Veteran-SM Värnamo

Ny mästerskapshelg i och med att Svenska mästerskapen lite omvänt gick efter Nordiska mästerskapen. Även nya grusade förhoppningar om mästerskapsmedalj.

Det var inte med någon särskilt road min jag hade sett över banorna i Värnamo, utslagsgivande var inte vad man hade satsat på.

Tempot var möjligen utslaggsgivande i fråga om att banan var så tråkig att pannben var den främsta egenskapen som krävdes. Inget jag hade tillräckligt av denna dag och inte heller benen var med mig så det blev ett lopp där smärtan var högre än farten. På en bana där flera tog personligt snittfartsrekord snittade jag lägre än vad jag gjort på föregående lopp.

Hoppades på att kunna ta revansch på linjeloppet men insåg hur svårt det skulle vara att få till en hållbar utbrytning. Höll mig lugn första varvet för att få en uppfattning av banan. Värnamo skickade konstant solokillar som dinglade som bete framför klungan. I övrigt var det nästan bara början av varvet ut ur Värnamo där det var aktivt. Sen kändes det som det blev lite stiltje och omladdning fram tills nästa varvning, då det kördes på samma plats igen, och så höll det på.

Ut på fjärde varvet kom jag iväg i en grupp som kändes väldigt lovande med starka åkare från rätt lag, rätt snabbt fick jag lite hopp. Men samarbetsviljan i gruppen var usel och det trasslades mer än trampades så det blev inte så långvarigt.

När det var 2 varv kvar hade jag testat mig trött och insåg att jag inte skulle komma iväg i någon utbrytning. Tänkte att det är lika bra jag tömmer mina krafter på något annat så sista 1½ varvet la jag istället för att tillsammans med Nils Karlsson - Team Canyon, dra ikapp de 2 utbrytare som fortfarande hade en lucka, för att våra respektive spurtare skulle få en chans att köra om det istället.

Det var kanske 3km kvar när dragjobbet var klart och utbrytarna var säkrade och jag droppade från toppen. ca 1km senare, efter banans enda utmaning, (lite skarpa kurvor in på smala cykelbanor) satt jag sedan min spurtare på mitt hjul och gick fram till spets på klungan igen. Tänkte släppa av honom där men tyvärr kommunicerade vi inte bra nog så han föll även tillbaks en bit med mig när jag sedan droppade av och hamnade därför inte riktigt på rätt ställe.

Nu ska det bli skönt med ett par lugna helger då jag ska försöka bestämma mig om det är någon idé att köra tempot på Master-VM i Ljubljana, eller om jag bara ska fokusera på linjeloppet och slippa logistiken i att ha med 2 cyklar.