Den 11-delade kassett som jag i föregående inlägg konstaterade att den fungerade perfekt sitter på mina lågprofils 1100g hjul och kommer därför väl till pass när det är dags för Senriocupstävlingar i Kinnekulle.
Alltid en stor proportion ångest inblandad i att tävla på Kinnekulle. Kinnekulleloppets 7 gånger uppför backen känns onekligen i benen och att första gången upp kommer redan efter ca 200m gör ju att risken är stor att man går på rött för första gången efter, tja, säg typ 500m?
Att jag valt att köra Kinnekulle Cyclasics dagen före Kinnekulleloppet kommer givetvis också att göra det lite hårdare. Många riktigt starka elitåkare i Cyclasics så fokuset blir bara att försöka hänga med så gott det går. Att det ingår i Senriocupen känns lite lustigt och vi får se vad det kommer göra med cupställningen, onekligen kommer flera elitåkare ta massa poäng i seniorcupen vilket kanske sneställer den lite, men det blir lite spännande att se.
Tänker man på Seniorcupen är det rent taktiskt troligen smartare att inte köra Cyclasics och spara sina ben till Kinnekulleloppet, vilket jag sett att några av toppnamnen i Seniorcupen satsar på. För egen del så tycker jag dock att KInnekulle Cyclasics verkar vara den roligare tävlingen, och jag tävlar ju för roligt!
Vad kan vara roligare än att i 12,5 mil behöva vara defensiv men ändå slita djur för att ens hänga med, dessutom troligen i regnväder? Allvarligt, det ska bli roligt, men jag har ångest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar