Eftersom min flickvän åkt till Sydafrika för 4 månader så har planen varit att hålla mig sysselsatt och jag kan inte klaga på att denna helg inte varit händelserik.
Var anmäld till Elit-cups GP i Falköping i lördags men efter att ha läst dess banbeskrivning så bestämde jag att det inte alls var något för mig! Istället satsade jag på att åka ut till Skokloster för att efteranmäla mig i sportklassen till veterancups-tempot. Nu är jag en solskenscyklist men i deta fall var önskan att göra något så pass stark att jag ändå begav mig iväg i regnvädret för att efteranmäla mig.
Själva loppet kändes helt OK framförallt på utvägen men de som körde bäst verkade faktiskt vara de som fick till bra flyt på hemvägen. Lite bättre fart måste jag få i tempoloppen för att vara riktigt konkurranskraftig men det känns ändå som jag klivit lite framåt i tempo i år så jag hoppas att man kan få lite mer tempopuder tills nästa säsong. Hört att styrka i vader är bra för tempo så det kan hända att det blir lite sådant på gymet i vinter.
På söndagen var det så dags för elit-cups linjelopp i Falköping och det vart spännande från första stund, faktiskt redan innan första stund.
Började lite fint med att vi kom iväg från Stockholm drygt 1 timme senare än planerat. Detta gjorde att våran tidsplan var enormt stressad och det mesta av resan ner bestod av ett enda kalkylerande. Hur långt är det kvar? Hur fort kan vi köra den sträckan? Hur lång tid före måste vi vara på plats? Måste vi tanka och hinner vi det?
Det gick så långt att vi satte en brytpunkt då vi var tvungen att vara i Norrköping för att ha en chans att hinna, annars skulle vi ge upp och vända. Nu blev det naturligtvis så att vi kom till Norrköping precis på denna brytpunkt och därmed blev det bara ännu mer kalkylerande och funderade. Vi hade faktiskt bestämt oss för att vända ett tag men fortsatte, troligen mest på grund av att vi inte hade någon bra plats att vända. Plötsligt började kalkylerna vända till våran fördel och det slutade i att vi var i Falköping i tid och fick god hjälp i att fixa flaskor och nummerlappar.
Loppet bestod av ett drygt 10mils varv och därefter 11 varv på en 5,5km bana i Falköping. Det långa varvet var väldigt fint och roligt att köra. Farten varierade mellan fullt spett i runt 50km/h och snigelfart i nätta 30km/h och det verkade inte finnas något därmellan. Satt bara med och njöt av de fina vägarna.
När vi kom in på det backiga kortvarven insåg man att det skulle bli riktigt allvar, särskilt som inget hade lyckats komma iväg på långvarvet. Mycket riktigt så splittrades fältet nästan omedelbart, främst av Cykelcity och Lucas Person (där cykelcity slutligen gick segrande ur striden när Sebastian Balck i en 2-mans utbrytning spöade Lucas Person i spurten). Själv så fick jag tyvärr inte vara med och testa mig särskilt länge. En kille framför mig satsade väldigt hårt in i en kurva och jag låg på nästan lika rejält. Killen framför mig fick hoppa upp på en trottoarkant i kurvan och det klarade han inte riktigt av så även om jag precis lyckades slicka kanten och hade kunnat klara det så blev hans vurpa och cykel mitt fall.
Skrapad hoppade jag genast upp och konstaterade att cykeln hade klarat sig hyffsat så jag tog 1½ varv till innan jag bestämde att sjukvårdarna fick göra rent mina sår istället.
3 kommentarer:
Bålstatempot:
Motvind och fler höjdmeter hemåt kanske gjorde det en aning viktigare att köra starkt i den riktningen? ;-)
Det är dessutom lätt att känna sig som Cancellara i medvind. Den verkliga prövningen med tempo är när det KÄNNS tungt.
Pannben á la neandertalare är att rekommendera :-)
En neandertalares pannben ja, men inte insidan. ;)
Borde helt enkelt haft mer koll på banan! Jag åkte och lallade mycket vid vändpunkten också för jag inte fattade riktigt hur den gick.
Skicka en kommentar