Djävulens påfund och några få procent extra

Det är 1 månad kvar tills säsongen påbörjas nu. När jag insåg det så bestämde jag mig för att komma igång med korta idiotiskt hårda intervaller för att slippa bli chockerad av känslan vid första tävlingsattack.

Därför gav jag på djävulens påfund, lite 1 minuts intervaller. Det är rent otroligt vad jag hatar den sortens intervall. Kan ta 30 sek intervaller för då är man klar någonstanns där smärtan är som värst och får en rejäl vila innan nästa. Kan också ta t.ex. 4:or, där man åtminstonde får en liten start i ett område som känns hanterbart, innan ansträngningen sköljer över en. På en minut har man inte tid att börja försiktigt men det känns ändå som en evighet av smärta innan man får släppa av. Med bara 1 minuts vila därimellan så krävs det inte heller många av dem innan jag börjar få panik för att syresättningen inte hinner med. Anaerobt är verkligen inte min tekopp och såklart också anledningen till att GP var min absolut sämsta och mest ångestladdade tävlingsform i elitklassen.

Försöker däremot göra tröskeln till min tekopp så att Slice RS'n inte ska behöva skämmas över farterna den framförs i. Men har fastnat lite på samma nivå för 20-minuts intervallerna och bestämde mig därför att det var psykiskt och siktade helt enkelt på ett par procent till, utan belägg för att jag skulle klara av det. Belägget vart passet själv där den nya nivån var hanterbar. Underbart, nu måste jag bara verifiera att det inte var tur och tillfällig form genom att repetera nivån nästa vecka.

Får snart se hur det fungerar i verkligheten också då första träningstävlingen i SMACK ligger ett par veckor bort. Ifjol började jag köra några få pass ute på tempocykeln vid den här tiden, det känns inte aktuellt just nu men förhoppningsvis är det genomförbart i slutet av månaden, den 27:e närmare bestämt. Eller ännu hellre lite tidigare så jag hinner dra något distanspass på tempocykeln först också.