Vet inte riktigt om det beror på inställningen och därmed enbart är en psykisk faktor eller om det verkligen är så att man behöver sota ur sig för att kunna trycka på lite extra. Ungefär som en gammal bil som bara blivit kärringkörd och behöver få brännas ur lite med äkta rally-gasande för att fungera korrekt och gå rent igen.
Haft en period då jag kännt mig trög och haft väldigt svårt att pressa upp mig både utifrån ren känsla men även pulsmässig. Detta har också gått lite i hand med en mer basinriktad period med längre intervaller på lite lägre konditionsnivåer och mer styrkenivåer.
Nu har jag kommit igång och kör lite mer konditionsmässiga intervaller och framförallt 1-minuts intervallerna måste anses vara pass som verkligen sotar ur, förutom "sot i systemet" känns de som de också tar med sig köttslamsor ur halsen.
Denna träning känns dock som om den har fått mig att äntligen kunna köra på igen. Inte bara själva anaeroba intervallerna utan all träning går nu att genomföra med mer högpresterande pulsnivåer och även med en ansträningsnivå värdig ett elittränngspass.
Man blir vad man tränar?
3 kommentarer:
Amen!
Mvh, Tom, södra norrlands sotningsdistrikt.
Håller med. Just nu är man så o-sugen på trainer i källaren. Behöver sota ur benen på torr asfalt med karbonram mellan benen... Sega ben behöver torr asfalt!
Säger som Tom gjorde, Amen! karbonram och fina asfaltsvägar är precis vad man behöver nu!
Shit vad jag längtar efter säsong
Skicka en kommentar