Sista chansen var det idag och för egen del var den chansen förbi
efter inte mer än 10 minuters cyklng. Då skedde en krasch framför
mig och stoppade upp mig tillräckligt för att resten av loppet bara
skulle bli en meningslös jakt. Efter 30 ytterligare minuter var det
över och säsongen slut.
Loppet lärde mig iallafall vilken stor makt psyket har:
Del 1: Jag har folk som kommer och tittar på cykeln och därmed var
min största rädsla att krascha brutalt. På grund av det tänkte jag
direkt "iiiinte krascha" och stog rejält på bromsarna direkt jag
hörde en smäll, onödigt mycket så jag nästan stod still.
Visserligen var det kanske tur då en cykel kom flygande rakt över
vägen framför mig.Del 2: Denna bana har jag någon gång för länge sen lyckats få till
kurvorna bra på och tänker därmed alltid att kurvorna passar mig,
därmed kör jag också bra i kurvorna. Vågar satsa helt enkelt.Nu blir det spontancykling tills gråvädret slår in, sen rast och
vila följt av vinterträningen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar