Veterancuperna avslutade

Klockan ringde omänskligt tidig  på lördag morgon för att hinna till Ramnäs och cupavslutning i tempo, med starttid 08:02. På något sätt lyckades jag ändå få igång kroppen och var mer oroad över att det var så kallt inför start. Det jag var oroad över var dock mest att man skulle vara kall och stel i starten och få köldkramp av igångdraget i start, när man väl kör tempo så fryser man aldrig ändå.

 

Men det gick bra och väl ute på den absolut spikraka, platta och händelselösa banan så lyckades jag ovanligt bra med upplägget av loppet och hade kraft kvar för att pumpa på bättre på hemvägen och fick njuta lite av farten i medvinden. Tyvärr räckte det ju inte mot Per Wajkert ändå och det blev ett sedvanligt silver i såväl Ramnäs tempo som i den totala tempocupen.

 

Vettigare starttid (men lika kyligt, verkligen slutet på säsongen nu) på söndagen då det var dags för avslutning av både linjecupen och totalcupen i och med Anundsloppet i Västerås. Eftersom banan är riktigt lättåkt och det var ett stort fält tänkte jag hålla mitt krut torrt till slutdelen av loppet. Därför hade jag knappt blivit varm när loppet tog slut för mig efter 3 varv (av 15) Tror mitt hjul var förinställt för så fort jag kom upp i 1000w så small en eker av.

 

La mig sist i klungan och började fundera på om jag skulle kliva av eller försöka fortsätta, tog dock inte mer än ~200m så slapp jag fundera mer, för då hade jag även nött hål på däcket och fick punka.

 

Totalt antiklimax när jag varken hann få köra slut på mig en sista gång eller försöka mig på en topp 6, vilket hade krävts för att överta 2:a platsen i linjecupen. Eftersom det var sista loppet kan jag inte få revansch heller och börjar redan längta till nästa tävlingsstart, kommer bli en låååång vinter!

 

Blev till att vänta kvar och verkligen låta besvikelsen sjunka in medans jag inväntade prisutdelningen för cupen. Bara tredje bäst på linje och näst bäst på tempo, men tydligen komplett för i totalcupen tog jag 1:a platsen!