Det blev inte alls som vi hade tänkt inom H-30 landslaget på linjeloppet. Vi hade en taktik att vara offensiva och om det gick iväg någon grupp där vi inte var med skulle vi genast agera för att köra in. Vår storspurtare Henrik Lundberg sparade vi som spelkort om det hela skulle sluta med klungspurt.
Började på rätt spår med att vi la in ett fint gäng attacker de första varven, allt som oftast hårt bevakad av norska landslaget. Men inget bet riktigt. Körde också ikapp nån utbrytning vi missat och det gick utan större problem.
Något som dock bet var smygattacken av Jone Ellingsen. Alla såg när han kom tuffande längs klungan, men ingen trodde riktigt det var en attack för han körde inte så mycket snabbare än oss andra. Sedan sa det bara poff så hade han dragit ifrån och kört ikapp CK Ceres cyklisten (som lite tidigare stuckit lös solo) och innan vi visste ordet av hade de 30 sek, bara att gå fram och jobba.
Att köra ikapp dem visade sig dock vara ett rejält jobb, tror det var drygt 3 varv vi slet på. Eftersom vi tog på oss uppgiften så fick inte heller någon hjälp, alla andra var bara tacksamma att få en bekväm resa. Dragjobbet gjorde att det inte fanns mycket över till backen så den blev riktigt slitig, som tur var trivdes jag bra i sista delen på backen så jag kände mig alltid OK över krönet.
Hur som helst kom vi aldrig ikapp utan det hela slutade med att Jone vann 7 sek före CK Ceres och 17 sek före vår klunga, där vår spurtarHenrik inte riskerade mer för en 3:e plats när han började trassla in sig med andra på det trånga upploppet, utan slog av. Själv var jag trött, slutkörd, less och besviken längre bak i klungan.
Sa ju tidigare att jag ville "lämna allt på banan" och det gjorde jag visserligen, men på helt fel sätt, totalt utan utdelning.
2 kommentarer:
Bra skrivet, känns som vi svenskar måste gadda ihop oss lite mer innan nästa start och inte bara ni med tröjorna. Känns skit att inte vara med och hjälpa till bättre, då min form och mina ben la av i juni.
Nu tar vi nya tag och ror hem SWE- cup.
Mvh Slangen
Har man ingen i utbrytningen och har en klubbkompis eller lite watt i benen som kan avvaras så borde det ju vara intressant för alla att köra, oavsett land eller klubb, om det är vad som krävs för att kunna vara med och tävla om guldet.
Men cykel är spel, avvägning och taktik. Win some, loose some.
Nya tävlingar, ny fokus, det som gäller ;-)
Skicka en kommentar