Taskiga förutsättningar

På sin blogg toppfysik har Fredrik Ericsson skrivit ett inlägg angående optimal ålder för att utveckla kroppen.

Jag har varit medveten om att jag nu är förbi den tid då jag kan utvecklas som mest och visste också att jag började med cykling sent.

Vad jag däremot inte visste var att det är i så pass tidigt ålder som runt 12-13 som man har som bäst chans till utveckling. Innan jag började med cyklingen var jag rätt inaktiv, höll inte på med någon särskild sport när jag var liten. Lite bordtennis under ett år och någon enstaka fotbollsskola. Annars var det mest hobbysportlekande med fotboll på gräsmattan hemma med mål mellan krusbärsbuskarna eller bordtennis med rundpingis på ungdomsgården.

Om jag inte minns helt fel så var det nog också ungefär runt den tidsperioden där utvecklingen är som störst som jag hade "lathetsklubben" med en kompis. En klubb som gick ut på att äta chokladbollar och i övrigt göra så lite som möjligt. Vi hade en regelbok som gick ut på ungefär samma saker som återhämtningsguideboken för cyklister, stå inte om du kan sitta, sitt inte om du kan ligga o.s.v.

När man gett sig själv den starten och förutsättningen i bagagen från ungdomen så kanske man ska vara nöjd med den nivå man kan uppnå trots allt.