Det handlade återigen mycket om att vilja bekräfta sig själv som iallafall något sånär tempokunnig men det var också det faktum att banan ligger så nära mig att jag kunnat vara där och träningsköra när jag testat tempocykeln. Detta har gjort att jag hade ett personbästa som jag nu ville få ner i en officiell resultatlista. Målet var alltså att köra ett nytt personligt rekord, och när man ska sätta pers krävs oftast lite extra, också i form av extra press.
Kände mig riktigt laddad att bomba rejält och vända lungorna ut och in när jag var på väg till Ebbadalsvägen där starten går. Under uppvärmningen kom dock det som totalt förstörde mina förhoppningar på något personbästa, då kom nämligen regnet! Ett regn som blev ganska rejält dessutom.
Målet fick istället bli att komma så nära mitt egna rekord som möjligt. Trodde inledningsvis att jag jagade detta så mycket att jag startat för hårt, Kändes som jag gick så högt i puls att jag kippade efter luft. Detta ledde mig till att tillfälligt släppa, bara lite grann, för att sedan gå upp igen. Vid målgång tyckte jag att jag verkligen hade lyckats pressa pulsen och känslan i hals och bröst tycktes också vara så.
Detta visade sig i efterhand mest troligen vara på grund av lufttemperaturen som regnet medförde, för någon extrem puls hade jag aldrig, inte ens i början när jag trodde jag gick för hårt. Istället hade jag en något för låg snittpuls (för detta sorts lopp) och min maxpuls var inte ens högre än det jag lyckats jobba upp på uppvärmningen.
Känns mycket konstigt att ha den känslan av att gå över max medan jag i själva fallet var under min nivå. Men nu vet jag att det finns lite delar att putsa på och jag har även justerat lite tekniskt och nästa Onsdag är det dax igen, då förhoppningsvis med bättre väder också!
2 kommentarer:
Puls suger.
Ja, okej, jag menar inte på det mest fundamentala sättet, du hajar säkert.
Lyckades du slå ditt personliga rekord då?
Skicka en kommentar