Det första jag såg när jag kom till Kungsträdgården var en cyklist som, utan att satsa särskilt mycket, drog omkull i en kurva och yttrade några fina ord om hur sjukt halt det var.
Därmed var jag till en början väldigt försiktig på uppvärmingen. Märkte dock att jag hade åtminstone hyfsat grepp så jag behövde inte stödhjul och flaggpinne, kunde hålla lite bättre tempo. Dock har min uttalade målsättning med Cross-tävlingen i Kungsträdgården hela tiden varit att köra för skojs skull, och att vurpa är inte skoj så det blev ingen hård satsning ens under loppet, bara en kontrollerad körning. Att köra upp sig för att andra vurpar bort sig är ju också en strategi, även om jag inte är någon Australiensk short track skridskoåkare.
Mycket folk och mycket hejarrop gjorde också loppet mödan värd! Men apropå mödan så är det otroligt vilka pulsnivåer det blir när man testar lite tävlingskörning under perioder när man inte är van att tävla. Trodde inte det var sant när jag såg min snittpuls men vet att precis samma fenomen visade sig när jag körde Virtuellt DM för ett par år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar