framme och gick så hårt att H40-åkaren snabbt fick släppa.
På början av sista varvet gav också en av mina attacker lite frukt och tillsammans med Anders Kvarnlöf blev det lite lucka till klungan. Såg ett tag ut som om de skulle låta oss vara men lagom till roten av banans längsta backe kom de ikapp. Blev rädd att det kunde vara kört för min del med tanke på tajmingen av inhämtningen. Som tur var hölls farten kontrollerad och jag kunde i lugn och ro sitta på 3:e plats i klungan uppför.
Med ca 1/3 av sista varvet kvar är klungan på väg mot vändpunkt och vi möter en ensam Jonas som nu också fått ge sig mot seniorernas tempo och jag inser att vi i klungan kommer hinna ifatt honom. Går då fram och försöker ligga främst av H30 i klungan för att kunna fightas i målbacken. På rakan mot backen ligger jag bra mitt i främsta delen av klungan i höjd med Anders Kvarnlöf som ligger ute till vänster, mer i vind. Precis som jag ville. Men redan i roten på backen börjar några försöka dra igång och vips så är jag instängd bland ett myller av cyklister som inte riktigt orkar hålla tempo ända upp. Ser både Anders och Jan Åhlin försvinna på vänstersidan men kan inte ens accelerera på grund av folk i vägen. Försöker kryssa mig fram men får mest bromsa, sitta och vänta och köra i grussträngen. Går frusterad i mål som 4:a funderande på vad jag borde gjort annorlunda. Nästa gång, DÅ...
PS. Facit är så klart att sitta någonstans där det finns utrymme så man inte blir instängd. DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar