Inte någon särskilt vit jul, ens i Hälsingland. Däremot har det funnits snö här och det har lämnat spår i skogen, i form av is. Det var något dagens cykelsällskap var ivriga på att få visa och testa nollåttan på.
Det gällde att hålla farten uppe för att i huvudtaget ta sig framåt, blev man stående var det stört omöjligt att få fart igen. Samtidigt ville man inte ha för hög fart, för man var tvungen att hinna reagera om (när) det halkade till eller det blev spårigt i isen.
Var bevisligen inte min starka sida och när man väl börjar fega gå det ju ofta bara ännu sämre också, så de fick vänta på mig både här och där. Och andra sidan var jag också den ende av oss som inte stod på öronen under dagens tur. Långsam men med rätt sida upp!
Måste erkänna att jag svor en del bitvis under turen där det blev mer äventyr än cykeltur, men totalt sett var det ändå roligt och utvecklade säkert balansen. Påvisade också vikten av att inte frestas att pumpa däcken till rekommenderat tryck, mindre luft är mer fäste. Mer fäste är alltid snabbare i dessa omständigheter, oavsett hur trögrullat det blir!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar