Svanesunds tempohopp och linjefrustration

Tävlingarna på Orust har varit ett återkommande inslag I min tävlingskalender och att denna gång slippa GP’t var inget jag sörjde. Backprologen är också bara en väldig massa uppvärmning för runt 2 mins enorm smärta så den kan man också leva utan. Kvar var en väldigt rolig tempobana och ett utslagsgivande linje.

 

Började med tempot på lördag och efter ett par tempolopp med riktigt usla wattsiffror hade jag nu justerat sadeln något och siffrorna börjar peka åt rätt håll igen, inte fullt ut där jag vill men en förbättring. Att inse att jag inte klarar samma siffror längre och gå ut med lägre wattmålsättning hjälpte säkert också. Sträckan mellan 14 och 17 km var det roligaste jag haft på en tempocykel i år och jag njöt av den härligt snabba slingriga körningen. Det som förstör en annars underbar tempobana är underlaget som var fullt av både hål och oljegrus.

 

Resulterade i en 2:a plats med tempocupsuveränen Per Wajkert placeringen före, i vanlig ordning.

 

Söndagens linjelopp var lite kuperad och slingrig med en uttalad backe. Så jag såg fram emot det och hade som målsättning att försöka hålla lite tempo, så det skulle bli ett hårt lopp. Tyvärr var de flesta andra sugna på att ta det väldigt lugnt, så även när jag bara försökte sätta lite tempo eller hetsa de andra så resulterade det oftast i att jag gled iväg från klungan. Varenda gång fick jag dessutom Henrik Lundberg på hjul, som punktmarkerade mig som en liten städfisk,  men absolut inte ville hjälpa till att köra för en utbrytarduett. (vilket också hade varit lite döfött för mig då det varit en garanterad 2:a plats i spurten)

 

Blev mer och mer frustrerad. Att sätta lite tempo i backen hjälpte inte heller så mycket för även om det delade sig litegrann så var de få som var sugna på att hjälpa till för att hålla igång det efteråt. Till på köpet gled en 4-mannagrupp iväg där 2st H30 åkare satt. Klungans totala ointresse i fart gjorde att de fick så pass lucka att när jag äntligen lyckats hetsa igång några stycken så åtminstone jag, Henrik och Niclas Fagerlund (H40) började köra så var det för sent.

 

Tänkte att jag åtminstone skulle få chansen att se vad jag kunde göra mot Henrik om jag satt på hans rulle och drog igång först. Men dum som jag var satsade jag på läsidan och där ville jag också alla andra vara. Samtidigt drog Henrik igång på vindsidan där det fanns plats och tog den sista pallplatsen i H30. Kan inte säga att jag var arg efter men rejält frustrerad, särskilt som benen kändes rätt bra också.

 

Nästa helg är det avslutning i Ramnäs och Västerås och då kommer linjet säkert gå snabbare, men den banan är upplagd för klungspurt och det blir mest att sitta och vänta i klungan, så jag missade troligen sista linjesegerchansen.