Det blev en lucka efter första tävlingshelgen, en tävlingsfri helg där jag istället försökte få lite fart. Satsade på ett pacepass och ett kortare distanspass med Conti Test Team som var ämnat för att jobba ihop samarbetet inför Vättern.
Det är intressant hur farten förändrar såväl uppfattningen av ansträngning som påverkan i kroppen. När vi körde med CTT körde vi mer eller mindre fram och tillbaks på gamla 73:an. På utvägen kändes det tråkigt och jobbigt när motvinden gjorde att farten hölls nere. När vi vände tillbaks och fick en fin medvind blev det plötsligt genast roligare och kändes också lättsammare. Ansträngningen, sett till puls och watt, var dock densamma. Intressant hur starkt enbart farten påverkar RPE.
En annan påverkan av fart som jag tycker är intressant är under pacepassen. De stimulerar ju en betydligt högre fart men den kommer utan någon förhöjd puls eller watt. Det är ju inte så att man plötsligt kan börja dra mycket fler watt för att man sitter på pace, bara det att samma watt genererar mer fart. Trots det så blir påverkan och känslan i benen en helt annan. Lite annorlunda muskelgrupper tycks komma i spel och jag kan också få lite som en elstimulerande känsla i benet av farten ifrån pace. Hur det kommer sig behöver man troligen någon som Mikael Flockhart för att kunna förklara.
Att man dessutom tar betydligt mer spektakulärt och tvärt slut när man kör pace har väll kanske sin naturliga förklaring i att om man börjar bli trött så orkar man inte riktigt hålla samma täta rulle hela tiden och växer luckan bara det minsta i 50-60-70km/h så ökar också motståndet rejält.
Hoppas i alla fall att de fartpassen har dugt som tävlingsersättning så att farten finns där i helgen när veterancupen startar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar