En veckas tävlande är nu över då U6 har avslutats med ett tempolopp. För min egen del har det varit en liten besvikelse på grund av lite sämre form än vad jag laddat för och ett ruskigt dåligt psyke. Ändpå på sätt och vis nöjd med att ha kunnat följa med och inte ha behövt släppa klungan trots detta.
Lite sammanfattande reflektioner:
U6 verkar locka lite folk till elitklungan som inte normalt kör elit, kungan är något oroligare och de halvskumma vurporna känns fler.
Det är cykling på ett annat sätt när det är flera dagar, mat vila och återhämtning blir oerhört prioriterat, trots det förstör man såväl mage som ben.
Det är oerhört skänt att ha ett riktigt boende, att kunna tvätta kläder och cyklar smidigt gör det så mycket skönare Det märktes också i slutet av U6 att många inte hade haft möjlighet/ork till detta då många cyklar lät på sätt de inte borde.
Bra körning handlar mycke om psyke, något jag inte alls verkar ha nu! Min tävlingslust var totalt bortblåst vilket också gjorde att jag körde sämre än vad jag hade kapacitet för.
Det dåliga psyket tycks komma utav tävlingsstressen eftersom jag genast tyckte det hade varit jätteroligt när tävlingsstressen var över, det vill säga efter loppen och framförallt efter hela tävlingen., hjärndoktor nästa!
Något jag iallafall lyckats utvecklas i är svanskörningen, för jag har nog spenderat 90% av U6 i svansen men ändå kunnat hålla mig kvar där, trots att det är en rätt slitig position. Dock kostade det mig nästan 2 minuter i totalen då vurpor hindrade mig, vurpor jag hade undvikit om jag suttit med bättre till.
Något som jag också tycks ha en talang för är att undvika vurpor, det har varit många close calls men jag har ändå lyckats klara mig (ta i trä) Något som troligen beror mycket på att jag är rätt försiktig och feg också, väldigt snabb på att vejja och börja bromsa så fort jag hör oroande brakljud eller ser misstänkta vinglingar. Sånt kostar energi och gör det svårare att ligga bra till långt fram i klungan, är jag för rädd för att vurpa?
Jag har varit en väldigt tråkig cyklist i U6, undrar om det är så många i den klungan som ens vet att jag varit där? Bara glidit med, 2-3 attacker som kom i ett svep på 2:a etappen, det är allt offensivt jag har åstakommit, skäms på mig!
Kommer tempolusten verkligen parallelt med ålder och som ett automatiskt till veteranåldern? Nu tycker jag faktiskt tempo är riktigt roligt, detta trots att jag fortfarande inte är något riktigt bra på det.
Nu blir det till att ta det lite lugnt och sen fundera på cup-loppens vara eller inte vara i mitt schema
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar