Testade ett nytt grepp på mitt intervallpass idag. Tog steget längre i min lilla, fula, trånga källare och knäppte även av lyset när jag körde där nere.
Körde med Sufferfest - Fight club idag och tanken med att släcka var egentligen främst att jag skulle se skärmen tydligare och få mer fokus enbart på den lilla skärmen så jag kunde leva mig in mer i det VM-lopp som videon tar en med på.
Det gav dock en oväntad fördel då jag inte såg min polare Polar-klockan. Dels så satt man inte och småsneglade på minuterna utan det var bara att ägna fokus på de intervaller som videon dikterade. Men framförallt så gjorde det faktum att jag inte hade någon feedback i form av puls att jag var tvungen att köra helt på upplevd ansträngning, vilket faktiskt visade sig vara fördel för ansträningsnivån.
Normalt brukar jag snegla ner på pulsen och mest bli irriterad av att jag tycker den ligger för lågt (i intervallen) och försöka pressa mig mer. Trodde att frånvaron av denna påminnelse skulle göra att jag skulle bli kvar på lägre nivåer. Men tvärtom så blev det ett pass där jag pressade hårdare än vanligt.
Inte helt säker på om det är beroende på nedanstående inlägg om en hårdare inställning till intervallerna eller om någon psykisk block släppte när jag inte såg pulsen och bara körde på Borg. Klart är iallafall att det kommer bli fler pass i ett nedsläckt källarförråd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar