Fredrik Ericsson's inlägg om svenska landsvägscyklister och deras inställning till träning har verkligen fått ett oerhört genomslag, var och varannan blogg har ett inlägg som kommenterar hans inlägg (och nu drar jag alltså också mitt strå till den stacken) så Fredrik har verkligen tycks berört en öm nerv. Ingen som vill höra att det är för mesig träning och att man kan vinna elittävlingar utan att göra mer än att åka runt och fika. Sådant tar efter ett nyligen genomförd hårt intervallpass eller genomkylande distanspass i den svenska vintern.
Själv nöjer jag mig nog med att konstatera att cyklister har olika målsättningar, även inom elitklassen.
Kan dock tyvärr inte slå bort funderingar på om inlägget enbart är skrivet för att skapa uppståndelse och uppmärksamhet. Hursom har det lyckats i det avseendet, backslick och solbrillor kommer troligen bli säsongens begrepp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar