Jag och Barbapappa, helt formlösa

Denna säsong börjar mer och mer kännas som ett enda långt formlöst mediokert genomlidande.

Var och tävlade i Burseryd i helgen med GP samt Linjelopp. Att bli avhängd på GP-loppet var kanske inte värsta chocken men så tidigt som det gjordes fick mig lite modslagen. Regnet var även en faktor i att jag blev avhängd så snabbt då jag blev helt värdelös på kurvtagningen, ska man behöva öva teknik nu också? Lyckades ändå samla ihop en gruppetto som på något mystiskt sätt lyckades hålla hela vägen runt utan att bli varvade. Det gjorde åtminstonde lördagens lopp till mer än ett start och stopp, men det var ändå mest bara blött.

Söndagens linjeloppsbana var en bana som jag verkligen gillar, den gynnar offensiv åkning. Det finns dock EN liten sak på den som jag verkigen inte tycker om, en liten sak som dessutom blev ganska avgörande för det sätt jag körde mitt lopp. En järnvägsövergång på varvet är fruktansvärt dåligt gjord och det slår något fruktansvärt i cykeln.

Redan på första varvet flög det en flaska framför mig och i samband med att jag vejjade för denna så flög också min flaska. Eftersom det inte var någon langning så beslutade jag då mig för att gå fram och börja köra redan härifrån för att hinna göra något i början av loppet innan min vätska skulle ta slut. Lite täckande av attacker och en lagtempodragning av hela klungan senare och jag började känna mig rökt. Lite kantvind på det och "poff!" Där var man förnedrad och avhängd ännu en dag denna helg, då hade inte mer än halva loppet hunnits med.

Jag böjar bli lite desperat över att inte ens min årliga höstform ska infinna sig iår, och det skulle isåfall betyda att jag inte fått någon riktig formtopp på hela året. Ärligt talat så gör uteblivandet av formen att jag också tappar suget på att träna vettigt och då uteblir formen ännu mer och så är vi där i en enda ond svart cirkel. Satsar på en enda lång låg lägstanivå säsongen igenom.