Stockholmstävlingar

Första svenska tävlingshelgen jag kunde köra med Cupmästartröjan för H30 vilket var väldigt roligt, glad åt kommentarerna man får inför loppet om en snygg tröja. Men det kändes också som det innebar att jag blev lite extra markerad och min körstil gör sig inte så bra med en tröja som gör att alla genast ser om man försöker smita iväg. På något sätt kändes det också som att jag tog lite extra ansvar, inte för att någon la det ansvaret på mig utan för att jag inte tyckter om att sitta men den tröjan och bara maska mig.

Arlanda Test Track Race är en bana och tävling som jag tycker är väldigt rolig att köra, till och med jag som ändå är lite kurvförsiktig älskar att man kan luta ner cykeln oändligt och bara lita på greppet. Men den är inte alls utslagsgivande vilket gör att den egentligen passar mig dåligt. Att det är ett kort lopp är också ett tveeggat svärd för det innebär att man kan vara aktiv hela vägen men även det gör loppet mindre utslagsgivande. Jag ville försöka bryta loss något de sista varven men fick aldrig något utrymme och när mitt sista seriösa försök med nätt 2 varv kvar tillintetgjordes insåg jag att det var kört. Kom igenom sista kurvorna på en dålig placering och i klungspurten är jag rätt säker på att det blev en 10:e plats. Men hörde att SMACK gick helt på chiptiderna och kanske var det för att jag hade mitt under sadeln som jag blev dömd 11:a. Chipen må mäta exakt men de monteras väldigt olika eftersom ingen sagt något om var de ska sitta, så för en klungspurt blir de värdelösa.

Dybeckstempot är en annan rolig på små slingriga böljande fina vägar. Det lustiga är att på uppvärmningssträckan är asfalten fruktansvärt dålig med massor av hål, medan asfalten är helt perfekt när man fortsätter ut på banan. Det var också tur för medan vår klass var ute kom det ett riktigt störtregn så man fick köra en bit med sebarhet nolla. Vågar inte riktigt längre lite på wattsiffrorna på tempocykeln så gick mer på puls och känsla vilket ledde till ett bättre lopp, snittwatten säger fortfarande att det inte var så bra men loppet räckte till en 2:a plats med en tid som var 40sek bättre än ifjol. 

Falkenloppet var slutligen det lopp som jag helst ville köra bra på. Rolig bana, goda minnen, hemmaplan och distriktsmästerskap var alla anledningar till det. Att det var ett härligt väder gjorde också att jag blev ännu mer sugen på att vara med och skapa ett roligt offensivt lopp. Inledningsvis försökte jag gå med på attacker där jag tyckte det såg möjligt hållbart ut men var också lite selektiv och övertalade mig själv ett flertal gånger att också vara lite lugn och spara lite på energin.

På Fjärde varvet var Stefan Aaskov (Team Canyon) och Erik Lindahl (CK Uni) lös och de fick rätt snabbt en konstant lucka. Körningen i klungan var lite fram och tillbaks med bitvis attacker, bitvis lugn och bitvis ett inte riktigt fullhjärtat dragjobb. Men mot slutet av femte varvet hade vi börjat ta in så pass att inhämtningen kändes given om takten fortsatte. Men de där framme körde också fortfarande rätt starkt så jag gav ett försök att stöta ifrån klungan. Jagade ett tag solo de 2 framför men snart kom Erik Jedvik (Hisingen CK) samt Daniel Bernås (Södertälje CK) ikapp. Daniel ville inte gå med runt och jag ville inte behöva ge honom gratisskjuts utan lyckades istället stötte av honom strax innan Erik och jag lyckades jag gå ikapp Stefan och Erik där framför.

Jag och de båda Erik'arna gick sen runt i ett bra samarbete, men Stefan stod över rätt mycket. Var helt övertygad om att han var pigg men taktisk eftersom Team Canyon var många med en utvilad Gustav Dejert i klungan bakom, så vi klagade en hel del på honom och jagade fram honom så ofta det gick. Vågade mig dock inte på att försöka stöta av honom för jag började få krampkänning med 1 varv kvar, men hade då också insett att vi skulle hålla bara vi inte började strula för mycket för tidigt. Men körningen flöt på utan några försök till attacker i vår grupp, fram tills upploppet då det blev riktig snigelkörning. Var först med att dra igång med 160m kvar och fick lite lucka och vågade sen inte titta bakåt utan bara gav vad jag hade i mål, vilket räckte! Vinst i Falkenloppet och försvarade distriksmästartiteln. Glädje!