Utlandssemester tycks vara de tillfällen då jag får för mig att löpning är en bra träningsgren. Fullt naturligt visserligen eftersom det kräver få hjälpmedel och är väldigt tidseffektivt. Men också lite beklagligt eftersom det även innebär att jag får oerhörd träningsvärk just på semestern.
Så det är inte så tidseffetivt om man betänker återhämtningstiden som krävs, framförallt mellan de inledande passen när man springer så sällan som jag gör (senaste löpstegen var i Australien, för 2 år sedan). Men med en halvtimmes löpning känns det ändå som man fått ett vettigt träningspass, något som jag absolut inte kan känna på en cykel.
Denna gång var det semester i Mexico och aldrig förr har väll påståendet att det kräver lite utrustning varit så sant. Barfota löptur på stranden och allt man behövde, eller ens kunde ha på sig (för värmens skull) var ett par badshorts. Det gav också den ojämförbart härliga fördelen att det bara var att slänga sig i havet direkt man var färdig.
En klocka hade jag också för att ha lite koll på intervaller och plåga, men det kan nästan beskrivas som onödigt lyx.
Nu när jag ändå lyckats vänja benen vid att springa så håller man så klart en liten tanke att det vore smart att hålla i det här så benen är användhar även utan en cykel. Får väll se hur bra det går med den ambitionen. För tillfället är det trainern som lockar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar