13

Det var SMACK-tempo vid Lunda på schemat igår och redan när jag fick nummerlappen 13 så sa jag att jag kanske borde vända den upp och ner, för säkerhets skull. Vågade mig dock inte på det för de brukar ha lite svårt med tidtagningen ibland på SMACK-tempo, ville inte att de skulle blanda ihop mig med nr 31

Det hade kanske varit bäst att vända på nummerlappen ändå. För efter 13 minuters uppvärmning (jo, det är sant) så började det pysa ur framdäcket. Då hade jag också kört rakt ut bort från start och hade en hyffsad bit tillbaks och lite småbråttom till start.

Vände och täkte att jag får köra och hoppas på att jag klarar mig hyffsat att köra på fälgen. Hoppades hinna tillbaks i tid och att det skulle finnas någon som startade så sent att jag kunde låna ett framhjul medans jag körde, som jag sedan kunde lämna tillbaks innan den jag lånat av startade.

På hemvägen visade det sig att däcket höll luften rätt bra, var bara en minimal pysis, jag hann därför tillbaks i tid. Men tyvärr så var det inte tillräckligt många startande för att jag skulle ha en chans att vara tillbaks i tid att lämna tillbaks hjulet, trots att jag startade tidig och hur snabb jag änn hade varit.

Efter lite övervägande så startade jag ändå med mitt pyspunkade framhjul, tänkte att det får hålla om det håller och annars får jag ge upp och vända. Fungerade dock bra även med den begränsade luftmängd jag hade att tillgå. Blev lite extra försiktig genom en skymd kurva längs banan och vid vändpunkten så tog jag det riktigt försiktigt. Det blev inte bättre av att flaggvakten vid vändpunkten skrek "-Se upp, grus!" så jag gjorde en riktigt kass vändpunkt.

Men jag lyckades iallafall köra hela loppet och fick dessutom ett bra test utav hur det fungerade att köra med mina skrapsår och det var inga större bekymmer. Var stelt och gjorde lite ont under uppvärmningen och på urtrampet kändes det att man hade sträckt ut dem och svettats lite i dem, men under själva loppet kändes det inte alls. Då var det bara att jobba med den vanliga temposmärtan.