Anti-mys

Kan egentligen inte klaga så mycket för jag gillar fortfarande distanspass och jag kör dem självmant. Men den senaste tiden har det inte varit särskilt mysigt att sticka ut och cykla. 4 timmar på lördag, 1 på söndag samt 3 timmar idag har körts utomhus och vid alla tillfällen har det varit riktigt tråkväder!

Värst var nog trots allt lördagen, iallafall ur kroppslig synpunkt för då var jag så frusen om främst händerna att jag trodde bakväxeln/reglaget var trasigt för det gick så enormt trögt att växla. Sen insåg jag att det berodde på att jag var så frusen om handen att jag inte kunde använda den riktigt, fick ta med hela vänsterhanden och dra inåt för att lyckas växla med högerreglaget, och använda hela handen och pressa ner istället för att bara trycka till med fingret på tumgreppet.

Söndagens pass var så pass kort att jag inte riktigt han bli genomfrusen, men blöt däremot, han jag helt klart bli. Troligen värst för cykeln dock som får ta väldigt mycket stryk av träning i detta väder. Efter Söndagen beställde jag genast ett par vattentäta handskar att ha när det är sådär precis runt nollan.

Har ett par kraftigare handskar men de är så klumpiga att jag bara använder de när det är fler minus, idag använde jag dock dem så kroppsligt var det inte så illa. Däremot blev det bitvis mer utav en balansakt än riktigt cykelträning eftersom det var is, en del snösträngar och vind som tröck på så man började hasa i sidled.

Såhär i efterhand är det dock väldigt mycket mys-pys över det. Nu kan man sitta inne och se ut på vädret och känna att man gjort ett bra pass och inte alls ha någon anledning att behöva gå ut mer idag! På med lamporna inne och igång med kaffekokaren bara.