Slutresultatet blev lite regndroppar innan start och sendan en något tilltagande vind och tokvarmt, 30º mot slutet. Var inte riktigt beredd på att det skulle bli så varmt och insåg inte riktigt hur varmt det var förräns i slutet heller. Hade jag gjort det kanske jag hade bäljat i mig den mängd vätska som behövts. Tyckte ändå jag hade tillräckligt när langning var ordnad så jag hade totalt 4 små flaskor, men 2 liter på 13,5 mil i den värmen är ju när man tänker efter lite klent.
En väldigt avvaktande och försiktig körning inledningsvis. Jag kände mig ändå rätt bra och var framme och försökte göra det lite jobbigt genom att sätta lite mer fart på några kantvindspartier och med fartökningar ut ur kurvorna. Men inget som varade något längre.
Det tog några varv innan det började bli något allvar av körningen. Lite körning i toppen på backen i kantvinden, nån enstaka tempoökning i backen och Torbjörn Jansson, CK UNI, som nog tillbringade mer tid precis framför klungan än i den.
Efter ca 8 mil började jag ana att det var mer allvar i körningen och att snart nog skulle avgörandet komma. Ser att Nils Karlsson, CK Ceres, och Jan Åhlin, Alnö Race Team, drar iväg uppför backen och framför dem finns redan en liten grupp. Var så inriktad på att göra något mot toppen på backen att jag inte riktigt var sugen när de gick trots att de gick precis framför näsan på mig, 10 sekunder senare inser jag mitt misstag när gruppen framför seglar iväg. Försöker desperat få igång ett samarbete i klungan så jag inte ska missa tåget men det är redan för sent, tåget har lämnat stationen och jag satt på åskådarbänk.
Går iväg i en liten 4-manna grupp när klungan lagt ner fullkomligt och tänker att det åtminsone är bättre än att sitta kvar i den avslagna klungan. Men en decimerad klunga jagar ikapp mot slutet på backen näst sista varvet och då har jag precis tagit spektakulärt slut i värmen. Börjar krampa och sista varvet är jag faktiskt riktigt glad att vår gruppettoklunga är så uppgiven, för jag kan inte göra annat än försöka hitta olika sätt att trampa som motverkar krampen.
Spurten känns helt onödig och omöjlig så jag bara ser till att ta mig med in utan att tappa klungan.
Efter mål krampar det både fram och baksida lår om vartannat. Ligger raklång på marken i skuggan bakom vår bil runt en halvtimme bara för att undvika mer kramp. Lyssnar samtidigt på avstånd på prisutdelningen i vår klass och i H40 där partempokompis Jonas Lorenzi plockar guldet och Hofvet blir bästa VSM-klubb, hurrar lite för mig själv.
Blir inte människa igen förrän ett par timmar senare när jag fått i mig en glass för lite intern nedkylning. Gillar egentligen att cykla i sol och värme men helt tydligt är det inte optimalt för min prestation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar