Lite väl äventyrlig

Har ställt undan racern för året men nu när det blivit en höst/vinter där vi hittills sluppit snö så innebär det att det blir lite mer möjligheter till utforskning utav grus- och skogsvägar med crossen. Det har visat sig vara en riktig skattkista då det finns mycket mer fina vägar här omkring än vad jag hade en aning om, eller åtminstone har vågat mig på att utforska.

Blev en väldigt fin runda idag också där jag förfinade mitt vägval ifrån förra veckans veckodistanstur och lyckades undvika de värsta återvändgränderna och sämsta stigarna och sumphålen, en grym runda, tills...

Lagom tills jag började bli låg på energi så skulle jag försöka leta mig en liten genväg mot Lida. Det slutade dock i kaos. 2 gånger fick jag först köra några kilometer in på skogsvägar som blev sämre och sämre, lerigare och lerigare, tills de till slut försvann i ingenting och jag fick vända och börja om. På tredje försöket så blev jag envis när skogsvägen förvandlades till stig med nedfallna träd.

Jag orkade helt inte vända igen och tog en snabb titt på kartan på Iphonen och var någonstans där på mitt på långsidan av skogssjön (kom från Råby, för den som följer med) och konstaterade att det inte kunde vara så långt genom skogen till Lida och bestämde mig därför för ett skogsäventyr. Tyvärr var stigen jag hittat allt annat än körbar. Alla nedfallan träd gjorde att jag nog gick mer än cyklade. Detta för att komma fram till ett riktigt sumphål. Sjön gick ända in mot stigen och på andra sidan stigen var en klippvägg. Efter ett tags funderande blev det att använda cykeln nedtryck i dyn som stöttepelare för att hasa sig längs klippväggen. Den fick också agera bro när jag skulle ta mig mellan de trädrötter som gick att kliva på.

Efter mycket uppgivenhet och surhet, men för mycket trötthet för att orka bli arg, tog jag mig till slut igenom och kom till Pålamalm. Inte alls där jag tänkt mig men nu var det bara att släpa sig hem.

Envishet när jag inte orkade vända var inte till fördel för energin och orken så när jag kom hem blev det att lägga sig på köksgolvet ett tag och äta innan jag orkade slänga ALLA cykelkläder i tvättmaskinen. Har tittat lite på kartor nu och inser att det var ett mission impossible att ta sig igenom som jag önskat så nästa gång får jag hålla mig på asfalten lite längre!