söndag 10 oktober 2010

Andra året 2:a men nu x2

I helgen har det varit KM för Fredrikshof och för första gången gav
jag det en chans att ställa upp även i tempot, utöver linjet.

Troligen på grund av en tidigare inställd upplaga och den sena tiden på året så var det tyvärr ganska få som ställde upp, särskilt för att vara en
klubb så stor som Hovet och med så många som är aktiva på cykeln året
runt.

Lördagens tempolopp hölls i tacksamt väder med lite vind, vilket är
oerhört skönt på den väldigt öppna banan i Brunna. Det var också rätt
bra temperatur för årstiden även om det efteråt kändes att halsen
tyckte det var lite för kallt för tempoåkning, total blodsmak och en
känsla av omedelbart följande halsont var resultatet.

Tävlingsresultatet var alltså 2:a och det får jag ändå vara nöjd med,
inte mycket att göra åt Lars Persson som blev klubbmästare i tempo med
nästan en minuts marginal.

Idag har det sedan körts linje. I detta fall naturligtvis ännu mer
märkbart hur få vi var. Satsade ännu en gång på tidigt offensiv , till
och med lite tidigare än vad jag hade tänkt mig. Eftersom vi var så få
så kändes det ganska klart så snart vi fick en utbrytargrupp, för det
blev nästan mer en gruppetto efter oss än en jagande klunga. Då jag
vet att jag har dålig spurt och starkt misstänkte att åtminstone 2
hade en starkare spurt så jag fick ge mig på attacker i massor för att
minimera gruppen. Lyckades rätt bra och med 1 varv kvar var vi bara 2
som skulle göra upp om det.

Tyvärr var Simon kvar och han var en av dem som jag visste hade en starkare spurt. Sista milen blev en enda katt- och råtta lek där jag fick testade attack på attack men aldrig hade nog med krut för att få en bestående lucka och målspurten blev därmed en given historia. Jag försökte med de knep jag kunde, längst ut till höger på vägen för vinden kom från höger, den fart jag tyckte bäst om att dra igång ifrån, spurtstart genom en kurva för att försöka få lucka genom kurvan på teknik. Men när Simon väl drog på ordentligt var det redan färdigt och bara att erkänna sig besegrad, det var han ändå väl värd!

Inga kommentarer: