Nu är jag däremot igång igen. Men jag kan fortfarande varken stå och köra eller låta andningen bli alltför häftig. Bävar också en aning för varje större väggupp.
Därmed försvinner en hel del pass ur träningsreportoaren, det enda riktigt givande som återstår är egentligen distanspass. Tur därför att vädret är med mig och jag har semester, för det innebär att jag kan och får så lov att klämma dagliga distanspass tills bröstet blir lite bättre igen och jag kan börja gå på med lite hårdare pass, dvs intervaller. Men jag gillar distans och brukar dessutom kunna toppa formen på det sättet, så varför klaga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar